Hallå där!
Här har det varit tyst ett tag! Och risken är nog stor att det kommer fortsätta så ett liiiitet tag framöver. Kanske. Jag har nämligen varit fruktansvärt upptagen med jobb (!!), julfirande, familjemys och annat som händer och sker utanför das blögg. Jag har ju en del planerade inlägg kvar att skriva, men det kommer vart efter, jag lovar! Men just nu behöver jag nog en liten julpaus för att hinna hämta andan.
Vi hörs snart igen ♥
Ett porträtt
Här om veckan fyllde fina Evelina år och vad passade då bättre än att måla ett porträtt under lediga kvällar? Det blev en enkel och personlig illustration av den stickande, pyssliga och söta människan som jag gillar så! ♀♥
Jag hoppas att jag får mer tid till övers framöver så att jag kan greppa pennorna igen. Det vore himla kul och rogivande faktiskt. Jag ska bannemej leta lite inspiration i mellandagarna och se till att ta mig tid till det! Men först måste jag fylla på förrådet av både papper och pennor...
Lucka 23: En bild från ditt hem
Ett ljust och somrigt pyssel- och lekrum.
Vårt hem förändras hela tiden och saker och ting både byter plats och flyttar hemifrån för att ge plats åt något nyloppat. Här hemma är det prylar och grejer överallt, fast inte på ett speciellt rörigt sätt om jag får säga det själv. Pastelligt och lekfullt. På sommaren känner jag mig mest inspirerad inredningsmässigt medan det står ganska still under dom mörka månaderna. Jag känner att min personliga stil och smak förfinas och utvecklas hela tiden och hemmet speglar var en befinner sig just nu. Den senaste tiden har gått åt till jobb och allmänna vardagsbestyr, så hemmet har fått en liten paus inredningsmässigt. Men snart är jag igång igen! Och självklart kommer ni att få se vad som händer och sker ♥
Från Emilys julkalender!
Lucka 22; En bild som du tycker är din finaste från i år
Den här var svår! Jag kunde inte bestämma mig alls så jag tog ett par bilder som jag tycker om, tagna i skogen ett stenkast från vårt hus. Naturen är så vacker precis som den är och möjligheterna är verkligen oändliga. Alltid finns det minst en miljon vackra ting att kika på och undersöka, och fotandet blir en naturlig del under promenaderna.
Ur Emilys julkalender!
Lucka 21; En bild på någon som du ska fira jul tillsammans med
Min lilla systeryster Felicia. Den veligaste och mest envisa människan jag vet. Megabra på att ge goda råd och tips. Peppig, omtänksam och med sina pyttesmå fötter på jorden. När jag svävar iväg alldeles för högt och långt tar hon ner mig till verkligheten igen, vänligt men bestämt. Hon följer med och pushar när jag inte vågar gå ensam och står ut med min alldeles för korta stubin. Jag kan vara en riktig tjurskalle ibland, men jag tror att hon förstår. När vi var små jagade jag henne med dockvagnen. Jag "spolade ner" dockbebisen i låtsastoan och försökte skrämma henne var och varannan kväll när det var läggdags. Och lika ofta smög vi in till varandras rum och låg och fnissade fastän huset var mörkt och tyst för länge sen. Tills mamma ropade för tionde gången att hon minsann hörde oss och att vi skulle hålla tyst så att resten av huset kunde få sova...
Hon är så himla bra den där lilla tussan (HERREGUU TJUGO ÅR FYLLDA?!) och jag tror att hon vet om det fastän jag är kass på att säga det till henne ♥
Lucka 20; En bild från ett äventyr du gjort i år
Linnea och jag hade en solig sommar med både gamla bilar, picknickar, äventyr och en och annan jubelidiot. Vi hängde tillsammans så mycket vi bara hann mellan jobb och familjeliv. Fikade, badade, pratade långt inpå nätterna, tröstade och skrattade. Vi hann träffa nya människor och bila iväg på äventyr långt ifrån vår trygga lilla byhåla. En stekhet helg spontanåkte vi till Uddevalla för att gå på rockabilly- och vetaranbilsfestival. Vi packade våra väskor och fick skjuts av mamma till en avlägset bekant typ som vi samåkte med till staden långt långt borta. Allt gick väl inte riktigt som planerat, med kärlek och sånt där som kan vara lurigt, men vi skrattade och hade roligt i alla fall, som alltid när det är vi två! Vi har nog faktiskt aldrig tråkigt när en tänker efter. Alltid finns det någonting att fnissa åt. Alltid känns det tryggt så länge vi håller ihop. Vi hittar äventyr lite här och där och huvudsaken är ju att vi är tillsammans ♥
Lucka 19: En bild från din semester/ditt sommarlov
Den här sommaren har jag varken haft semester eller sommarlov, men ledig kan man väl säga att jag har varit ändå! Föräldraledig och fri mellan jobb innan jag började jobba så mycket som jag gör nu. Martin å andra sidan hade semester i några veckor och den mesta tiden spenderade vi tillsammans hemma på landet med Lillskrutten. Vi satt i gräset, övade på att gå, badade i minipoolen, grillade en hel del och träffade vänner. Henry utforskade hela trädgården på vingliga Bambi-ben och matade hönsen med brödsmulor. Mot slutet av sommaren hämtade vi vår ärtgröna lilla bubbla från 1970 och åkte på små dagsutflykter, bara Martin och jag. Den krånglade ibland och satte mig i klistret ett par gånger när den vägrade starta på olämpliga platser, men jag gillar den ändå! Det blev överlag en väldigt lugn sommar som gick alldeles för fort! En hann knappt blinka innan den försvann och släppte fram den långa hösten. Men snart är både julafton och nyår förbi, och sen går det fort fort fort! Snart får vi känna det ljumma gräset mellan tårna och dom varma vindarna i håret. Snart ♥
Lucka 18; En bild på något fint du fått i år
Väskornas väska. Rymmer allt och lite till och följer med mig i vått och torrt, var jag än går. Jag har ett par stycken som jag köpt eller fått vid olika tillställningar och dom flesta har finfina budskap. En vill ju sprida positivitet!
När jag fyllde år i somras fick jag två supertjusiga tygpåsar med asbra budskap av Lotta och Evelina. Eftersom att dom är så jäkla fina har jag har använt dom cirka jämt sen dess! Perfekta och alldeles lagom när en bära med sig både kamera, extrakofta, sminkväska, plånka och lite annat smått och gott. Dessutom passar en tygpåse utmärkt som skötväska att lägga i Henrys vagn! Både blöjor, extrakläder och rese-snacks ryms utan problem. När Henry blivit större ska hen absolut få en egen, toppenbra feministkasse att kånka runt på ♀♥
Vi köper julklappar för 65 miljarder men kan inte sträcka ut en hand åt de behövande
Det sägs att vi svenskar kommer att köpa julklappar för omkring 65 miljarder kronor i år. Alltså ungefär 6800 kr per invånare. Endast omkring 3 procent av svenskarna bojkottar julklappar helt, men enligt en undersökning svarar 77% att julklapparna är viktigast. Endast 21% svarar att julen kan firas lika bra firas utan. Undersökningar visar även att fruktansvärt många skuldsätter sig för att ha råd med klappar, mat och allt som ska höra julen till.
Det där blev visst en himla massa siffror och data. Fruktansvärda summor som en knappt tror är sanna! Jag tänker genast att jag bannemej inte köper julklappar för 6800 spänn! Men jag kan tänka mig att flera runtikring mig å andra sidan närmar sig den summan. Eller kanske redan har passerat den för länge sen. Jag funderar på hur tusan folk kan ha råd varje år och försöker förstå varför klappar är så jäkla viktigt. Barn lär sig förstås av vuxna och baserat på mina livserfarenheter så är vi vuxna de prylkåtaste av alla. Mer mer och mer. Aldrig får vi nog av skinande nya saker.
Det här året har jag funderat väldigt mycket kring julen. Liksom lite extra. Det är väl en produkt av att jag blivit allt mer medveten dom senaste åren. Jag tänker på alla skolbarn som efter jullovet blir frågade vad de fått för julklappar och måste ljuga för att passa in. Jag tänker på alla föräldrar som skramlat ihop sina allra sista kronor och sedan skuldsatt sig för att ha råd med både mat, klappar och pynt. Jag tänker på alla som sitter ensamma på julafton och upplever den mörkaste dagen på hela året. Jag tänker på alla trasiga familjer med alkoholiserade vuxna och rädda barn. Jag tänker också på de hemlösa som spenderar självaste julafon frysandes under en bro någonstans i den folktomma staden. Jag tänker på tiggarna som sitter på marken utanför matbutikerna och skramlar med några småmynt i en pappersmugg i hopp om lite medmänsklighet. Jag tänker på de 25 miljoner (MILJONER!!!) barn som precis just nu flyr undan krig. Jag tänker på att 17000 barn dör varje dag på grund av bristen på rent vatten, mat och medicin. Jag tänker att världen är vidrig och kall.
Kring jul kryper en liten gnutta dåligt samvete fram hos de flesta och många av oss skänker en slant extra här och där och så att det inte svider riktigt lika mycket i själen när vi packar kundvagnen full med klappar. Musikhjälpen fick in många miljoner i år och hjälporganisationer överallt får in mer bidrag än under resten av året. Det känns superfint, men jag har dock ändå väldigt många runtikring mig som riktigt fnyser åt de lokala tiggarna som de går förbi, och som kvickt byter tvkanal när välgörenhetsorganisationerna vädjar om hjälp och bidrag. Gruppen Stoppa tiggeriet växer i detta nu på Fejan och uppmanar folk att driva bort tiggarna. Det känns ju tydligen extra aktuellt nu i juletider... "Jag måste tänka på mig själv också!" "Jag har inte råd att skänka nåt." "Pengarna kommer nog inte fram till de behövande ändå, så det är bättre att inte chansa." , ursäktar sig folk med innan de ilar in på närmsta varuhus och julshoppar bland Aladinaskar, härligt mjuka morgonrockar, glittrande presentpapper och prydnadsfigurer.
Jag har svårt att förstå denna brist på medmänsklighet. Och jag vet inte riktigt var jag vill komma med det här... TantDepp.se! "Ååååh va allt är eländigt och kasst!!" Typ. Nä, men jag tycker verkligen att vi borde tänka oss för och fundera lite extra på vad vi kan göra för att hjälpa våra medmänniskor. För många skapar julen en stor reva i tillvaron som tydliggör både klasskillnader, "dold" fattigdom och utsatthet. Vi priviligierade Svenssons måste tänka på att julen inte enbart är varm, full med klappar och osar av Janssons frestelse. Julen borde handla om medmänsklighet och värme gentemot varandra. Mys mycket, ät massor med god mat och köp ansvarsfulla klappar, men snälla, kan vi inte försöka påminna varandra om det allra viktigaste? Att ta hand om varandra och våra medmänniskor ♥
Kring jul kryper en liten gnutta dåligt samvete fram hos de flesta och många av oss skänker en slant extra här och där och så att det inte svider riktigt lika mycket i själen när vi packar kundvagnen full med klappar. Musikhjälpen fick in många miljoner i år och hjälporganisationer överallt får in mer bidrag än under resten av året. Det känns superfint, men jag har dock ändå väldigt många runtikring mig som riktigt fnyser åt de lokala tiggarna som de går förbi, och som kvickt byter tvkanal när välgörenhetsorganisationerna vädjar om hjälp och bidrag. Gruppen Stoppa tiggeriet växer i detta nu på Fejan och uppmanar folk att driva bort tiggarna. Det känns ju tydligen extra aktuellt nu i juletider... "Jag måste tänka på mig själv också!" "Jag har inte råd att skänka nåt." "Pengarna kommer nog inte fram till de behövande ändå, så det är bättre att inte chansa." , ursäktar sig folk med innan de ilar in på närmsta varuhus och julshoppar bland Aladinaskar, härligt mjuka morgonrockar, glittrande presentpapper och prydnadsfigurer.
Jag har svårt att förstå denna brist på medmänsklighet. Och jag vet inte riktigt var jag vill komma med det här... TantDepp.se! "Ååååh va allt är eländigt och kasst!!" Typ. Nä, men jag tycker verkligen att vi borde tänka oss för och fundera lite extra på vad vi kan göra för att hjälpa våra medmänniskor. För många skapar julen en stor reva i tillvaron som tydliggör både klasskillnader, "dold" fattigdom och utsatthet. Vi priviligierade Svenssons måste tänka på att julen inte enbart är varm, full med klappar och osar av Janssons frestelse. Julen borde handla om medmänsklighet och värme gentemot varandra. Mys mycket, ät massor med god mat och köp ansvarsfulla klappar, men snälla, kan vi inte försöka påminna varandra om det allra viktigaste? Att ta hand om varandra och våra medmänniskor ♥
Du är inte min talman
Lucka 17; En bild från i höstas som ger dig höstfeeling
Höstigare än såhär blir det bannemej inte! Skogens guld. Höstens allra bästa råvara! Dessutom helt gratis för den som har turen på sin sida under skogspromenaderna. Här ikring har vi våra hemliga ställen som alltid ger fulla korgar och sedan många svampsmörgåsar, stuvningar och såser! Här hemma är vi dock världsbäst på att plocka men sämst på att rensa. Det mesta ligger kvar i sin korg tills det börjat skrumpna en smula innan vi tar tag i den tristaste delen av svampplocket. Riktiga slarvmajor båda två! Men det är så himla gott så en är ju illa tvungen...
I sann tant-anda kommer jag att dela med mig av mina ställen när tiden är inne, till bekanta och eventuella barnbarn. Skogsmullen Henry har såklart redan följt med och fyndat han också! Fast det blev mest pinnar och mossa i hans korg...
Det här är den del av Emilys julkalender som denna gång fokuserar på det gångna året!
Lucka 16; En selfie/ett självporträtt du tagit i år
En bild som jag alltid har tyckt om. En ganska naken version av mig själv.
Selfies är knappast en bristvara på min dator och det finns många mappar fyllda med foton på mig själv. Rosa hår. Lila hår. Mycket smink. Lite smink. Röda läppar. Outfit-bilder. Frisyrer. Många versioner av mig själv som representerar olika perioder, humör och inspirationskällor. Jag tycker om att se fina bilder på mig själv, det ska jag inte hymla med! Selfies är ju toppen på det sättet att en bestämmer helt själv hur man ska porträtteras och vad en vill visa eller framhäva. Jag gillar att se på mig själv så som jag vill se ut, om det makes sense. Jag gillar att se bilder på mig själv där jag vet att jag trivs och känner mig som mig själv.
Jag är den tatuerade ungdomstanten med pastellfärgat hår, ring i näsan, knivskarp eyeliner, breda bryn och kort feministlugg. Det är jag.
♀♥
HÄR hittar ni Emilys eminenta julkalender!
Lucka 15; En bild på en person som får dig att skratta
Vi fortsätter såklart med lucka nummer 15 i Emilys braiga julkalender med fokus på det gångna året!
En tjusig bild på två sommarklädda och tokiga brudar.
Alltså den här pinglan! Vi har känt varandra nästan hela livet och umgås cirka jämt. Vi växte upp i samma lilla byhåla och endast en lite småläskig skog skiljer våra barndomshem åt. På sommaren cyklade vi raskt emellan och möttes halvvägs innan vi for iväg på äventyr. Eller tja... För det mesta hängde vi ju hemma hos Linnea och bakade rabarberpaj eller kladdkaka. Eller hoppade studsmatta. Eller spelade in knäppa humorfilmer som vi sedan satt och fnissade till i flera veckor efteråt.
Vi gick i samma klass ända från 6-års fram till gymnasiet och har dessutom hunnit bli vuxna sida vid sida. Tillsammans har vi sett förhållanden krascha, fyllor urarta och vänskaper försvinna. Vi har hållit ihop i närmre 15 år och har varit sams för det mesta, trots att en hinner med en del duster under alla dessa år. Men vi kan helt enkelt inte klara oss utan varandra! Det är rent av omöjligt.
Det som alltid håller oss samma, förutom det faktum att vi vuxit upp tillsammans och vet allt om varandra, är vår närhet till skratt. Vi drabbas av skrattanfall minst tio gånger varje gång vi ses och dom mascara-svarta tårarna lämnar spår under ögonen. Efter några minuters intensivt garvande är magen öm och grannarna döva. Vår humor verkar vara bortom denna värld och tillsammans lyser vi upp dom allra mörkaste situationerna, trots att andra sällan förstår. Men vad gör det när vi tillsammans är starkast i världen? Ingen kan överrösta våra hysteriska skratt. Ingen kan slita oss itu.
Min fina Linnea aka. Frugan ♥
Lucka 14; En bild som du inte minns att du har tagit.
En bild från dvärghönsens boning.Det är förstås roligt att fota speciella händelser och platser, men oftast får ju kameran hänga med i vardagen! Jag fotar väldigt gärna i trädgården på sommaren när allt är ljust och grönskande, och både Henry och djuren förföljs av paparazzi-tanten med pastellhår. Pepsi ligger ofta lugnt i gräset och spinner medan jag plåtar honom. Henry å andra sidan springer gärna omkring och är megabusig. Hönsen tittar alltid skeptiskt på både mig och kameran när jag smyger omkring i hönsgården och kryper omkring på alla fyra för att få till en bra bild. Kycklingarna gömmer sig under mammans vingar och tupparna inspekterar noggrant kameran på säkert avstånd. Inte ser den ätbar ut. Och inte får de sitta på den. Snålt, tycker hela hönsflocken.
Lucka 13; En bild ifrån ett avgörande ögonblick i år
En bild från när jag färgade håret i världens bästa färg.
Jag kom att tänka på flera avgörande ögonblick från i år, som när jag t.ex. vågade lämna barnbackarna under skidresan i mars och verkligen susade nerför långa och branta backar tillsammans med Martin som tålmodigt väntade tills jag var redo. Eller när jag började stå på mig och verkligen säga ifrån. Eller när Mysan flyttade till en annan familj och mycket av stressen hemma löstes upp.
En annan sak som jag ändå känner har varit avgörande på sitt sätt var när jag färgade håret rosa. Att en sån sak kan betyda så himla mycket är inte klokt egentligen! Jag har ju alltid gillat annorlunda hårfärger och har hunnit testa det mesta, men nu har jag hittat min färg. Jag hittade något som jag trivs fruktansvärt bra i och känner mig trygg med. Rosa representerar mig politiskt och får mig att känna mig grymt stark! Och rätt råtuff också. Rosa är världens bästa färg. PUNKT SLUT.
Puss ♀♥
Glöm inte att ni hittar årets julkalender hos Emily! Än är det inte för sent att haka på.
Lucka 12; En bild från i somras som väcker din sommarlängtan
Alltså sommaren! Årstiden som jag ständigt saknar och längtar efter så fort det är under 15 grader. Här kommer en lucka från Emilys julkalender lastad med sommarminnen!:
En bild på mig och Evelina, tagen av Lotta!
Det här är långt ifrån den charmigste bilden jag kunde hitta, men den symboliserar det jag saknar mest med sommaren just nu - feta picknicksmörgåsar med fetaoströra, strålande sol, värme, fina vänner, bara ben och armar, solbrillor, ljus och grönska. Jag saknar att kunna sitta i det ljumna gräset och prata om allt och inget. Jag suktar efter att få sätta tänderna i en pinfärsk, söt jordgubbe. Mina fötter längtar efter att få gå i vattnet längs strandkanten och känna sanden mellan tårna. Mina ben vill känna den ljumma vinden fläkta. Jag vill ge mig ut på spännande äventyr i vår gröna bubbla och besöka minst hundra nya loppisar och caféer. Jag vill ha sommar nuuu! ♥
Lucka 11; En bild på en person du saknat i år
Vad nu? Struntar jag i en lucka? Nej nej! Jag har bara ingen bild på mitt favoritplagg just nu men lovar att fixa så fort jag kan! Tills dess kör vi vidare med lucka 11 från Emilys eminenta julkalender:
Person och person... En svart liten pälsboll! En väldigt knasig en.
Jag har nog saknat flera personer i år, men de flesta har jag ändå träffat, kramat om och umgåtts med lite då och då! Minst. Men så är det ju med fina människor som en tycker om - de fattas en så fort man varit ifrån varandra i mer än ett par dagar.
En liten skrutt som dock varit med mig dagligen i ungefär fyra år är Mysan. En pälsklädd liten tös, med både underbett och ett hängande öra, som alltid är virrig, lite vilsen och på helspänn. En väldigt nervös liten krabat som aldrig riktigt funnit ro. Hon har varit sån så länge jag och familjen kan minnas, men samtidigt är hon en väldigt mysig och tillgiven kamrat som allra helst vill vara med överallt, ligga under en filt i soffan och gå långa promenader. När hon inte skäller ut grannen, nosar efter matrester under köksbordet eller gör tjusiga miner framför kameran förstås.
I höstas fick Mysan flytta till ett trevligt hem med en ny matte och husse som hon verkligen förtjänar. Situationen hemma var inte hållbar för fem öre och vi gjorde så gott vi kunde under en lång tid för att försöka fixa det. Men det går inte alltid som en vill. En nystart utan oberäkneliga barn, samma gamla ovanor och ett sort hus att hålla reda på gjorde dock susen för Mysan! Det var bäst för oss allihop och nu vet vi att hon har det jättebra hos sin nya familj. Det känns tryggt.
Queen Linnea ♀♥
Alltså Linnea Henriksson har så jävla rätt på så sjukt många sätt! En jävla queen som Emelie skriver. Tårarna rann längs mina kinder, både av ren frustration över situationen men också av lättnad över att hon pratar om det och tar plats under det här stora evenemanget. Finner inga ord ♀♥
Jag blir också så jävla arg. Ibland hatar jag världen och vill inget hellre än att gallskrika in i en kudde minst tio gånger per dag. Sjuka, vidriga samhälle på så många sätt. Jag kan bli så fruktansvärt frustrerad och få panik över att allt går så långsamt när det gäller jämställdhet. Vi har det svart på vitt - samhället (och världen) är INTE jämställt och tusentals kvinnor dör varje dag som resultat. Men en del fattar ändå inte. Mitt i all denna kärlek till Linnea kunde jag ändå inte låta bli att lägga märke till de idiotiska, bakåtsträvande rövhålen som genast kommenterat rent kränkande och allmänt hjärndöda saker under det här klippet. Ännu en gång kräver vita, kränkta stackars cis-män plats:
"hon gråter alltså för att folk dör av aids? bura in fanskapet. har hon aldrig lämnat flickrummet? kom det som en nyhet för flickebarnet? naivaste människan i världshistorien."
"Hhahaha tjejer bölar för allting." (svar till detta: "så undrar dom varför dom inte blir chefer.")
Hoppas att ni brinner upp era jävla as. Jag tror inte att ni någonsin kommer att fatta. Ungefär så känner jag.
Men jag vet innerst inne, mitt i all bitterhet, att vi ändå kommer att vinna i slutändan. Vi ska förändra världen och ingenting kan stoppa oss! Det finns liksom inga andra alternativ ♀
Lucka 9; En bild från din arbetsplats/skola
Vi fortsätter med den nionde luckan i Emilys kalender!
Mega-glammiga bilder tagna på jobbet för ungefär ett år sen. Jag var ginger och traskade runt i jumpadojor och jeansväst som vanligt.
Jag har velat angående utbildning och framtid i flera år nu, och under tiden jobbar jag som vårdbiträde inom äldreomsorgen. Ja, hemtjänsten alltså. Det är ett helt okej jobb ändå och jag trivs bra! Det är socialt, givande och lönen känns inte helt kass med tanke på att jag inte är utbildad undersköterska eller så. Jag hjälper människor som inte riktigt klarar sig på egen hand längre och får deras vardag att flyta på och det känns toppen! Jag blir en del av dessa människors liv och känner att jag verkligen behövs. Nu jobbar jag dessutom på ett toppenställe med bra personal och trevliga brukare och det känns kul att gå till jobbet. Det är så himla skönt!
Men det här med framtiden alltså. Det är sjukt svårt! Vad ska jag bli när jag blir stor? Ska jag plugga och i så fall till vad? Jag vill vara kreativ och om en fick drömma sig bort hur långt som helst skulle jag vilja multitaska och jobba med både inredning, second hand och vintage, gamla saker, hår, illustrationer och sånt jag är bra på och tycker om. Samtidigt vill jag hjälpa de som behöver det och göra skillnad på riktigt. Jag vill absolut inte hamna på ett stilla, grått kontor, utan vill träffa mycket människor och göra folk glada. ÅH DET ÄR SÅ SVÅRT. Help me.
Men det här med framtiden alltså. Det är sjukt svårt! Vad ska jag bli när jag blir stor? Ska jag plugga och i så fall till vad? Jag vill vara kreativ och om en fick drömma sig bort hur långt som helst skulle jag vilja multitaska och jobba med både inredning, second hand och vintage, gamla saker, hår, illustrationer och sånt jag är bra på och tycker om. Samtidigt vill jag hjälpa de som behöver det och göra skillnad på riktigt. Jag vill absolut inte hamna på ett stilla, grått kontor, utan vill träffa mycket människor och göra folk glada. ÅH DET ÄR SÅ SVÅRT. Help me.
Lucka 8; En bild från i år som bäst beskriver din vardag
Jag försöker att hinna ifatt Emilys bloggkalender och nu kommer lucka nummer åtta i ordningen:
Sommarvardag i hemmet. Nystädat och riktigt härligt och ljust!
Vardagen ser så olika ut beroende på årstid och hur mycket jobb jag har. Just nu består min vardag av jobb, jobb och jobb. Och Henry-mys och städning och matlagning. Och mörker. Så jävla mycket mörker. Dagarna är korta och grå och jag är en riktig bittertant just nu. I somras å andra sidan jobbade jag inte lika mycket och hade mer tid över till annat. Jag höll till i trädgården, bakade mycket, loppade minst två dagar i veckan, bloggade mer regelbundet, fotade mer och pysslade en hel del i hemmet. Liksom varenda dag. Dagarna var långa och jag hade mer ork till att springa efter och busa med Henry, och dessutom hinna med allt annat jag tycker om.
Just nu önskar jag mig mindre vardag. Mindre av det gamla vanliga ekorrhjulet där allt bara känns som måsten. Jag vill ut och äventyra! Jag längtar efter den älskade sommaren och lata dagar i solen. Jag vill tillbaka till mina bästa inredningsdagar där inspirationen flödar och där idéer kommer på löpande band. Trist, grå vinter är ingenting för mig. Jag behöver ljus, värme och mer spontanitet för att vara tillfreds med vardagen.
Lucka 7; En bild du tagit som du själv tycker mycket om
Jag kunde inte välja, så vi tar två bilder den här gången!
Henrys mormor gnager på nagelbanden och får nästan hjärtsnörp när Henry flyger genom luften. Först skrattar han hysteriskt på vägen upp och ler med hela ansiktet. Sen håller han andan och blundar medan det kittlas i magen på vägen ner. Han älskar bus och ståhej och pappa Martin är ju som en levande karusell. Upp och ner. Hit och dit. Upp-och-ner och bak-och-fram. Han landar alltid tryggt i Martins stora famn och hämtar andan en stund innan det är dags för nästa flygtur.
De är tokiga de där två! De får mig alltid att skratta, oavsett hur grå tillvaron är. Oavsett hur tungt livet känns ibland. Jag förevigar dem på bild så fort tillfälle ges och tänker att vi någon dag om cirka hundra år kommer att sitta tillsammans och le åt alla knasiga bilder. Då kommer nog Martin vara glad ändå att han inte alltid lyckades smita undan från husets egen paparazzi..!
De är tokiga de där två! De får mig alltid att skratta, oavsett hur grå tillvaron är. Oavsett hur tungt livet känns ibland. Jag förevigar dem på bild så fort tillfälle ges och tänker att vi någon dag om cirka hundra år kommer att sitta tillsammans och le åt alla knasiga bilder. Då kommer nog Martin vara glad ändå att han inte alltid lyckades smita undan från husets egen paparazzi..!
Psst! Än är det inte för sent att joina Emilys kalender! Häng på vetja.
Lucka 6; En bild från en resa du gjorde under året
Det har varit snålt med resor det här året. Den årliga fjällenresan med Martins familj blev av i mars. Jag susade ner för backarna på ostadiga ben och sen lärde jag mig massor! Den sista dagen for jag ner för backen som ingenting och det var så kul att jag aldrig ville lämna det vackra vinterlandet. Mellan åken sprang vi efter barn och drack litervis med varm choklad. Sen har det inte blivit några fler eller speciellt märkvärdiga resor. Men jag har verkligen uppskattat det lilla! Somriga loppisrundor på nya platser, helgturer i bubblan och picknick vid sjön.
Nästa år räknar jag med en något längre resa! Kanske bilar vi mot varmare breddgrader eller tar flyget till en annan del av världen. Vi får se! Men innan dess ska jag fira jul, jobba som en tok, syssla med hemlisar och fortsätta med Emilys julkalender!
Lucka 5; En bild på dig som någon annan tagit
Jag ligger lite efter i planeringen... Jobb, jobb och jobb hela helgen lång har satt krokben för bloggandet, men vi kör på ändå med Emilys finfina julkalender som jag ju inte kunde låta bli att haka på även i år.
En snattad bild från när en trevlig tjej från Folkbladet var här i somras. Det var stekhett och jag hade solbrända axlar, lila hår och bara ben. Vi pratade om allt ifrån gammalt porslin och min blogg till hur det är att vara en ungdomstant som dricker te ur blommiga tekoppar med guldkant, sparar på allt och moralpredikar hejvilt. Jag visade henne runt i retrohemmet och berättade om gammelfarmors nalle, vår resväskehylla och om alla loppisfynd. Sen bjussade jag på äppelpaj med hemgjord vaniljsås som vi avnjöt i det varma solskenet ute i trädgården. Hon antecknade flitigt och knäppte några bilder. Det var en kul grej! Och dessutom hamnade jag bredvid ett reportage om F! i Finspång, vilket ju kändes himla fint ♀♥
Lucka 4; En bild du tog när du kände dig sorgsen
En bild i en smutsig spegel efter eftermiddagen vid kyrkogården i höstas.
Vi hade varit på kyrkogården och tänt ljus på farmors och farfars gravar. Det var en solig höstdag och nästan alla gulnade löv hade fallit till marken. Vi såg vårt barns namn på en gravsten och inombords grät vi nog alla en skvätt, fastän det var tyst och tomt på utsidan. Jag gick omkring bland löven och fotade och tänkte på farmor, hennes äppelbullar, hennes generositet och hur hon en dag bara försvann. Jag var på väg hem från frisörskolan den dagen när mamma ringde och jag kunde nog inte ta in vad som hade hänt. Inga tårar fälldes. I alla fall inte då inför mina vänner. Tårarna kom inte förrän efteråt och i många dagar framåt. Det tar ju ett tag innan en förstår att det är på riktigt, att en person verkligen är borta. Hon finns alltid kvar i våra hjärtan, men jag kan ju liksom inte krama henne eller åka förbi hennes hus och säga hej. Det är så svårt det där med döden. Det är så svårt att förstå.
Resten av dagen tänkte jag på livet och ställde frågor till mig själv som jag inte vet svaret på. Vad ska jag ta mig till när mina föräldrar vandrar vidare? Hur ska jag överleva utan dem? Tänk om någonting händer mig eller Martin så att Henry blir ensam? Vad händer efter döden? Fy. En blir ju tokig bara av att tänka på det...
Haka på årets julkalender vetja! ♥ Emily står som vanligt för initiativet.
På tal om dagens politiska läge:
'Nuff said.
Lucka 3; En bild på någon du älskat i år
Ett försenat kalenderinlägg om någon jag älskar så att det värker i hjärtat ibland:
Vår unge i ett nötskal - sitter och filosoferar i sin finaste sommartunika och stoppar kex mellan tårna. Alltid med rufsigt hår, oidentifierbart smuts runt munnen och sot under fötterna från vedspisen i köket. Alltid full fart från morgon till läggdags. Alltid med en blick som skvallrar om bus och ståhej. Alltid lika nyfiken och envis.
Vankas det fruktmellis är hen först på plats. Ska vi borsta tänderna syns hen inte till. Säger vi nej skrynklar hen ihop pannan och ger oss sin hårdaste blick. Blir hen ledsen putar hen med sin darrande lilla underläpp. Rullar vi fram dockvagnen jagas vi av den varv efter varv runt köket och vardagsrummet till hysteriska skratt. Plockar vi fram klossarna hittar vi dom sedan i gamla vedugnen, i våra skor och i köksskåpen. Sen blir det spring i benen igen. Mika både jagar och blir den jagade, runt och runt i hela huset. Tio varv minst. Lillskrutten skriker så hysteriskt och glatt att det ekar mellan grannhusen. Sen pausar de tillsammans i soffan och Henry delar med sig av sitt mellanmål. De kommer va vänner livet ut de där två. Om Mika inte får hjärtsnörp innan dess förstås... Men tills dess busar de och äter äppelklyftor tillsammans.
I skrivande stund hör jag skratt och tjoande. Leksaker som skramlar och små fötter som stampar. Ett glatt litet ansikte tittar busigt fram bakom dörrkarmen. Sen snabbt iväg igen! Tokiga, vilda barn. Min älskade lilla Henry.
Häng med i årets julkalender hos Emily du också!
Lucka 2; En bild på något gott du ätit i år
En varm sommarkväll med systeryster Flisan, Martin och Erik. Vi spenderade kvällen utomhus, sittandes på uteplatsen med äppelciderdricka i glasen och grillad entrecote och ljummen potatissallad på tallrikarna. Och sallad, champinjoner, grillad majs och sweet chili-sås förstås. Bästa tillbehören!
En av dom bästa sakerna med sommaren är väl ändå all grillad mat! Enkelheten. Doften. Den rökiga smaken. Det här året var inget undantag! Vi tände grillen till vardags och till fest, och vi grillade både ekokött från grannbonden och en massa vego. Vi åt minst tio kilo färskpotatissallad den här säsongen och minst lika mycket majs. Alltså majskolvar med salt och smör... Å maj gaaad! Så jäkla gott!
Det här året bestämde jag mig ju förresten för att äta mer vego och numera äter vi i stort sett enbart vego här hemma. Till 99% i alla fall! Det känns bra både i själen, magen och plånboken. Nu längtar jag efter sommaren ännu mer än vanligt! Nya rätter och nya matupplevelser. Och värme, bara ben och varma sommarkvällar med fina människor, förstås. Den bästa tiden på året! ♥
Haters gonna hate ♀
Jag kunde inte hålla mig, utan färgade håret här om dan alla fall. Den här gången blev det mint-grönt! Eller typ pastellblått. Eller kanske ljusturkost? Well well det blev rätt tjusigt i vilket fall! Passar ypperligt till rött läppstift och fet eyeliner om ni frågar mig. När snön anländer kommer jag känna mig som en isdrottning!
Strax ska jag åka till jobbet! Ha det finfint så länge! Vi hörs snart igen ♥♀
Strax ska jag åka till jobbet! Ha det finfint så länge! Vi hörs snart igen ♥♀
Lucka 1; En bild från en dag du aldrig kommer glömma
Första advent bara flög förbi utan vare sig pepparkaksbak, julpynt eller gnistrande snö. Jag har jobbat nästan hela helgen och något julstök har varken hunnits eller orkats med ännu. Och om 23 dagar är julafton här! Helt sjukt. Det är med blandade känslor vi närmar oss den stora högtiden med stormsteg och jag tänker att det nog blir väldigt mysigt ändå. Vi ska köpa snälla julklappar som hjälper andra och jag ser fram emot en dag med familjen! Jag ska jobba ett par timmar på eftermiddagen och resten av dagen ska spenderas hemma hos mina päron. God mat, glöggmys och människorna jag älskar - toppen! <3
Men nog om det! Tills dess tar vi en dag i taget, och för att hitta inspiration och råda bot på mitt kassa bloggande hakar jag på Emilys eminenta bloggkalender som i år fokuserar på det gångna året! Vi börjar såklart med lucka ett: En bild från en dag du aldrig kommer glömma.
Men nog om det! Tills dess tar vi en dag i taget, och för att hitta inspiration och råda bot på mitt kassa bloggande hakar jag på Emilys eminenta bloggkalender som i år fokuserar på det gångna året! Vi börjar såklart med lucka ett: En bild från en dag du aldrig kommer glömma.
En dag jag aldrig kommer glömma... Jag bjuder på en bild på mig och Lotta från en färgsprakande kärlekshelg i maj. Prideparad, festligheter och roliga aktiviteter med några av de bästa jag vet. Så jäkla fint! Jag bar min nyköpta, rosa vintagekappa och syntes i lokal-tv tillsammans med flera hundra fantastiska människor som tillsammans promenerade längs Norrköpings gator med regnbågsflagga i hand. Lillasyster Flisan var också med under festligheterna! Och Lottas love (och min fina vän) Evelina förstås. Vi diskuterade asviktiga saker, gick på teater, fikade, gick på klubb och dansade hela natten lång. En wunderbar helg helt enkelt!
Jag hoppas verkligen att denna toppenhelg upprepar sig nästa vår och att den blir minst lika härlig som i år ♥♀
Jag hoppas verkligen att denna toppenhelg upprepar sig nästa vår och att den blir minst lika härlig som i år ♥♀