SJU DAGAR

Sju dagar kvar till bf! Men sen får vi se när bebisen faktiskt vill ut till den stora främmande världen. Kanske idag... Kanske om två veckor... Med tanke på hur trött jag är i kroppen 24/7 vill jag att hen ska komma NU! Men med tanke på att det är några förberedelser kvar vill jag att hen väntar åtminstonne en vecka.
 
Just det! På tal om bebisen... Jag skulle ju visa er bebisrummet! Det hade jag helt glömt bort. Bilder dyker upp under dagen om jag kan ta några hyfsade bilder! Annars får ni kanske vänta några dagar till haha...
 
I stället kan jag bjuda på en bild på dagens "lunch". Jag mår pyton idag och har fruktansvärt ont i både huvudet och kroppen, så jag har ingen direkt matlust för tillfället. Men jag är hungrig som en varg! Det går inte riktigt ihop... Jag hoppas att jag piggnar till framåt kvällen!
 

Det lönar sig att klaga

När vi precis hade hämtat hem vår nya barnvagn, efter en hel del väntan och stul, upptäckte vi att den var trasig. Vi fick åka in till Norrköping ännu en gång och där vi blev vi tvungna byta ut hela chassit med tanke på att vi inte har tid att vänta flera veckor på en liten (men viktig!) plastdel. Vi kände oss inte speciellt bra bemötta och personalen visste inte riktigt vad de skulle göra när vi kom, trots ett samtal till butiken dagen innan. När vi kom hem upptäckte vi ännu ett fel. Den här gången hade personalen som bytte ut chassit missat en inställning som gör att påverkar stänkskärmarna och hur vagnen fälls ihop. Självklart blir vi sjukt irriterade med tanke på allt som har krånglat innan.
 
Dessutom hade vi beställt en bilbarnstol samtidigt som vi beställde vagnen. Anledningen till att vi fick vänta extra innan vi fick hämta ut alltsammans var att just den inte hade kommit, trots att vi beställde både bilbarnstol och vagn för över tre månader sen... Vi fick i alla fall nöja oss med en bilbarnstol av samma modell, fast i en annan (snarlik) färg, med tanke på att vi inte har tid att vänta på den andra. Vi ska ju trots allt ha barn om två veckor och personalen visste inte när den andra skulle levereras till butiken.
 
När vi hämtade ut våra varor fick vi dessutom ingen ordentlig genomgång på hur man monterar bilbarnstolen på ett korrekt sätt i bilen. Detta ska tydligen vara en standardrutin enligt personalen själva, men de hade tydligen ingen tid för oss den dagen. Vi fick en snabbgenomgång av vagnen som tog knappt en minut och kände oss allmänt stressade och dåligt bemötta.
 
Med tanke på allt detta skrev jag ett mejl till huvudkontoret som sedan vidarebefordrade det till butiken i Norrköping. Jag hade nämligen ingen som helst lust att personligen kontakta butiken ytterligare en gång med tanke på hur dåligt vi har blivit bemötta innan. Idag fick jag i alla fall ett samtal från butikschefen som bad så hemskt mycket om ursäkt och förklarade hur jag själv skulle ställa in vagnen så att den fälls ihop på ett korrekt sätt. Hon tackade mig även för att jag har tagit mig tid att skriva det där mejlet och hon tyckte att mina synpunkter var bra. Vi fick även kompensation för besväret i form av ett presentkort på 500 kr. Det tackar vi för!
 
Det lönar sig alltså att "klaga". Jag har själv jobbat inom ett (eller faktiskt två) serviceyrke(/-n) och har flera gånger känt att; NEJ! Kunden har fan inte alltid rätt! Men jag har även erfarenhet av att kunden visst har rätt och att man då får rätta sig efter denne och göra det bästa av situationen. Jag är i alla fall glad att butikschefen tog sig tid att ringa upp mig och dessutom var snäll nog att ge oss kompensation! Det är viktigt att man står på sig och att man dessutom gör det på ett snyggt sätt. Skrik och allmänt taskig attityd vinner man inget på! Vill man bli tagen på allvar, och dessutom slippa skämmas ihjäl nästa gång man besöker butiken/företaget, får man helt enkelt vara trevlig och förstående. Alla kan göra fel!
 

Denna ständiga amningsdebatt

Underbaraclara säger det med sådan finess och fuck-you-attityd att ingen i hela världen kan göra annt än att hålla med. Om någon trots detta fantastiska blogginlägg tycker att ammande mammor och deras bebisar ska gömma sig och amma på toaletten så... fuck you, helt enkelt. Du har fel och om du stör dig så jävla mycket - blunda.
 
Amningsdebatten har pågått länge och jag blir lika irriterad - och provocerad - varje gång frågan dras upp, oftast av någon okunnig ickeförälder som inte har en aning om vad hen pratar om. Folk pratar om att ammande mammor lika gärna kan gå in på toaletten och amma om man befinner sig på t.ex. ett café eller en restaurang. Man pratar om att mammor måste "sköta det snyggt", vad nu det innebär... "Ja, men man behöver ju inte flasha brösten helt och hållet och slänga runt med dom!". Hmm... Jag har då aldrig sett någon ammande mamma flasha brösten och dessutom slänga runt med dom. Har dessa människor ens sett en ammande kvinna? Vet folk över lag ens hur det går till när man ammar en bebis?
 
Även bebisar måste ha mat, precis som du och jag. Ofta dessutom! Om bebisen blir hungrig när man befinner sig på ett café... Ja då får man helt enkelt amma bebisen om man råkar vara en ammande mamma. Varför ska bebisar ha mindre rätt att äta? Och varför ska en ammande mamma känna skuld när hon ska mata sitt barn? Varför är bröst så provocerande när det gäller just amning? En reklamskylt inne på ett café, föreställandes en halvnaken modell iklädd bikini, skulle knappast provocera speciellt många... Eller en kvinna med mycket urringning, t.ex. Men skymten av ett bröst under amning är av någon anledning mycket provocerande och stör visst väldigt många. Handlar allt detta om sexualiseringen av kvinnobrösten? Dom är ju trots allt, först och främst, till för att ge föda åt våra barn. Det verkar majoriteten av dessa amningsmotståndare ha glömt. De flesta av oss har ju faktiskt någon gång legat i vår mammas famn och fått mat genom amning. Tänk på det!
 
Ammning borde vara det mest naturliga i hela världen, precis som att föda barn eller äta mat! Jag tänker minsann inte gömma mig i någon vrå och skämmas när vår bebis är hungrig. Om hen behöver mat, så ska hen självfallet få mat - oavsett om vi befinner oss hemma, på promenad eller på ett café.

Vår son Ola-Konny

Den ständigt återkommande frågan... Vad ska det lilla knytet heta?! Det verkar så självklart när det gäller andra blivande föräldrar och deras namnval, men vi kämpar verkligen med att hitta det perfekta namnet! Och OM man hittar ett klockrent namn och verkligen bestämmer sig för det... kanske inte ens bebisen ser ut som "en sån"?
 
Alla har förstås olika smak när det gäller namn. Jag förstår dock inte hur någon någonsin kan ha tittat på sin nyfödde son och sagt  "Ååååå, han ser ju precis ut som en Ola-Konny!". Nåja... Jag tycker dock inte att man ska anpassa bebisens namn efter vad andra tycker! Jag minns att jag kikade på en bebis-/blivande mamma-sida på nätet för några månader sen när jag intensivt letade efter passande namn... Jag tror t.o.m. att sidan finns som app till mobilen. Sidan verkade i alla fall väldigt seriös md tanke på alla kända sponsorer, Där fanns bla. tips på vad man skulle tänka på under graviditeten, listor på pojk- respektive flicknamn, namnsdagskalender, länkar till olika bebisbutiker för kläder mm. på nätet... Osv osv. 
 
Jag hittade även en lång lista på vad man inte skulle döpa sitt barn till, så att barnet inte skulle riskera att bli mobbat eller retat för sitt namn. Liksom... vad fan? Vadå mobbat pga. sitt namn? Namn som Britta skulle man tydligen undvika med tanke på vad det rimmar på... Jag citerar: "Det kan definitivt vara klokt att undvika namn som rimmar på intima kroppsdelar och dessutom bra att ha ett hum om vad de heter på andra språk om ni planerar en internationell framtid för era barn – Fanny betyder till exempel "rumpa" på amerikansk engelska, men betecknar en kvinnlig kroppsdel som ligger, tja, en liten aning längre framåt i England." Även konstiga namn och namn med jobbig stavning skulle man hålla sig borta från. Vadå konstiga namn? Jobbig stavning? De menade typ att ett barns framtid hänger på namnet - om det är ett typiskt Svensson-namn eller inte. Det lät i stort sett som att barnet kommer att bli mobbat om föräldrarna har valt ett ovanligt eller udda namn och att det dessutom är föräldrarnas fel. Knäppt...
 
Jag kan dock hålla med till viss del när det gäller stavning... En del blivande föräldrar verkar vilja släga in helt onödiga bokstäver och stavelser här och där i "helt vanliga namn", endast för att det ska se lite mer exotiskt och udda ut. Typ Lizah, Lukaz, Tuva-Lii, Deniz (Denise), Chatarina (Katarina), Maxx osv. Men smaken är som baken - delad.
 
Så vad ska man döpa barnet till då? Det ska ju passa ihop med efternamnet (troligvis mitt) och passa barnet i fråga. Jag har inga problem med att prata om vilka namn vi har funderat på. Om någon vill "stjäla" något av namnen innan vår bebis har hunnit komma till världen så visst, gör det!... För all del.
 
Saga och Luna är flicknamn som vi har funderat på. Luna betyder förresten måne. Inget av dessa kan misstolkas när det gäller uttal eller stavning. Korta och enkla. Väldigt fina namn tycker vi! Kanske får han heta Henry, efter min bortgångna farfar, om det blir en pojke. Mellannamn då? Ska man ha det? Enny är ett alternativ till en flicka, efter Martins rara gammelfarmor (som fortfarande är i livet).
 
Det är ett svårt val! Vi bryr oss inte ett dugg om vad andra i vår omgivning tycker. Så länge vi är nöjda så spelar det ingen roll. Vi kommer inte att bestämma oss helt och hållet innan bebisen är född, utan väljer att vänta tills vi ser hur hen ser ut! Kanske ser hen ut som en Ola-Konny...?

Magen v. 33

Vi är nu inne i v. 33 (32+6) och magen fortsätter att växa så det knakar!
 
Igår kväll hände det nåt sjukt läskigt! Helt plötsligt fick jag fruktansvärd huvudvärk följt av flimmer för ögonen. Det liksom stack bakom ögonen och huvudet bultade. Jag kunde inte se ordentligt och synfältet smalnades av. Jag kunde inte läsa enkla meningar och förstod liksom inte vad det stod förän jag hade läst om samma mening 5-6 ggr. Jag blev också yr och sluddrade en hel del. Orden kom liksom inte fram som jag ville och jag kunde inte koncentrera mig. Mamma tyckte att jag lät onykter med tanke på mitt tal. Min högerarm domnade, som om den sov. "Har jag fått en stroke vid 20 års ålder?", tänkte jag.
 
Inne på Förlossningsenheten undersökte de mig och bebbe men inget var fel. Hjärtljuden var perfekta och det var inget fel på mitt blodtryck! Troligtvis hade jag drabbats av ett migränanfall som kommit plötsligt. Domningarna i armen kan ha berott på stressen och ångesten i samband med alltsammans.
 
Uuuuuuusch! Jag blev jätterädd och fick såklart panik. Vi fruktade att det skulle vara början på sk. havandeskapsförgiftning eller något ännu värre... Vi kom hem på natten så jag är megatrött idag! Jag mår dock bättre och ikväll ska jag vila upp mig inför helgen.
 
Magen har sjunkit jättemycket de senaste dagarna.
 
 
 

Urk...

Hela gårdagen spederades i sängen med laptopen och ett Harry Potter-mini-maraton. Jag mådde inte alls bra och var trött hela dagen... På morgonen var vi dock hos barnmorskan och kollade så att allt var bra med bebbe. Fyra cm hade magen växt på knappt en månad! De går fort nu... Snart är det även dags för föräldragrupp, amingsinformation lite andra förberedelser inför den stora dagen! Nästa vecka ska jag nog åka till IKEA och införskaffa lite bebissaker.
 
Nu ska jag avsluta min pannkaksfrukost/lunch och sen göra mig iordning för att vara barnvakt åt småsyskonen.

59 dagar kvar...

Det är endast 59 dagar kvar enligt min trogna iPhone-app! FEMTIONIO dagar kvar till bebisens beräknade ankomst! Det är ju helt sjukt! Tiden går så fruktansvärt fort. Jag (vi båda såklart) längtar mer och mer efter den lilla skrutten för varje dag som passerar.
 
När kommer hen att vilja komma ut? Hur kommer hen att se ut? Kommer hen att vara frisk? Tänk om hen INTE är frisk?! Vad ska hen heta? Blir det en pojke eller flicka?
 
Många frågor som vi snart kommer att få reda på! Huvudsaken för min del är såklart att bebisen är frisk och välbehållen.
 
 
Vi har fortfarande en del saker kvar att förbereda!
 
*Lite fler bebisplagg i stl nyfödd måste inhandlas
*Ett stopp på apoteket behövs för att köpa diverse bebis-hygien-prylar
*Vrålåket (barnvagnen) ska hämtas ut i mitten av maj
*Skötväskan är ju lika bra att förbereda i god tid... Man vet ju aldrig!
*En tur till IKEA måste planeras in för att köpa lite saker till bebisrummet
*Vårt sovrum ska målas
*Bebisrummet ska målas OM vi har tid till det

Gravidklänning

I början av maj är vi bjudna på bröllop. Vigseln kommer att ske i en kyrka, det kommer förhoppningsvis att vara varmt och självklart vill man vara uppklädd! Klänning känns bekvämt med tanke på årstiden och min (ännu mer!!) enorma mage.
 
Den här gräddvita långklänningen känns helt rätt! Men hmm... Jag har ju en förmåga att spilla och lyckas gå emot smutsiga saker... Och får man verkligen bära vitt på ett bröllop? HÄR hittar man i alla fall klänningen!
 

Tisdagsfrallor på g

Strax ska jag baka... *trumvirvel*... Morotsfrallor!
Dom kommer att passa perfekt till potatis- och purjolökssoppan som jag ska koka ihop under eftermiddagen, innan min älsklingstok kommer hem från jobbet.
 
Idag är jag lite krasslig och mår illa. Jag är inte sjuk, men morgonillamåendet håller i sig idag... Vid 07.45 klev vi in hos barnmorskan. Vi mätte magen, stack mig i fingret och vägde mig. Både jag och magen blir allt tyngre! Hittills har jag gått upp ungefär 10 kg. Det låter mycket men det mesta sitter faktiskt på magen i form av bebbe, moderkaka, fostervatten mm. En del av vikten har väl hamnat på andra ställen också... Typ under hakan. Det finns ju de som går upp 30 kg under dessa nio månader. Men vi är alla olika!
 
Nä, nu ska jag börja knåpa ihop degen!
 
 
 
 

Stor och rund!

Magen (och bebbe förstås) växer och växer för varje dag som går! Det börjar bli svårt att böja sig ner för att t.ex. ta på sig skorna.
 
 
Bebbe kommer i alla fall att ha en färgglad, och dessutom lite knasig, mamma när hen bestämmer sig för att komma ut till världen utanför den trygga magen.

Salamiansiktet

Idag är jag sjukt svullen i hela ansiktet! Jag är liksom ganska pluffsig och helt rödfläckig. Man kan ju tro att jag hamstrar mat i kinderna... Fläckar har dykt upp vid flera tillfällen, speciellt när jag har kräkts och fått anstränga mig och ta i riktigt mycket. En del av alla märken kan ju vara spruckna blodkärl men inte allt väl? Jag ser ut att ha en massa finnar eller acneärr, men det är det ju inte. Under ögonen är jag riktigt röd men huden känns inte irriterad eller så. Jag har även fått ett skumt, rött sträck vid ena mungipan som har funnits där i ett par dagar nu. Typ som Jokern... Det är ju lite skumt att dom kommer tillbaka och sen försvinner om och om igen.
 
Finns det någon som känner igen sig? Vad kan det vara?
Bilden är ju tyvärr jättekass men en del av alla prickar/fläckar syns....
 

For boys or girls? Oh please help me!


Underbara tapeter

ÅÅÅÅÅH! Jag blir tokig varje gång mamma skickar länkar i facebookchatten! Denna gång visade hon ett par underbara tapeter från Ellos.seVill ha! Vill ha! Vill ha! Självklart så kunde jag inte låta bli att spana vidare... Dessa skulle passa utmärkt i bebisrummet!
 
Jag ser framför mig hur jag matchar trädtapeten med den lilla 50-talsbyrån vi köpte igår, antingen gulmålad eller som den är...
 
 
 
 
 
 
 
De hade dessutom en hel del stickers, klistermärken, som man lätt kan fästa på väggen:
 
 
 
 

Foglossningsbesvär

1177.se skriver:

När man är gravid ökar rörligheten i kroppens leder, framför allt i bäckenets leder eller fogar. Det kallas foglossning, bäckenuppluckring eller symfysiolys.

Troligtvis är det ett hormon som kallas relaxin som ligger bakom foglossningen. Relaxin börjar utsöndras i kroppen någon gång under de tre första månaderna och fortsätter sedan att utsöndras under hela graviditeten. Det sker för att bäckenet ska bli rörligare och kunna vidga sig lite under förlossningen för att barnet lättare ska komma ut.

Foglossning är alltså naturligt, och en förutsättning för att barnet ska kunna födas genom slidan. Däremot är det inte alla som får besvär av foglossningen, och det är inte klarlagt varför vissa får mer besvär än andra.

Det går inte att förhindra den ökade rörligheten eller få den att försvinna, men man kan göra en hel del för att minska besvären.

______________________________________________________________

Eftersom smärtan utlöses av påfrestningar på bäckenet, ska man försöka avstå från de rörelser som belastar. Man kan till exempel skona kroppen genom att 

  • gärna stå i stället för att sitta och då belasta hela foten jämnt med tyngdpunkten över hålfoten
  • använda stadiga skor, helst med sviktande sula, och inte använda träskor eller skor med höga klackar
  • inte böja eller vrida i ryggen, utan hela tiden låta näsan peka i samma riktning som tårna
  • ha ordentligt stöd i svanken när man sitter ner eller kör bil, till exempel genom att använda en kudde i ryggen
  • variera sittställning ofta, inte korsa benen och inte sitta still för länge
  • inte sitta i djupa soffor eller stolar så att man förlorar stödet i svanken och det blir svårt att ta sig upp och ner utan att böja och vrida i ryggen
  • resa sig från sängen sidlänges, genom att först lägga sig på sidan med benen tätt intill varandra och sedan skjuta sig upp med hjälp av armbågen och handen
  • sitta ner när man tar på sig byxor, strumpor och skor så att man böjer ryggen så lite som möjligt
  • gå i trappor ett steg i taget och sätta båda fötterna på samma trappsteg innan man tar nästa steg, eller ta hissen
  • gå med korta steg och ta flera små promenader i stället för en lång
  • man försöker att inte ha fötterna bredare isär än vad axlarna är när man går
  • cykla i stället för att gå
  • crawla eller simma på rygg på ett sådant sätt att benen alltid är ihop, i stället för bröstsim
  • undvika att lyfta och bära tungt, framför allt när man har ryggen böjd eller vriden
  • lägga en extra madrass i sängen eftersom det är bättre att ligga för mjukt än för hårt
  • sova med en kudde mellan knäna för att belasta bäckenet så lite som möjligt
  • använda sidenlakan och sidenpyjamas som gör det lättare att vända sig i sängen
  • pröva avslappning, försiktig massage och varma bad kan hjälpa spända muskler att slappna av
 
Jag misstänker nämligen att jag har foglossningsbesvär. Alla drabbas ju av foglossning, men en del kan få riktigt ont och drabbas hårdare av det än andra. Det värker i "rumpbenet" eller vad man ska kalla det, liksom rakt in i skinkan! Fy satan va det känns... Det liksom strålar och hugger. Jag har kännt av det under ett par veckor nu men idag gör det fruktansvärt ont till och från. Jag skulle t.e.x böja mig ner för att ta upp en grej från golvet men ramlade framåt pga smärtan som kom blixtsnabbt. Det gör sjukt ont att stå upp, men det ska man ju tydligen försöka att göra ändå? Det känns bättre när jag sitter ner men det kanske man ska undvka att göra några längre stunder. Det kanske är dags att meddela barnmorskan och be om råd? Aj fan, säger jag i alla fall. Det är inte lätt att vara kvinna.

 


Reglerna är tydliga

Under de senaste dagarna har jag funderat en del kring könsroller, genus, och hur jag faktiskt vill uppfostra vår lilla bebbe. Jag är livrädd för att vårt barn ska växa upp i en värld där man tvingar på hen (i stället för "han/hon"hela jäkla tiden) en steriotyp bild av hur pojkar respektive flickor ska vara. Jag ser framför mig hur en son, år efter år, får bilar och vapen i födelsedagspresent av familjemedlemmar, vänner och bekanta. Kommer en flicka att överösas med rosa Barbiedockor, hästar och köks-/städprylar? Jag föreställer mig hur det kommer att se ut på dagis, baserat på hur jag själv har upplevt dagismiljön - både som liten och i dagsläget. Flickorna sitter och pysslar, ritar eller leker med nallar och dockor. Pojkarna leker med bilar, brottas, stojar och skriker.
 
Nu tänker du säkert "Men vadå? Barnen väljer ju själva!". Gör de verkligen det? Självklart är pojkar och flickor genetiskt olika, men förutom vårt yttre så påverkas vi mest av miljön. Om en pojke skulle uppfostras som en "typisk flicka" på en öde ö, så skulle han garanterat gilla att leka med dockor, ha långa flätor och klä sig i klänning. Barn är fruktansvärt chanslösa. De suger upp information som svampar och påverkas av miljön och personerna i den. Det är ingen slump att rosa är en flickfärg och att pojkar leker krig och brottas.
 
"Låt pojkar vara pojkar" och "Äsch, det var ju bara ett pojkstäck" hör man ofta. Man kan säga att pojkar uppfostras till att vara stökiga, överaktiva och högljudda. Flickor uppfostras snarare till att vara stillsamma, omhändertagande och att hålla ordning på pojkarna.
 
Under större delen av min barndom har jag lekt i skogen, byggt kojor och spelat tv-spel - typiska grabbaktiviteter. Jag snaggade lillasysters Barbiedockor och "spolade ner dom" i den tillhörande docktoaletten. Jag började sminka mig först i åttan och innan högstadiet kunde jag inte bry mig mindre om hur jag såg ut... Jag spenderade pappa-helgerna vid sjön och fiskade. Min bästa vän under större delen av min barndom var den jämnårige grannpojken. Jag kommer ihåg hur vi träffades i korsningen där vägarna till våra hus delade sig. Ingen introducerade oss för varandra, vi hittade varandra ändå och blev bästa vänner direkt. När vi till slut hade växt ifrån varandra, en bit in på mellanstadiet, började jag leka med några flickor i klassen. Jag var fortfarande en pojkflicka som föredrog att leka i skogen, men jag hittade ändå min väg in i tjejernas värld.
 
I högstadiet blev reglerna tydliga. Tjejer ska vara tjejer och pojkar ska vara pojkar. Grupperingarna var givna - tjejerna höll till i mindre grupper, noggrant fördelade, medan killarna var en del av en enda stor grabbklubb. Umgicks man som tjej med killgänget så var man antingen tuff eller en slampa, ibland lite både och. Killarna valde alltid träslöjd. En enda tjej gick på träslöjden och blev alltid lika retad för det... Hon var ingen typisk tjej-tjej och blev varken accepterad av tjejerna eller killarna. I klassrummet satt killarna längst fram och var stökiga och högljudda. Lärarna skrattade ofta åt deras påhitt och"den som skriker högst får ordet" var snarare regel än undantag.
 
I vilket fall så blev det redan då tydligt för mig att gränsen mellan killar och tjejer var enorm. Tidigare, under den första delen av min barndom, var gränserna luddigare. Jag såg inte mig själv som en pojkflicka, utan som en helt vanlig flicka med en bästa vän. Som alla andra liksom. Nu i efterhand har jag fått retsamma kommentarer och pikar för detta och jag skrattar ofta bort det. Men va fan... Jag är stolt över vem jag var! Varför ska jag någonsin behöva skämmas över vem jag väljer att vara, bara för att jag inte följer den sk. normen?
 
Jag hoppas i alla fall att jag kan ge vårt barn en bra uppväxt, oavsett om det blir en pojke eller en flicka! Vi är alla en del av den här världen, och vill man förändra något så får man se till att själv bidra till den förändringen.
 
Tack och hej, leverpastej!

Kalas-fixar-mamma

Jag vill bli en kalas-fixar-mamma! Jag ser redan fram emot bebbes ettårsdag. Jag ser framför mig hur vi firar med cupcakes, vackra tårtor, bakelser, jordgubbar, fruktjuicer och en fin dukning under äppelträdet i trädgården. Jag älskar kalas och tillställningar med mängder av gott och fint presenterat fika.
 
Någon gång uder sensommaren har vi tänkt att ha vårt namngivnings-kalas för vår lilla skrutt. Dop är det inte tal om. Vi vistas inte i kyrkan annars och ingen av oss är speciellt sugen på att stå där och höra hur en präst påstår sig rädda barnet från synd och från att hamna i helvetet genom dopet. Vi vill anordna ett litet kalas där bebbe välkomnas till världen och presenteras för våra nära och kära. Vi vill berätta hur vi kom fram till det valda namnet, vad det betyder osv. Huvudsaken för oss är att samla våra nära och kära för att fira ankomsten av den lilla skrutten. Det behöver vi ingen kyrka eller lång vit klänning för att göra.
 
Jag kunde självklart inte hålla mig borta från Pinterest ikväll heller, så här kommer ett gäng inspirationsbilder:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Vackra pastellfärger, fina teman, underbara upplägg och mängder av bakelser och tilltugg!

HENSVIK till hen

Hensvik är stilrent och alldeles lagom gulligull med sina mjuka former, så vi slår till och köper ett skötbord i samma serie! I hyllorna får vi plats med allt ifrån blöjor till söta inredningsdetaljer.
 
 
Föresten så gick det åt helvete när det gäller att äta gröt tidigt på morgonen. Äsch, jag ska strax ställa mig och koka en omgång med blåbär och annat gott i, så får vi se hur det blir! Återkommer med recept.

Måndagsinspiration

Jag älskar Pinterest. PUNKT. Just nu sitter jag och sparar bilder i min Bebisrum-mapp som jag använder om inspiration när jag spanar efter prylar till bebbes rum.
 
 
Jag ska spana efter en fin 50-talsbyrå som jag kan måla pippigul! Och en stringhylla från samma årtionde vore inte helt fel att hänga upp på väggen.
 
Spjälsängen ska hämtas på fredag. Sen ska jag spana efter en öronlappsfåtölj och ett passande skötbord. Väggfärg hämtar jag ut när köket är 100% färdigmålat. Väggarna blir vita och möjligtvis kommer jag att måla en fondvägg i någon fin pastellfärg. Jag är sugen på antingen rantigt på höjden eller helfärgat. Oavsett om det blir en pojke eller en flicka, så kommer det att bli mycket pasteller i rosa, blått och grönt, samt en del knallgult och en massa vitt.
 
Jag kommer att visa bilder på bebisrummet allt eftersom vi målar, köper möbler, inreder osv.

HENSVIK

Den här spjälsängen kommer att passa finfint i bebisrummet! Dom runda, molnliknande formerna är så fina. Den finns på IKEA, men vi fyndade faktiskt en hos en tjej som bor i närheten av oss. Den var i stort sett endast ihopmonterad och knappt använd. Miljösmart PLUS att vi slipper åka en jäkla massa mil till närmsta IKEA (Linköping), endast för en spjälsängs skull. Snällt mot miljön. Snällt mot plånboken. Tänk på det!
 
Finns som sagt att köpa på IKEA för 599 pix.
 
Jag längtar föresten till sommarens alla loppisar! Jag ÄLSKAR att fynda unika grejer på loppis. Loppisprylar gör hemmet mer personligt tycker jag. Helst fina retroprylar som inte tillverkas längre. Jag bryr mig inte ett dugg om märke och tillverkare, utan köper sånt som är fint och tilltalande. I sommar ska jag spana efter äldre barnleksaker att ha som prydnad i bebisrummet. Kanske en fin retrodockvagn...

Zebramage

Bristningar är väl inget att klaga på egentligen, men dom jag har fått hittills är irriterande, kliar och ser fruktansvärt fula ut. Som kvinna förväntas man acceptera sin nya kropp, både under och efter graviditeten. Hmm...  Man vänjer sig väl efter ett tag, men jag hoppas verkligen inte att hela magen blir zebrarandig!
 
INTE min mage:
 
 
Än så länge har jag bara fått ett fåtal bristningar, dels på "kärlekshandtagen", men också mitt på magen. Finns det några krämer, oljor eller salvor som faktiskt hjälper? Bristningarna uppkommer ju främst pga alla hormoner i kroppen, så det kanske är lite väl optimistiskt att tro att en kräm ska hjälpa? Äsch, vi får väl se hur illa det blir!
 
Som tur är så kommer varenda liten krämpa under graviditeten att vara värt det tusen gånger om! Jag längtar efter vår lilla bebbe ♥
 
 

Tidigare inlägg