I höst...
♦ vill jag klä mig i korta 60-talsklänningar med krage
♦ längtar jag efter mörka läppstift
♦ längtar jag efter mörka läppstift
♦ skulle jag kunna döda för ett par blommiga Dr. Martens (BILDEN!!!!!!)
♦ ska jag rösta r♀sa!
♦ längtar jag efter lager på lager-outfits med tjocka halsdukar och strumpbyxor
♦ hamnar dom flesta vintageklänningarna i garderoben för att övervintra
♦ känner jag mig som vanligt plötsligt mer grunge-/goth-ig, som på den gamla goda tiden (läs: tonåren) och garderoben blir mörk mörk mörk.
♦ ska jag låta håret växa så gott det går
♦ vill jag ha rund, hipster-filthatt
♦ vill jag ha glitterstrumpor och kängor med grov klack
♦ ska jag förhoppningsvis tatuera mig
♦ hoppas jag kunna umgås massor med fina vänner och hänga på caféer, loppa och film-mysa
♦ ska jag valvaka tillsammans med bästa Lotta och Evelina ♀♥
♦ vill jag vandra i skogen och plocka svamp, fota och hålla hand
Feelin' blue
Igår vankades det kalas för lillebror Felix som fyllt 18 år (HELT SJUKT?!) och jag ville piffa upp mig dagen till ära! Efter en tid med snorig näsa, flottigt hår och taggtråd i halsen behövde jag lite färg för att piggna till, så det fick bli en smula aqua-blå ögonskugga under ögonen. Rätt tjusigt, om ni frågar mig! Jag är sugen på både en grön, gul, guldig och rosa variant av detta! Men det finns ju fler dagar.
Det är osmickrande med mycket eyeliner om man har tunga ögonlock, läste jag förresten i nån skvallerblaska. Screw you! Jag målar så tjockt och mycket jag vill. Gäller även mina "tjocka feministbryn" som jag läste om nån stans på nätet. Dom är fab ♥
PANG PANG PATRIARKATET! DU ÄR DÖD
Under flera veckors tid har jag dagligen kikat i brevlådan efter att postbilen susat förbi. Jag som annars hämtar posten cirka aldrig. Bara räkningar och reklam som vanligt... Men idag låg det där! Paketet som jag väntat så länge på! Min älskade Lilla Berlin-tisha som jag är totalt dökär i ♀♥
PANG PANG PATRIARKATET! Här är du inte välkommen.
Känner mig coolast i världen. Som en superhjälte typ! Med min snajdiga uniform räddar jag världen ur patriarkatets hårda grepp. Tillsammans med andra supermänniskor, förstås ♥
Denna fina kommer att slitas med hälsan, det kan jag lova. Jag tror förresten att den ska få följa med ut på onsdag när jag ska lyssna på Gudrun i Hörsalsparken med bästa Lotta och Evelina! Vi ses väl där?
Goda rotsaksbiffar
I eftermiddag mådde jag lite bättre och när magen började kurra gick vi ut och kikade i grönsakslandet. Både salladen och ärtorna är borta för länge sen, men rotsaker finns det fortfarande gott om! Vi drog upp lite av varje och bestämde att vi (läs: jag) skulle laga någon slags rotsaksbiff till middag.
Sagt och gjort - biffar blev det! Och himla goda sådana dessutom! (Så pass goda att jag glömde bort att fota dom...) Recept är ju inte min starka sida, men jag kan ändå försöka berätta hur jag gjorde och vad en behöver för att laga dom:
(ca 4 port.)
Man behöver:
3-4 Rödbetor, gulbetor och polkabetor. Lite vad man har, helt enkelt!
3-4 Morötter
3-4 Morötter
Gul lök
Honung
Zest från en citron
Salt och peppar
Mjöl eller Maizena
Honung
Zest från en citron
Salt och peppar
Mjöl eller Maizena
2 ägg
Så här gör man:
Riv alla rotsaker och lök ganska fint på ett rivjärn. Blanda alltsammans med någon matsked honung, kryddor, citronzest, ägg och några matskedar mjöl. Känn efter hur mycket mjöl som behövs för att biffarna ska hålla ihop. Jag använde ca 3-4 matskedar. Låt smeten stå några minuter innan du formar bollar i händerna som genast steks i smör och olivolja. Platta till dom något med stekspaden och stek i 3-4 minuter på varje sida på medelvärme.
Detta blir megagott, jag lovar! Dessa kan t.ex. ätas som burgare med bröd och allt vad det innebär eller med någon slags sallad och fetaostcréme (fetaost + turkisk yoghurt + salt och peppar).
Hälsningar från en snörvlig dagismamma
Idag lyser solen och värmer otroligt skönt! Men trist nog är jag megaförkyld och genomrosslig. Den fruktade dagisförkylningen kom som ett brev på posten! Henry har dock klarat sig hyfsat bra och är hittills bara lite småsnorig. Peppar peppar...
Medan Henry är på dagis återhämtar jag mig på soffan och kikar ut mot den blå himlen. Solen skiner in och värmer skönt, men när jag ligger här och snörvlar längtar jag efter gosiga halsdukar, grova kängor och tjocka strumpbyxor. Det är bara att konstatera - hösten är här. Men det är ganska skönt ändå. Snart är alla löv vackert färgade och luften blir sådär frisk och kall!
Nä, nu är det nog dags att gå och värma en portion av gårdagens pastarätt så att jag får i mig någonting annat än Piggelin och juice.
Grön klänning och grön skog på en söndag
Den här söndagen började med att jag klädde mig i en "ny" grön klänning som jag loppade här om dan. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag trivs i den eller inte, men den får stanna ett tag så får vi se!
Ny-uppfräschat, rosa barr dagen till ära. (Eller så bara blev det så för att det råkade behövas...) Hela första halvan av dagen bestod förresten av städ, tvätt och lite fotografering.
På eftermiddagen svidade jag om till mer praktiska kläder och hela lilla familjen begav sig mot...
Skogen!
Vi premiäranvände den praktiska Henry-ryggan som skrutten satt och jollrade i medan föräldrarna gick med koncentrerad blick och spanade på marken.
Vi letade nämligen efter skogens gula guld! Vi hittade både gula kantareller och en himla massa Karl Johan-svamp som vi glatt fyllde korgen med. Jag har nog aldrig plockad så mycket Karl Johan förut! Hemliga kantarellställen finns det dock flera stycken av i vår fina skog och vi besöker dom varje år.
Röda och vackra, men ack så giftiga (ELLER?!). Tänk om dessa var ätbara! Vilka tjusiga maträtter man skulle kunna bjuda på!
Väl hemma igen beundrade vi den smockfulla korgen med godsaker. Efter rensningen for Martin iväg för att köpa någon riktigt god pasta och andra ingredienser som fattades för att laga en krämig pastasås med båda svampsorterna.
En rymlig strandväska som skvallrar som sommar, bad och värme
Igår fredags stannade jag till på en av favoritloppisarna i Finspång och hittade denna fina. En strandväska som rymmer både badkläder, handduk och lite picknick, tänker jag.
Den är verkligen i toppskick! Jag undrar vem som har haft den och vilka platser den besökt genom åren... Kanske har den bara stått på en hylla och väntat på äventyr.
Under en eftermiddag hos Lotta och Evelina kan man...
Avundas Alva som ligger och myser i solen.
Äta en sjukt god broccolipaj med citronbotten och diskutera tiggare och feminism.
Ta fram gamla ljusmanschetter, lim och hårgrejer.
...som vi pysslade ihop finfina blomsterdiadem med!
Gosa med en kattbebis som inte alls vill vara med på bild.
Fika på världsgoda kakor och bullar som Lotta bakat och peppa inför vår planerade valvaka.
En fantastisk, blekgul klännning från 60-talet
Den här drömmiga, gula godingen budade jag hem på Tradera i veckan! Jag föll för det skira tyger och dom vackra detaljerna, och fick den för en ganska billig peng. Igår mötte jag upp säljaren och genast gosade jag ner mig bland det skira, blekgula tyget. Alltså så himla fin! Klänningsmodellen är av bästa sort och spetsbanden med blommor är verkligen pricken över i. Jag tänker att denna kan komma till användning i framtiden, när vädret återigen blir varmt och det vankas fest och galej ♥
Om glesa framtänder och att tycka saker om sin och andras kroppar (NY)
Av någon anledning försvann mycket av texten i detta inlägg, så nu gör vi ett nytt försök!
Det är svårt det här med kroppar. Alltså hur vi ska tala om dom. Om vi ens borde göra det... Den senaste tiden har det florerat extra många texter som berör det här ämnet och det är både upplysande, förvirrande och jävligt bra. Varför känner vi det konstanta behovet av att granska, diskutera och döma våra egna och varandras kroppar?
Jag vill inte att Henry ska växa upp med skeva och ouppnåeliga kroppsideal, vare sig det gäller hans egen eller andras kroppar. Jag oroar mig för att han ska växa upp i tron om att utsidan är det som räknas. Jag fasar för att han ska förväntas döma och granska kvinnors kroppar som objekt. Han själv ska inte behöva stå framför spegeln, klämma och känna på sin kropp och sucka över komplex. Han ska som barn inte ens behöva reflektera över sin eller andras kroppar. Han ska bara få vara barn och leka, bli smutsig och ha rufsigt hår.
Men ändå... Ändå står jag själv framför spegeln och inspekterar min tigerrandiga och lite sladdriga mage. Jag tittar på hur jag ser ut från sidan och snurrar ett varv eller två. Går jag förbi en spegel på stan stannar jag till och rättar till klänningen, gör någon halvt oseriös min och fluffar till håret. Jag suckar när kläder inte passar för att midjan är för stor och när storlekarna bara verkar krympa och krympa i butiker med allt tunnare skyltdockor som påminner oss om komplex som vi har eller borde ha.
Faktum är att jag alltid har haft komplex, och dom ändras och förvinner med åren. Ett av mina allra största komplex har varit mina tänder. När jag var yngre hade jag nämligen en stor glugg mellan framtänderna. I tonåren bar jag tandställning under ett par år och tänderna drogs ihop, trycktes in och blev "normala". Jag skämdes jättemycket både innan, under och efter tandställningen och log sällan med öppen mun. Faktum är att jag knappt log på det viset alls förrän för något år sen. Jag ser dagen då tjejerna från Styleroom var här och gjorde reportage som en milstolpe! De bad mig att le stort med öppen mun och jag gjorde som de sa. Och gissa om det kändes bra! Och lite larvigt ändå att jag inte vågat le på det viset förut. Jag är fortfarande inte helt bekväm med mina tänder, men jag väljer nog att strunta i det ändå. Det är ju så jäkla härligt att skratta och le!
Det är svårt det här med kroppen. Sjukt svårt. Men jag jobbar på det hela tiden! Både för min egen och för Henrys skull. Varje gång jag läser peppande eller insiktsfulla texter om ämnet, skrivna av geniala och fantastiska människor som är med och krossar normer och patriarkatet, så känns det lite bättre. Då struntar jag i magen och tänker att jag är en stark tiger som för tusan har fött munnen... Ja den är ju till för att äta mat, le, skratta, sjunga, prata och pussas.
Om att bli vän med en tiggare
Du blir ju grundlurad! Allihop är med i såna där ligor som åker runt i landet och lurar oss svenskar på pengar fastän de egentligen har det bra med både iPhone och hyfsade kläder. De bara ljuger om att de behöver pengar till sina "sjuka barn eller föräldrar".
På mataffären där vi nästan alltid handlar finns en lortig, skäggig farbror med rufsigt hår. Han sitter oftast utanför entrén med en gammal pappersmugg och tittar skamset ner i marken. Han är inte härifrån och pratar inte så värst mycket svenska, utan bruka le och säga thank you, på knackig engelska när ett mynt dimper ner i muggen.
Ni som bor i Finspångstrakterna vet nog vem han är. Någon av er kanske till och med har gett honom en peng då och då. Men de flesta går förbi utan att ens ge honom en endaste blick. Många skyndar förbi och drar barnen intill sig. Andra lyfter ögonbrynen, fnyser och viskar om "dom där ligorna". Tiggarfarbrorn drar sig undan men sträcker fram muggen emellanåt till de som möter hans blick. Ytterst få gånger skramlar det till.
För några år sen hade jag nog inte jag heller ens övervägt att skänka en endaste krona. Inte för att jag inte har velat, utan för att man helt enkelt inte gör sånt. Ingen i min omgivning har gjort något sådant vad jag kan minnas, och de flesta jag känner fnyser åt bara tanken på att ge en femma emellanåt. (Tiggarna är ju trots allt med i enorma ligor som tjänar multum, you know.). Men ju äldre jag blir, desto mer tänker jag på världen och människorna runtikring mig. Jag tror att vi alla blir mer medvetna om hur olika livet kan se ut för människor runt om i världen ju äldre vi blir, men många väljer att blunda. Vi lever ju trots allt i lilla landet lagom där alla sköter sitt och håller sig på sin kant. Men ärligt talat. Vi vet alla att ingen lever och sitter sådär vecka efter vecka om de hade något annat val.
Jag brukar ge farbrorn mina kundvagnsmynt och småpengar som skramlar i portmonnän. Han ler sorgset varje gång och mimar ett tack. När han ser mig komma gåendes vinkar han och nickar hälsande. Tidigare idag, när Henry och jag handlade efter dagis, fick han dessutom en kasse innehållandes en smörgås, något att dricka och lite fikabröd. Jag tänker att det gör tillvaron drägligare när det både regnar och blåser. Folk tittade förvånat och rynkade pannan, men det känns bra i hjärtat. Han sitter ju trots allt där dag ut och dag in, från öppningsdags tills affären stänger vid nio på kvällen, oavsett väder och vind. Jag har sett honom skamset äta en torr baguette utan något på. En annan gång pillade han ut majskorn från en burk och åt sakta sakta. Och framför honom kommer människa efter människa ut med fulla kassar och besvärade blickar. Han sträcker hoppfullt fram sin mugg mellan tuggorna och ler försiktigt med smulor i mustaschen.
Alla har tid och råd med ett leende. tänker jag. Alla har möjlighet att vara vänliga och medmänskliga. Man ger pengar eller något annat om man vill. Eller så struntar man i det. Jag vet att det kan kännas skämsigt fastän det inte borde vara det, men man bara gör det. Jag lovar, det känns skönt i hjärtat efteråt.
Han log extra stort idag, pussade mig på handen och gav mig en kram. Han sa av någon anledning förlåt med darrig röst och tackade mig sedan på engelska. Henry log blygt mot honom och jag försökte småprata. Jag vet inte om han förstod, men det gör ingenting. En blick säger mer än tusen ord.
På mataffären där vi nästan alltid handlar finns en lortig, skäggig farbror med rufsigt hår. Han sitter oftast utanför entrén med en gammal pappersmugg och tittar skamset ner i marken. Han är inte härifrån och pratar inte så värst mycket svenska, utan bruka le och säga thank you, på knackig engelska när ett mynt dimper ner i muggen.
Ni som bor i Finspångstrakterna vet nog vem han är. Någon av er kanske till och med har gett honom en peng då och då. Men de flesta går förbi utan att ens ge honom en endaste blick. Många skyndar förbi och drar barnen intill sig. Andra lyfter ögonbrynen, fnyser och viskar om "dom där ligorna". Tiggarfarbrorn drar sig undan men sträcker fram muggen emellanåt till de som möter hans blick. Ytterst få gånger skramlar det till.
För några år sen hade jag nog inte jag heller ens övervägt att skänka en endaste krona. Inte för att jag inte har velat, utan för att man helt enkelt inte gör sånt. Ingen i min omgivning har gjort något sådant vad jag kan minnas, och de flesta jag känner fnyser åt bara tanken på att ge en femma emellanåt. (Tiggarna är ju trots allt med i enorma ligor som tjänar multum, you know.). Men ju äldre jag blir, desto mer tänker jag på världen och människorna runtikring mig. Jag tror att vi alla blir mer medvetna om hur olika livet kan se ut för människor runt om i världen ju äldre vi blir, men många väljer att blunda. Vi lever ju trots allt i lilla landet lagom där alla sköter sitt och håller sig på sin kant. Men ärligt talat. Vi vet alla att ingen lever och sitter sådär vecka efter vecka om de hade något annat val.
Jag brukar ge farbrorn mina kundvagnsmynt och småpengar som skramlar i portmonnän. Han ler sorgset varje gång och mimar ett tack. När han ser mig komma gåendes vinkar han och nickar hälsande. Tidigare idag, när Henry och jag handlade efter dagis, fick han dessutom en kasse innehållandes en smörgås, något att dricka och lite fikabröd. Jag tänker att det gör tillvaron drägligare när det både regnar och blåser. Folk tittade förvånat och rynkade pannan, men det känns bra i hjärtat. Han sitter ju trots allt där dag ut och dag in, från öppningsdags tills affären stänger vid nio på kvällen, oavsett väder och vind. Jag har sett honom skamset äta en torr baguette utan något på. En annan gång pillade han ut majskorn från en burk och åt sakta sakta. Och framför honom kommer människa efter människa ut med fulla kassar och besvärade blickar. Han sträcker hoppfullt fram sin mugg mellan tuggorna och ler försiktigt med smulor i mustaschen.
Alla har tid och råd med ett leende. tänker jag. Alla har möjlighet att vara vänliga och medmänskliga. Man ger pengar eller något annat om man vill. Eller så struntar man i det. Jag vet att det kan kännas skämsigt fastän det inte borde vara det, men man bara gör det. Jag lovar, det känns skönt i hjärtat efteråt.
Han log extra stort idag, pussade mig på handen och gav mig en kram. Han sa av någon anledning förlåt med darrig röst och tackade mig sedan på engelska. Henry log blygt mot honom och jag försökte småprata. Jag vet inte om han förstod, men det gör ingenting. En blick säger mer än tusen ord.
SOLROS av Margareta Hennix
Igår loppade jag fem koppar med tjusiga fat på min och mammas loppisrunda. Solros heter dekoren, designad på 60-talet av Margareta Hennix för Gustavsberg. Om jag har förstått det helarätt, dvs!
Faten är himla tjusiga i all sin enkelhet! Martin tycker att dom ser ut att vara ritade på med tusch, men det håller jag i och för sig med om. Fina är dom i vilket fall!
Trots avsaknaden av dekor på kopparna så är dom riktigt fina dom med. Bland alla mönster och dekorer kan det passa utmärkt med något ljust och enkelt.
Den finaste räven i världen
Idag har mamma och jag varit på loppis i Norrköping. Vi spanade som vanligt på både Erikshjälpen och Hela Människan där jag hittade några enstaka fynd. På Hela Människan hittade jag den här megafina och lite smått slitna räven!
Det är nog den finaste lilla räv jag någonsin sett! Klarröd och urtjusig. Den fungerar dessutom utmärkt som hattdekoration.
Japp, där uppe på koppen trivs den bra.
Nu säger vi god natt
Snart är det dags för Lillskrutten att sova, efter en lång dag med bus och stoj på dagis! Men först är det nog bäst att varva ner en smula med en bok.
Det finns många gamla böcker att välja bland.
Vi satte oss i Henrys gröna retrosoffa. Den har vi haft länge och om jag inte minns fel gav vi en tjuga för den! Lite sliten och nött är den allt, men det gör absolut ingenting när den får agera leksoffa i ett barnrum.
Henry valde en lära-sig-räkna-bok med björnar i. Siffrorna brydde han sig inte ett dugg om, men bilderna var fina att titta på!
Den fungerade dessutom utmärkt som tak. Snart säger vi god natt för idag och laddar batterierna inför en ny dag på dagis ♥
Barnen betalar när de vuxna vill ha blänkande nytt med en doft av plast
Jag tittar på Henry och med en suck inser jag att vi från och med nu lånar från hans framtid. Vi tar utan att tänka oss för och faktum är att våra barn får betala för det i framtiden, liksom deras barn och barnbarn. Sen kanske det inte ens finns någon planet kvar för barnbarnsbarn, tänker jag.
Idag är det Overshoot Day och jag tycker att alla ska veta vad det innebär. Du som läser är nämligen en lika stor del av den här världen som jag, min son eller någon i din familj. Overshoot Day innebär att vi denna dag har använt upp vår planets naturresurser. Med andra ord - från och med idag lever vi över våra tillgångar. Vår jords resurser för detta år är slut och nu tar vi ett lån bekostat av våra barn. Hur har vi hamnat här?
Företagen säger åt oss att konsumera mer mer mer, men planeten säger stopp. Politikerna säger att konsumtion är svaret på dom ekonomiska kriserna. Ja, det är ju pengarna som räknas. Köper vi mer prylar så går samhället runt, inbillar de oss. Om vi alltid strävar mot något bättre, finare och med andra ord dyrare så kommer vi väl automatiskt att uppnå lycka? Eller? Vi följer trender, byter upp oss och vill alltid ha blänkande nytt med doft av plast. Men när det inte längre finns någon framtid för vår jord? Vad är alla dessa prylar värda då?
Idag är det Overshoot Day och jag tycker att alla ska veta vad det innebär. Du som läser är nämligen en lika stor del av den här världen som jag, min son eller någon i din familj. Overshoot Day innebär att vi denna dag har använt upp vår planets naturresurser. Med andra ord - från och med idag lever vi över våra tillgångar. Vår jords resurser för detta år är slut och nu tar vi ett lån bekostat av våra barn. Hur har vi hamnat här?
Företagen säger åt oss att konsumera mer mer mer, men planeten säger stopp. Politikerna säger att konsumtion är svaret på dom ekonomiska kriserna. Ja, det är ju pengarna som räknas. Köper vi mer prylar så går samhället runt, inbillar de oss. Om vi alltid strävar mot något bättre, finare och med andra ord dyrare så kommer vi väl automatiskt att uppnå lycka? Eller? Vi följer trender, byter upp oss och vill alltid ha blänkande nytt med doft av plast. Men när det inte längre finns någon framtid för vår jord? Vad är alla dessa prylar värda då?
Alla har vi samma ansvar. Vi måste arbeta tillsammans för att säkra våra barns och vår planets framtid! I Sverige lever vi som om vi hade tre planeter, men så är ju inte fallet. Vad vill vi att framtida generationer ska säga och tycka om oss? Att vi visste om problemen men valde att efterlämna en trasig planet? Eller att vi tog tag i saken och bättrade oss? Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv om Henry skulle komma ihåg mig som någon som inte försökte.
Små saker gör skillnad! Och kom inte och säg att en enda människa inte kan göra skillnad, för där ljuger du både dig själv och kommande generationer rakt upp i ansiktet. Försök inte slippa undan genom att påstå att ekologisk mat ruinerar dig. Strunta inte i att sortera hushållsavfallet för att du "inte har tid". Det är inte svårt, jag lovar! Sortera plast, metall, glas och matavfall och släng på varsitt ställe. Köp eko-mat i så stor utsträckning du kan (jag lovar att 99 % av alla jag känner kan men aktivt väljer att strunta i det). Handla möbler och kläder second hand - jag lovar att det är superkul! Ta reda på fakta om det du handlar - var mat, kläder och prylar kommer ifrån, hur de tillverkas och vilka resurser som går åt. Du kommer att baxna! Vi vet att problemen finns. Varför blunda och ignorera dom?
Små saker gör skillnad! Och kom inte och säg att en enda människa inte kan göra skillnad, för där ljuger du både dig själv och kommande generationer rakt upp i ansiktet. Försök inte slippa undan genom att påstå att ekologisk mat ruinerar dig. Strunta inte i att sortera hushållsavfallet för att du "inte har tid". Det är inte svårt, jag lovar! Sortera plast, metall, glas och matavfall och släng på varsitt ställe. Köp eko-mat i så stor utsträckning du kan (jag lovar att 99 % av alla jag känner kan men aktivt väljer att strunta i det). Handla möbler och kläder second hand - jag lovar att det är superkul! Ta reda på fakta om det du handlar - var mat, kläder och prylar kommer ifrån, hur de tillverkas och vilka resurser som går åt. Du kommer att baxna! Vi vet att problemen finns. Varför blunda och ignorera dom?
Lev inte som om det inte finns någon morgondag, för det gör det. Och där ska våra barn leva. Glöm inte att planeten är till låns!
Sprid kunskap och snälla... Nu måste vi bättra oss! Lova ♥
Sprid kunskap och snälla... Nu måste vi bättra oss! Lova ♥
En första glimt i Henrys rum
Nu undrar ni säkert var tusan jag har tagit vägen och försvunnit i helgen! Inte? Nä men jag berättar ändå... Lillskruttens rum har genomgått en liten renovering och nu är både nya tapeter, färg och en del möbler på plats. Vi har slitit och grejat sen i torsdags och nu börjar alltsammans bli färdigt!
Vi är meganöjda med valet av tapet! Den är beställd på Ellos för den som undrar. Passar extra bra till röda retro-dockvagnar och vildvuxna pelargoner om ni frågar mig!
Det blev så himla bra och jag lovar att visa er mer så fort vi börjar känns oss färdiga. Gardiner och matta ska köpas, massor med saker ska flyta in och små detaljer ska fixas. Men det blir så himla bra så jag smäller av!
Att inreda ett barnrum
Igår rev vi ner tapeterna i Henrys rum och idag köpte jag färg och penslar. Nu väntar jag på att en avi ska dimpa ner i inkorgen så att jag hämta tapeterna som vi beställde här om dan! Innan helgen är slut ska rummet åtminstone vara målat, tapetserat och städat! Fast om jag känner mig själv rätt kommer jag börja baxa in saker i rummet innan färgen ens hunnit torka...
Psst! Jag har förresten letat inspiration på Pinterest där ni är välkomna att följa mig som tantbella! ♥
På en tisdag kan man...
...flytta runt i vardagsrummets stringhyllor! Jag gör ju det ungefär hundra gånger i veckan. Ett gäng loppisfyndade babushkadockor för en tjuga har flyttat in, liksom ännu en stor porslinsdjur med päls. Ja, jag samlar ju på såna numera. Det bara blev så!
Dom gamla böckerna lyser upp med sina fina färger. Fråga mig inte om titlarna för jag har ingen aning! Dom står bara där och är fina, helt enkelt. Fast barnböckerna ska naturligtvis Henry få framöver!
På en tisdag kan man dessutom slänga upp håret i två slarviga bullar när man går hemma i mjukiskläder och lurar.
...och loppa ett gäng saker till Henry och hans rum som vi ska börja renovera i helgen!
På en tisdagseftermiddag kan man också skörda färggranna morötter till middagen. Tänk, vilken tur vi har! Fast jag blev lite besviken när jag hittade denna, men ingen snippmorot...
Gårdagens ♦ 60-talsblus och snyggväskan
Visst har det blivit lite höstigt? Liksom bara på någon dag eller två! Alla säger väl det just nu, men jag håller verkligen med. Luften känns faktiskt lite ruggigt och rå. Igår fick jag ta på mig strumpbyxor för att värma mina frusna ben! Tillsammans med min tjusiga 60-talsblus, en rea-kjol från H&M och ett rosa second hand-skärp. Och Snyggväskan förstås!
Pastelliga Tant Bella med sockervaddshår och blomsterkrans
Så här ser pastelliga Tant Bella ut idag! Med blomsterkrans, sockervaddsrosa hår och vit 60-talsblus.
Visst är håret superfint nu förresten? Jag har tvättat det en gång sen jag färgade och jag tror nog att jag gillar den här lite ljusare nyansen bättre! Men det kommer säkert variera en hel del beroende på hur ofta jag använder min färginpackning och hur mycket som tvättas ur. Pastelllrosa är fint i vilket fall! Kransen har jag förresten snattat av Flisan, men det är jag som har pysslat ihop den! Hon hade den på sin studentbal för något år sen.
Trots att det har regnat och varit grått större delen av dagen är jag pigg och glad! Det gick bra på förskolan och jag tror att Henry trivs jättebra redan nu. Han bekantade sig med fröknarna och med flera av barnen som var där idag. Men mest av allt ville han stå vid leksaksspisen och röra i kastrullerna. Och bita på dom virkade kakorna, förstås. Kaka är ju hans senaste ord!
Bästa lilla skrutten börjar på dagis
Bästa lilla skrutten! Var inte du en liten bebis alldeles nyss som bara sov, åt och myste i min famn? Eller var det inte alldeles nyss som du lärde dig att sitta själv? Oj, va tiden bara springer iväg...
Imorgon börjar inskolningen på dagis och vi är så himla förväntansfulla. Vi ska vara med Henry på förskolan hela veckan och jag hoppas att det går bra och att vi alla trivs. Vi har valt en I Ur Och Skur-förskola som ligger en kort bilfärd hemifrån oss, i stort sett tvärs över skogen. I Ur Och Skursgrund är friluftsliv, utomhuspedagogik och upplevelsebaserat lärande. De känns hyfsat genusmedvetna (jämfört med dom kommunala förskolorna runtikring oss) och får hemlagad mat med närodlade och ofta ekologiska råvaror. Det blir nog toppen! Håll tummarna för oss ♥
Finaste tygväskorna ♥♀♥
Sist jag var hemma hos Lotta och Evelina fick jag en superfin födelsedagspresent! Eller två stycken faktiskt. Tusen tusen tack! ♥ Tygväskor rymmer det mesta och när dom är så här fina så kan man ju bära dom till precis allt! Jag packar ner kofta, kameran, lilla sminkväskan, solbrillorna och lite till! Meganöjd är bara förnamnet och båda två har redan premiäranvänts. Jag känner på mig att dessa kommer att slitas med hälsan under en lång tid framöver! ♥♀
En ljusblå vintageklänning som jag fyndade i Uddevalla
Den här lilla godingen såg ni ju skymten av förut! Ja, klänningen alltså... Jag fick syn på den när vi var iväg på A-bombers i Uddevalla och kunde inte låta bli att köpa den. Säljaren var faktiskt en väldigt trevlig bloggläsare! (Om du ser det här så tusen tusen tack till dig!) Jag älskar den så himla mycket och tycker att den passar extra bra nu när jag har rosa hår. Pasteller gör sig ju så himla bra ihop!
Nu väntar jag bara på att en hög med festinbjudningar ska ramla in så att den kan få följa med ut på galej!
Nu väntar jag bara på att en hög med festinbjudningar ska ramla in så att den kan få följa med ut på galej!
Början på den rosa eran
Att det är ett rosa år är det ju ingen tvekan om! ♀ Och rosa är ju faktiskt världens bästa färg om ni frågar mig. Länge har jag suktat efter pastellrosa hår och jag har ju faktiskt låtit den lila färgen tvättas ur under en tid för att se om det är möjligt. Igår blekte jag utväxten och passade på att experimentera fram denna nyans. Jag måste nog säga att jag är nöjdare än någonsin och jag trivs fruktansvärt bra med mitt tugummirosa barr! Vad tycks? ♥
Var försvann tiden?
Det är så himla mycket som jag hade velat (och planerat att) göra den här sommaren..! Än har det inte blivit någon husvagnssemester eftersom att Martin oturligt nog var sjuk under alla sina lediga veckor, och ännu har inte mitt lilla sommarprojekt blivit av. Jag har heller inte åkt på någon lång-loppisrunda landet runt och eller fixat med bloggdesignen. Tiden bara försvinner och jag hinner inte riktigt med känner jag!
Men men... Vi tar nya tag i höst och jag gläds åt sommaren som varit (och fortfarande är). Jag har spenderat en himla massa tid med min familj och mina vänner och hunnit med en massa roliga saker ändå! Jag har åkt på loppisrundor, umgåtts med underbara vänner, varit på A-bombers, gosat med duniga kycklingar, synts i två tidningar, odlat, blivit bubbla-ägare, sett Henry springa vingligt över gräsmattan, bakat minst hundra rabarberpajer, ätit mängder med picknickmat, fattat stora beslut och badat mer än på flera år. Det har helt enkelt varit en toppensommar trots att alla planer inte har gått i lås! Nu tänker jag ta till vara på den värme och sol som återstår ♥
En tur till två av de bästa jag vet
Igår sov lillasyster Alice över hos oss. Himla mysigt! Vid lunch idag åkte hon och Henry hem till Grytgöl och jag packade in mig i bubblan. Jag brummade till staden och hem till Lotta och Evelina där den här lilla krabaten nyfiket skuttade fram och hälsade på mig. (Okej då... Jag tog upp hen direkt och gosade gärnet!)
Dessa två var megavackra som alltid i tjusiga sina klänningar!
Tyll och vackra klänningar finns det gott om i det här hemmet. Jag smygdreglar lika mycket varenda gång!
Här är soffan som vi hjälpte dem baxa hem innan flytten till den här lägenheten. Den är sååååå fin! Fast allt är ju i och för sig fint hemma hos Lotta och Evelina.
Efter husesynen slog vi oss ner och fikade på allt möjligt gott. Jag blev kär i Evelinas klänning och jag själv rockade den rosiga från Indiska. För första gången denna vecka faktiskt! Men jag känner på mig att det inte blir den sista... På tal om annat så håller jag på att tvätta ur all färg ur håret! Tänkte bara att ni kanske ville veta.
Kattbebisen ville helst också fika men fick nöja sig med matte-gos.
Efter husesyn, fika och lite fix med Lottas hår anslöt sig Martin. Han var lite mör och trött efter dagens bestyr.
Denna asfina hamnade nämligen på hans överarm! Det här med skäggiga män med tatueringar... ♥
Efter en trevlig eftermiddag med fika, hårfix, världens godaste vego-lasagne, kattgos och en massa prat åkte vi hem till Båtstorp. Just nu ler jag lite och tänker på vilka fantastiska människor de är, de där filurerna. Så jäkla bra ♥
Tant Bella i Folkbladet
Nä men titta! I Folkbladet, bredvid en artikel om hur Feministiskt Initiativ i Finspång växer (HURRA! HURRA! HURRA!), finns Tant Bella med på ett hörn! Väldigt passande må jag säga.
En ungdomstant med loppisögon - ja, det stämmer ju bra!
Ja men visst! Rota runt på de allra skruttigaste loppisarna och i alla dammiga banankartonger - där kan man fynda rejält!
En liten ruta på framsidan blev det också. Inte illa!
En skir vintagepärla för lata hemmadagar
Här ska ni få se! Denna tunna, ljusgula skönhet fick följa med hem från en loppisrunda här om veckan.
En skir liten vintage-morgonrock med megafina detaljer. Jag gissar på 60-tal!
Titta bara på halsringningen och de mönstrade ärmarna!
Mönstret är fantastiskt fint i det transparenta tyget!
Perfekt för lata dagar i hemmet! Eller varför inte när man ska rulla håret och göra sig iordning! Och dessutom är den himla skön nu när bastuvärmen är så påtaglig. Japp, den ska jag bo i hädanefter!
Nu är jag tillbaka och än kan man fynda!
Efter en hel helg på A-bombers i Uddevalla med fina bilar, bra musik, trevligt sällskap och mycket vin är jag tillbaka! Jag kommer definitivt att åka tillbaka om det blir av nästa år igen. Jag fotade tyvärr ingenting speciellt och hade inte ens kameran med mig, men några mobilbilder dyker väl upp på Instagram framöver. Spana och följ vetja! Men å andra sidan köpte jag en fantastisk klänning som jag tänkte visa upp här inom kort. Håll utkik!
På tal om fynd och något helt annat så tänkte jag visa upp denna fina lilla björn som jag köpte för en tia innan helgen. Titta så fin!
På tal om fynd och något helt annat så tänkte jag visa upp denna fina lilla björn som jag köpte för en tia innan helgen. Titta så fin!
En liten Lisa Larsson-björn, troligtvis ur serien Skansen, designad 1976.
En guldpeng är i vilket fall ett megafynd! Den ska få bo på hyllan i vardagsrummet, bredvid väckarklockan som tickar alldeles för mycket och de gamla skivorna med fina omslag.