Pinterest-pepp och tankar en grå torsdagsnatt ♀

 
 
Förlåt mig för min frånvaro här på blöggen! Jag jobbar massor som vanligt numera och när jag kommer hem orkar jag bara laga mat, mysa med Lillskrutten och Martin, dö en smula i soffan, gräma mig över diverse hårfärgsdilemman och möjligtvis spana runt bland bloggar och på Pinterest. That's Life nuförtin.

Okej då..! Det kanske hinns med ett och annat emellan. I veckan har jag varit i stan och syndat med Linnea. Jag shoppade ett par nya plagg för första gången på aslänge (Förlåt mig, åh loppisgudar!) och lunchade på fet thaibuffé. I helgen ska jag och Linnea dessutom partaja och så blir det utgång för första gången på evigheters evigheter. Jag tänker vara glittersminkad och glammig.
För tillfället är jag förresten lite off och saknar inspiration! Eller saknar och saknar... Mest är jag nog trött. Och så är det typ omöjligt att fota någonting här hemma i det här eviga mörkret! Jag har tutorials och guider i mitt huvud som vill ut, målningar som borde bli gjorda och så vill jag visa er nya grejor i vårt hem. Men vi får vara tålmodiga och hoppas att snön och det medföljande ljuset dyker upp snart och motar bort all gråhet. Tills dess får ni gärna önska saker som ni vill att jag ska blogga eller skriva om! ♥♀

Blont, platt och lite smutsigt

 
 
 
Ja, så kan en väl beskriva mitt hår just nu. Den fantastiska rosa färgen har tvättats ur och kvar blev denna blonda nyans. Helt okej ändå tänker jag! Lite trist och halvtaskigt just nu, men det lär väl bli bättre sen framöver när det blivit en kallare nyans på det hela. Systra mi ska få fixa utväxten framöver också (om jag inte är alldeles för ivrig och råkar ta hand om det själv... ehehe) och sen blir det nog fina fisken! Blont passar ju till allt och det är nog den mest neutrala färgen jag någonsin haft om en bortser från svart och mitt egna råttgrå. Lite läskigt är det allt!

Löst kammade vågor har jag visst börjat experimentera med också. Jag funderar nämligen på att låta min fabulösa, korta feministlugg växa sig lång, och det här blir ju hyfsat fint på vägen dit. Vi får väl se hur det går! Om ett par dar har jag säkert hunnit ångra mig... Det är ju trots allt himla bekvämt med kort lugg! För att inte tala om himla fint. Och om jag känner mig själv rätt har jag nog både kapat luggen och slängt i en rosa färg inom nån vecka eller två. Rosa är ju bästa färgen! ♥

Mysfrukost och vuxenlördag

 
 
 
 

Idag unnade vi oss ordentlig sovmorgon här hemma och startade sedan dagen med en riktig brakfrukost. Te, baguette, kex, svärmors hemgjorda fetaost, yoghurt, brie och annat gott! Vi dukade fram med tjusigt porslin och satt länge vid bordet och åt lite av varje. Jag är ingen frukostmänniska egentligen, men när en äter runt tolvtiden slinker det ner lätt som en plätt!
 
Ikväll vankas det förresten myslördag för mig och Martin. Henry ska sova hos sin mormor och morfar i natt och jag är helt ledig från helgjobb idag. Jag har dock två dagar med delade jobbpass att se fram emot... Men äsch! Strax ska vi nog bege oss till affären för att handla något gott till kvällen och sen hänger vi nog i soffan större delen av dagen. Verkligen välbehövligt!

Vad ska ni hitta på en lördag som denna? ♥

Gammal kärlek rostar aldrig - En tjusig, ny vintageklänning

 
 

 
När Lotta och jag for till grannstaden Linköping här om veckan för att spana på loppis så köpte jag ju bland annat en tjusig vinterkappa och lite annat smått och gott. Ett av dom bästa fynden är denna rostfärgade, mönstrade klänning som verkligen skriker höst! Tänk er denna goding en varm septemberdag när trädens blad börjat gulna! Fast den passar förstås finfint resten av året också. Jag kan förhoppningsvis premiäranvända den inom en snar framtid och tänker att den kan matchas med grovstickade strumpbyxor och en fin, kort kofta. Kanske en hatt vore på sin plats! Vi får väl se ♥
 
Strax ska jag hänga tillbaka fyndet på klädställningen och fortsätta med vegopytten som blir dagens middag. Senare åker jag till jobbet för andra gången idag och blir borta resten av kvällen. Jag är megatrött idag men har i alla fall hunnit vila lite och krama på lillskrutten och Mika nu i jobbpausen. Pjuh! Det är inte alltid så lätt att vara vuxen...

Varning för sötsug! - Recept på världens godaste kladdkaka

 
 
   
 
Alltså kladdkakor. Ett av världens godaste och enklaste bakverk! Här hemma bakas det kladdkaka åtminstone en gång i veckan och jag har länge filat på det perfekta receptet. Jag tror att jag är på rätt väg och den här kladdiga drömmen med både mörk choklad, banan och salta nötter är så jäkla god att jag inte ens kan beskriva det för er! Kika på receptet här nedanför och ta reda på det själva vetja:
 
Du behöver:
100 g smör
2 ägg från glada hönor
2 dl strösocker
1,5 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker
½ dl Fairtrade-kakao
1 nypa salt
1 banan 
 
Två nävar salta jordnötter
100 g 70%-ig Fairtrade-choklad
2 msk vispgrädde
1 msk smör
 
Så här gör du:
 
Sätt ugnen på 175°. Smält smöret i en kastrull och lyft sedan av den från plattan. Rör ner socker och ägg direkt i kastrullen och blanda väl. Tillsätt sedan övriga ingredienser och rör till en slät smet. Blanda till sist i små bitar av banan och häll smeten i en smord form (gärna med löstagbar kant). Grädda i ugnen i 10-15 minuter. Den ska vara lite dallrig i mitten när du tar ut den ur ugnen och ytan och kanterna ska ha "stelnat". Låt sedan kakan svalna i sin form.
 
När kakan är sval bryter du chokladkakan i mindre bitar och lägger i en kastrull. Tillsätt grädden och värm försiktigt upp alltsammans tills chokladen smält. Ta sedan av kastrullen från plattan och rör ner smörklicken tills allt har blandats till en slät, blank smet. Bre ut alltsammans på kladdkakan och toppa med grovt hackade jordnötter. Täck kladdkakan och låt chokladen stelna i kylen i några minuter. Sen är den redo att ätas! Grädde är såklart himla gott att ha till.


Psst..! Gör inte samma misstag som jag ofta gör och tänk att kladdkakan nog "bara ska vara inne i några minuter till". Risken är stor att den blir torr och inte alls speciellt kladdig! Den fortsätter ju förresten att bakas i sin form en stund efter att den tagits ut ur ugnen och det är lätt att glömma.

Folk passar på när tillfälle ges för att slippa dra sitt strå till stacken - Om eko-kritiker

 

 
Eko-mat är populärare än någonsin och det känns så himla kul! Kravbananerna är ofta på väg att ta slut i butikerna och folk upptäcker allt fler klimatsmarta produkter i hyllorna. Vi vet allesammans att eko-mat (gärna i kombination med närproducerat) är bättre för både kropp, miljö och kommande generationer än konventionellt odlad och besprutad mat. Gift eller inte gift. Valet är ju ganska logiskt ändå för den som har möjligheten att välja. Eller det borde vara det åtminstone.
 
Här om dan dök det dock upp en rapport från ett gäng eko-kritiska forskare som påstår att ekologisk mat inte alls är en del av lösningen på miljöproblemen och att om vi alla skulle välja ekologiskt skulle vi svälta på grund av att det krävs mer plats för att odla ekologiska grödor. Vi ska alltså äta besprutad (giftpumpad) mat för att rädda miljön och våra barns planet. Jahopp.
 
Men det finns faktiskt flera bra motsvar till detta. Bland annat så slänger vi ju fruktansvärda mängder med mat. Mat som inte ens hinner till butikshyllorna innan den kastas (typ sneda och "fula" morötter) och mat som ligger i butikerna alldeles för länge och ruttnar bort för att ingen köper den. Det ska ju nämligen vara överfullt i hyllorna för jämnan och de äldsta varorna väljs bort pga. en dags längre hållbarhet på etiketten. Man räknar med att omkring 30 % (alltså TRETTIO PROCENT!) av maten som produceras görs det i onödan. För att kastas. Kan vi inte då istället odla en något mindre mängd med mat, ekologisk och giftfri förstås, som faktiskt tas tillvara på? Då går det ju inte alls åt dubbelt så stora åkermarker som dessa forskare så felaktigt påstår. Dessutom går idag enorma ytor åt till köttproduktionen, både till djuren i sig och till det foder som odlas till dem. Tänk om dessa områden istället användes till ekologisk odling av grödor? Vi måste verkligen skära ner rejält på köttkonsumtionen om vår planet ska överleva, men det är ju ingen nyhet. Folk gillar dock sin söndagsstek och sina köttfärstacos på fredagarna alldeles för mycket för att tänka på framtiden. Att kött minsann är gott och att vegetariskt är lika med sallad verkar hålla i sig...
 
Artrikedomen är förresten betydligt högre vid ekologiska odlingar än vid konventionella, och det är ju inte så svårt att greppa. Gift dödar och skadar helt enkelt både oönskade djur och växter, och de som bara råkar vara i närheten. Inget gift å andra sidan innebär ju ett trivsamt klimat och ingen onödig död för livsviktiga insekter och andra smådjur som i sin tur påverkar de större, och sen sedan även oss människor förstås. Varför skulle gift som dödar vissa vara bra för oss andra?
 
Kritiker finns överallt och så ska det ju såklart få vara. Det är sunt att kritisera och att inte lita blint på saker. Men en måste ju tänka efter själv. Vad känns bäst för mig? Gift eller inte gift? En massa anonyma E-ämnen eller en tydlig och kort innehållsförteckning? Svenskt eller irländskt kött? Är smaken av kött över huvud taget värd mitt barns framtid? Vad gynnar planeten och vår framtid här? Sen gäller det ju att fullfölja svaret som magkänslan ger, så gott en kan.

Det som irriterar mig mest med denna sk. forskning är att det påverkar hur människor handlar och tänker. Det har dykt upp cirka tusen miljoner artiklar och skriverier om hur bra eko-maten är och hur gifter påverkar allt från vår miljö till barn redan i fosterstadiet, och folk har börjat fatta galoppen! Men det räcker tyvärr med att det dyker upp en enda eko-skeptisk text för att folk ska börja tvivla. "Dessa gifter kanske inte är så farliga ändå?"  "Äsch en enda människa kan ju inte göra någon skillnad!". Det är sådana tankar som gör att vi står och trampar på samma ställe. "Jag sa ju att det är onödigt att köpa sviiiindyr ekologisk mat!". Studier som denna lättar helt enkelt på samvetet och "tillåter" den som vill ta den raka, lätta vägen som här lyfts fram att göra det. Folk passar på när tillfälle ges för att slippa dra sitt strå till stacken.

Nä. Så länge jag har möjligheten att välja tar jag eko-mat alla dagar i veckan, i så stor utsträckning det går. Giftpumpad mat i Henrys kropp helt medvetet eller inte? Ska jag göra mitt bästa och så gott jag kan eller välja den enkla vägen och förvänta mig att mitt barn tar konsekvenserna i framtiden? Nä. Valet är inte så svårt ändå, oavsett vad eko-kritikerna säger. Jag gör det som känns bäst för mig och det jag tror kan vara en del av att rädda planeten.
 

En fredagslista

 
 
 
 
Jag kommer inte ihåg var jag har snattat den här listan! Men det kändes som att det var dags för en.
 
 
Dagens längtan: Glittrande snö, varm choklad i termos och skidsemester med alldeles lagom branta och långa backar! Och kladdkaka. Men det är på g!
 
Dagens vill: Många saker! Jag vill berätta en hemlis för er men det får vänta en smula! Istället kan vi väl säga att jag vill försöka måla något fint ikväll, kramas med min fina sambo, slippa mensvärk för all evig framtid och åka på loppisrunda och fynda fina vintageklänningar (alltid).
 
Dagens saknad: Lillasyster Flisan. Och sommaren med gröna bubblan, sol och bara ben. För att inte tala om ljuset! Numera är det ju alltid grått och mörkt...
 
Dagens Kvällens plan: Vi har precis ätit champinjon- och spenatlasagn här hemma och strax ska jag baka en kladdkaka att mumsa på under kvällen. Om jag orkar ska jag dessutom slå mig ner vid skrivbordet och måla en stund! Troligtvis lägger jag mig tidigt ikväll pga. jobb megatidigt imorgon bitti. Eller inte.
 
Dagens fundering: Borde jag låta den rosa hårfärgen tvättas ur och kanske satsa på silvergrått? Inspireras av tanter på jobbet och tycker att det är asfint.
 
Dagens gräm: Sladdrig mage och dåligt väder. Det är en dålig kroppsdag idag, men alltsammans känns en smula bättre efter att ha tittat tillbaka på denna asbra lista.
 
Dagens vill ha: KLADDKAKA. Det har ni inte missat va? Med banan i och med salta jordnötter mörk choklad ovanpå. Lite ironiskt med tanke på dagens kroppstänk. Fast äsch, det är gött.
 
Dagens insikt: Snart är det jul med allt vad det innebär! Pepp blandat med lite årlig julångest. Tänker på vegetariskt julbord, Janssons frestelse, onödig konsumtion och min och Lottas plan om en alternativ jul i framtiden när vi startat kollektiv i byn Normlösa ehehe...
 
Dagens helgplan: Jobb, jobb och kladdkaka. Det hinns nog inte med mycket mer än så dem här helgen.
 
 

En kavalkad av vintagekappor (och en himla massa bilder på mig) i Linköping

 
Lotta och jag har länge pratat om att åka på en ordentlig loppisrunda utanför Norrköpings gränser. Dom gamla vanliga ställena i stan brukar leverera fina fynd, men det är ju roligt med något nytt emellanåt! Dagarna går fort nu för tiden och det har inte riktigt hunnits med, men nu kände vi att det verkligen var dags! Vi gjorde helt enkelt slag i saken och for till Linköping en fin novemberförmiddag.
 
 
 
Jag såg ut såhär dagen till ära! Med nyloppade kappan och omkringblåst hår hår.
 
 
 
Pinglan Lotta hade sin megatjusiga, gröna jacka som jag alltid är lite avis på. Och en fin, röd hatt!
 
 
 
Vi lämnade garanterat flåsiga avtryck vid det fantastiska skyltfönstret som vi fotade oss vid. Alltså så himla mycket fint! Ville ha allt!
 
 
 
...men vi vandrade vidare mot stan istället och fyndade finfina grejer på annat håll. Vi besökte bland annat Myrorna, Erikshjälpen och Stadsmissionen, och jag köpte både pressglasskålar, kläder till Henry och en gammal teddybjörn.
 
 
 
Och så provade vi en himla massa vintagekappor som hängde och ropade på oss från klädställningarna. Alltså det var helt galet. Jag kikade på och provade en ljus som jag mer än gärna strosar omkring i när våren närmar sig, men den fick hänga kvar efter att ha åkt på och av cirka tusen gånger. Håller tummarna att jag hittar en annan fin en annan gång! Lotta slog till på en svart kappa med dubbelknäppning och brun pälskrage.
 
 

Själv fastnade jag för denna svarta med ljusgrå krage! Den fick följa med hem och göra mina andra kapporna sällskap. Jag som precis har köpt en drömkappa..! Men det är verkligen svårt att låta bli när såna här skönheter dyker upp. Och denna har jag tänkt ha i vinter med en varm kofta under och ett par grova kängor till.

Vi hade det verkligen supertrevligt (som alltid)! Många skratt, bra loppisar och fint sällskap. Och lite lunch och fika förstås. Det kan ju knappast bli bättre! En toppenbra novemberdag helt enkelt! ♥

Om en helg, en fars-dag-kladdkaka och ett rutigt vintagefodral

 
 
 

Halloj! Grattis till alla pappor på fars dag! Min egen har jag inte träffat just idag, men snart kommer Martin hem efter en lång dag på vägarna, och då ska vi fika på världens godaste kladdkaka. En tar ju tillfället i akt och utnyttjar alla tillfällen att baka liksom.

Större delen av helgen har förresten spenderats på jobbet och på soffan. När jag kom hem igår eftermiddag var det redan mörkt ute och jag somnade snart framför tv:n. Jag vaknade upp några timmar senare, ännu tröttare, och så snart Henry somnat för natten for Martin iväg och köpte pizza och äppelciderdricka. Vi spenderade hela kvällen framför dumburken och slötittade på Yes Man. En sån myskväll var nog välbehövlig ändå.
 
Idag har jag å andra sidan varit ledig hela dagen. Städning och bakning har stått på agendan. Och så tänkte jag fota den nyloppade klänningen som ni ser på bilderna ovan, men vi nöjer oss såhär så länge! Ett himla tjusigt fodral i vilket fall. Strax ska Henry och jag steka frasiga pannkakor och vänta på hans farmor som ska komma på besök. Senare kommer Martin hem med sitt saltvattensakvarium som han varit iväg och hämtat. Det ska bli spännande!

Hoppas att er helg har varit toppen! ♥

God morgon ♥

 
 
 
Torsdags-minifrulle med mys i soffan!
 

God morgon kära läsare! Idag är jag toktrött och ska jobba fram till lunch. Större delen av gårdagen spenderades på jobbet den med och en hinner inte med mycket annat dessa dagar. Sova, jobba, laga mat, mysa med familjen och sen sova igen. Men cash is Queen så att säga. Jag är ledig på söndag i alla fall och då behöver jag nog vila och krama lite extra på min lilla familj! Det är dessutom hög tid att ställa in bubblan för sin vintervila och skörda dom sista grönsakerna och kryddorna i landet innan alltsammans förfryser. Men det hinns med! /tidsoptimisten
 
Ikväll ska jag åka till Linnea och ha myskväll. Det behövs efter en arbetsvecka med både sena kvällar och tidiga mornar! Hoppas att er fredagskväll blir toppen ♥

Jakten på den perfekta kappan är över! Eller..?


Den senaste tiden har det regnat vintagekappor! Dom har dykt upp på mina gamla vanliga favoritställen där jag nästan alltid fyndar billigt, men denna höst har varit något utöver det vanliga. Åtminstone fem megabilliga och urtjusiga kappor med bra passform har fått följa med hem under hösten. Jag har helt enkelt blivit blixtförälskat varje gång! Och nu har det alltså skett igen. Denna gång nappade jag på en grå ullkappa med korta ärmar, stora knappar och rundad pälskrage. Den är minst sagt fantastisk! Jag fick syn på den i sista sekunden innan jag skulle bege mig vidare till en annan butik och det var väl himla tur. Det är denna kappa jag har letat efter men aldrig hittat. Inte förrän nu. Den är äntligen min och jakten är över för denna säsong. Eller..?

Idag har det varit mörkt och trist ända sen jag kom hem från jobbet. Dessutom har vi varit iväg och gjort ärenden och hämtat vår nya bil under hela eftermiddagen, så roligare bilder får ni se allt eftersom!

Hoppas att er onsdag har varit fin ♥

Om att tatuera sig


 
För mig har det alltid varit självklart att alla ska få bestämma över sin egen kropp och utseende, oavsett om det handlar om kläder, frisyr, rakning, smink, tatueringar eller andra modifikationer. Det hör ihop med mina feministiska värderingar, min uppväxt och hur jag är som person.

Jag har nog alltid avvikit från normen och experimenterar ständigt med mitt yttre. Jag har dessutom alltid tillåtits att göra det. När jag i högstadiet frågade min mamma om jag fick pierca näsvingen var det inget konstigt med det. I samma veva hjälpte hon mig att färga mitt kortklippta hår rosa. Det var ju min kropp och jag var mogen nog att välja själv. Senare piercade jag även underläppen och i vuxen ålder slutligen näsan igen - ringen som jag har nu och som jag trivs fruktansvärt bra med. Dom andra smyckena tog jag ur för flera år sen men jag har aldrig ångrat dom. Dom har varit och är fortfarande en del av mig.

Numera har ju dessutom flera tatueringar - en sailor-pinuppa på vänster underarm, en sugarskull-tjej på överarmen och rosa vingar på skuldrorna. Tre hyfsat stora tatueringar ändå, som nu finns permanent på min kropp. Vingarna var min första och jag fick den tatueringen i 18-årspresent av mina föräldrar, något som nog är ganska ovanligt. Det verkar ju nämligen inte finnas speciellt många föräldrar som vill att deras barn ska hålla på med såna tokigheter... Men i min familj är det lite tvärt om! De flesta har smyckat sin hud och det har alltid varit upp till var och en att bestämma. 

Och nu är det alltså på väg att hända igen! Det är verkligen sant det som sägs om tatueringar - skaffar man en vill en ha fler! Jag bokade en tid för bara ett par timmar sen och i januari är det alltså dags för ännu ett konstverk att landa på min kropp för alltid.
 
För alltid. Visst låter det lite läskigt. Det är ju faktiskt en himla lång tid! "Tänk om du ångrar dig när du blivit äldre?" har en ju fått höra hundra gånger om. "Tänk så fula dom kommer bli när du är alldeles rynkig och slapp i huden". Men nä, så kan en ju inte tänka för jämnan. Då vågar man ju inte göra någonting alls! När jag sitter där på hemmet, cirka hundra år gammal och med hängig hud, så lär jag ju knappast vara ensam om mina färgglada armar. Vi gamlingar kan sitta i ring och stretcha ut den huden likt stora segel och berätta om våra liv, minnen och tatueringar. Är jag genomdement vid det laget kan jag ju antingen hitta på nya berättelser, eller kanske till och med minnas verkligheten lite bättre när jag ser på varje enskild bild. Och så kan en ju tänka tillbaka och glädja sig åt att man levde i nuet och inte tänkte allt för mycket på sitt framtida, gamla jag. Det hinner man ju med när en väl sitter där, gråhårig och knarrig. Fast jag kommer ju för visso att rocka pastellhår även då, som samma gamla vanliga Tant Bella! ♀♥

Om en vacker träkyrka och att se sitt barns namn på en gravsten

 
Den här helgen har jag jobbat, jobbat och jobbat. Inget speciellt allahelgonafirande för min del alltså. Men idag åkte jag i alla fall med familjen till Simonstorps kyrka för att tända ljus vid gravarna.
Vi försov oss i morse och mensvärken är påtaglig, men allt känns bättre med sammetsturban och favoritkappan.
 
 
 
 
 
Den lilla träkyrkan är otroligt vacker där den stilla står, omgiven av ekar och lövskog. Dom sista löven faller vilken dag som helst och träden runtomkring är nakna inför vintern. 
 
 
 
Den första delen av den byggdes visst 1649, helt i timmer. Nu är den alldeles nymålad och fin, men luktar fortfarande precis som det gör i gamla Linköping. Gammalt trä och lite rök.
 
 
 
Till och med takrännorna är helt i trä! Nygjorda och i väntan på att få hängas upp.
 
 
 
 
Taket, och speciellt det på tornet, är nog det vackraste på hela byggnaden! Tänk bara alla små små, enskilda takpannor i trä och allt arbete som bakom dom. Eleganta rundade fjäll som bildar ett vackert och skyddande träpansar.
 
 
 
 
Vi gick en runda och kikade på vackra utsmyckningar och urgamla gravstenar som återigen börjat bli ett med naturen. Sen gick vi till våra nära och kära som vilar under jorden.
 
 
 
Henry Lindquist. Det sved en smula i hjärtat när vi läste vårt barns namn. Overkligt och konstigt. Men det är förstås inte han som ligger där, utan min farfar. Jag har inga minnen av honom och vi träffades aldrig eftersom att han dog långt innan jag föddes, men det känns ändå väldigt sorgligt. Jag tänker på det ibland och saknar honom nog lite i alla fall, men tröstar mig med minnena av farmor som vilar bredvid. På vägen mot kyrkan mindes vi henne med ett stort leende på läpparna. Doften av nybakade äppelbullar. Bilden av henne sittandes i sitt soffhörn i vardagsrummet, alltid välkomnande och glad. Minnena av den årliga sill-lunchen på midsommarafton och det där ljusa knäckebrödet som en bara fick äta hos henne. Farmorknäcke. Midsommar har aldrig varit detsamma.
 
 

Med blandande känslor lämnade vi kyrkogården för denna gång. Det känns fint att minnas. Hjärtat blir lite varmare en stund men det gör samtidigt lite ont. Gråten sitter i halsen och gör sig beredd, men idag brast det inte. Jag har kramat om Henry lite extra ikväll och snart ska jag söndagsmysa med min älskade sambo och prata om framtiden tillsammans ♥

Hoppas att er helg har varit fin!