Ett porträtt
Här om veckan fyllde fina Evelina år och vad passade då bättre än att måla ett porträtt under lediga kvällar? Det blev en enkel och personlig illustration av den stickande, pyssliga och söta människan som jag gillar så! ♀♥
Jag hoppas att jag får mer tid till övers framöver så att jag kan greppa pennorna igen. Det vore himla kul och rogivande faktiskt. Jag ska bannemej leta lite inspiration i mellandagarna och se till att ta mig tid till det! Men först måste jag fylla på förrådet av både papper och pennor...
Tant Bella ritar och illusterarar megabra blöggers
Den senaste tiden har jag ju målat en hel del! Och nu hänger det finfina blöggers på väggen i pysselrummet. Vi kikar närmre, vetja!
En Elsa, en Emelie och en Bella.
Favoritslagordet passar ju tjusiga En Blommig Tekopp-Emelie perfekt, tänker jag! Hon är ju en tjej som utstrålar power och som alltid verkar ha något vettigt att säga.
Ett fuck you till Patriarkatet! Det här är förresten en illustration som jag är himla nöjd med! Typ den fjärde som jag gjort i hela mitt liv tror jag. Dom andra hänger runtom.
Och en sån här blev det också! Riots not diets! Ett himla bra budskap om ni frågar mig.
Jag har en massa idéer som florerar i mitt huvud just nu, så jag ska nog måla lite mer redan ikväll efter att frugan varit här! Ni får stå ut med att det mesta hamnar här på bloggen under den nya kategorin Tant Bella ritar ♥ Och en hel del hamnar på Instagram!
Hon med egot och det rosa håret
Jag bara målar och målar och målar numera. Nä okej inte riktigt. Men igår blev det en illustration av mig själv! Höjden av ego. Jag ska nog ordna ett altare och hänga den där över när jag ändå håller på!
Jag utgick i alla fall från en bild som ni nog har sett förut, och så tänker jag ju alltid på cirka tusen saker samtidigt. Det blev väl ganska bra, om jag får säga det själv! Nu ska jag bara klura på vem eller vad jag ska måla härnäst, nu när skaparlusten ändå finns där.
Saker man kan göra för att slippa tänka på SD - del 2
Två dagar efter valet känns det fortfarande förjävligt. Bitterheten har växt inom mig, men efter fina ord från kloka människor på både bloggar och Instagram känns det ändå lite okej. Bara lite. Men för att peppa mig själv till att kunna gå vidare och kämpa har jag målat lite!
Mina nyköpta vattenfärger har använts flitigt dom senaste dagarna, så det är väl lika bra att fortsätta i det spåret. Jag har aldrig riktigt testat det ordentligt, men det är väldigt roligt!
Så här blev det! En blomstrande kvinnosymbol som påminner oss om att kämpa för det som är rätt, även fast det känns mörkt och är lite läskigt.
Jag har varken målat, ritat eller ens skissat på hur länge som helst. I alla fall inte mer än med kritor tillsammans med Henrys småkusiner... Men det känns skönt att kunna unna mig lite egentid vid skrivbordet när tiden tillåter. Eller som idag - när en egentligen skulle behöva göra tusen andra betydligt viktigare saker, men orken och lusten inte finns där. Jag. Penslarna. En skål med kalaspuffar. Mina vardagskvällar är räddade!