Jag har nog saknat flera personer i år, men de flesta har jag ändå träffat, kramat om och umgåtts med lite då och då! Minst. Men så är det ju med fina människor som en tycker om - de fattas en så fort man varit ifrån varandra i mer än ett par dagar.

En liten skrutt som dock varit med mig dagligen i ungefär fyra år är Mysan. En pälsklädd liten tös, med både underbett och ett hängande öra, som alltid är virrig, lite vilsen och på helspänn. En väldigt nervös liten krabat som aldrig riktigt funnit ro. Hon har varit sån så länge jag och familjen kan minnas, men samtidigt är hon en väldigt mysig och tillgiven kamrat som allra helst vill vara med överallt, ligga under en filt i soffan och gå långa promenader. När hon inte skäller ut grannen, nosar efter matrester under köksbordet eller gör tjusiga miner framför kameran förstås.

I höstas fick Mysan flytta till ett trevligt hem med en ny matte och husse som hon verkligen förtjänar. Situationen hemma var inte hållbar för fem öre och vi gjorde så gott vi kunde under en lång tid för att försöka fixa det. Men det går inte alltid som en vill. En nystart utan oberäkneliga barn, samma gamla ovanor och ett sort hus att hålla reda på gjorde dock susen för Mysan! Det var bäst för oss allihop och nu vet vi att hon har det jättebra hos sin nya familj. Det känns tryggt.