Jag kunde inte välja, så vi tar två bilder den här gången! 

Henrys mormor gnager på nagelbanden och får nästan hjärtsnörp när Henry flyger genom luften. Först skrattar han hysteriskt på vägen upp och ler med hela ansiktet. Sen håller han andan och blundar medan det kittlas i magen på vägen ner. Han älskar bus och ståhej och pappa Martin är ju som en levande karusell. Upp och ner. Hit och dit. Upp-och-ner och bak-och-fram. Han landar alltid tryggt i Martins stora famn och hämtar andan en stund innan det är dags för nästa flygtur.

De är tokiga de där två! De får mig alltid att skratta, oavsett hur grå tillvaron är. Oavsett hur tungt livet känns ibland. Jag förevigar dem på bild så fort tillfälle ges och tänker att vi någon dag om cirka hundra år kommer att sitta tillsammans och le åt alla knasiga bilder. Då kommer nog Martin vara glad ändå att han inte alltid lyckades smita undan från husets egen paparazzi..! 
 

 

Psst! Än är det inte för sent att joina Emilys kalender! Häng på vetja.