Min lilla systeryster Felicia. Den veligaste och mest envisa människan jag vet. Megabra på att ge goda råd och tips. Peppig, omtänksam och med sina pyttesmå fötter på jorden. När jag svävar iväg alldeles för högt och långt tar hon ner mig till verkligheten igen, vänligt men bestämt. Hon följer med och pushar när jag inte vågar gå ensam och står ut med min alldeles för korta stubin. Jag kan vara en riktig tjurskalle ibland, men jag tror att hon förstår. När vi var små jagade jag henne med dockvagnen. Jag "spolade ner" dockbebisen i låtsastoan och försökte skrämma henne var och varannan kväll när det var läggdags. Och lika ofta smög vi in till varandras rum och låg och fnissade fastän huset var mörkt och tyst för länge sen. Tills mamma ropade för tionde gången att hon minsann hörde oss och att vi skulle hålla tyst så att resten av huset kunde få sova...

Hon är så himla bra den där lilla tussan (HERREGUU TJUGO ÅR FYLLDA?!) och jag tror att hon vet om det fastän jag är kass på att säga det till henne ♥