Gårdagskvällen var amazing! Sjukt många peppade och glada människor samlades i Kulturhuset i Norrköping för ett feministisk panelsamtal. Jag peppade med färgglada kläder och rosa kappan (såklart) innan jag åkte för att hämta upp Lotta och Evelina.
Puss-poser funkar alltid när det vankas blurriga spegel-selfies!
Spänningen låg i luften innan den fantastiska panelen anlände. Vi var där i god tid och tur var väl det! Det fullkomligt strömmade in folk och alla fick tyvärr inte plats i lokalen.
Jag tog blixt-selfies under tiden vi fikade och väntade på att det hela skulle börja.
Och titt! Här är de! Moderator var Kristina Wicksell och panelen bestod av: Carina Milde, Lady Dahmer, Amra Hasanov, Armina Etminan och Ellen Larsson.
Det var ett mycket spännande och givande samtal där man utgick från Belinda Olssons TV-program ”Fittstim – Min kamp”. Det pratades om att "ta debatten", rätten till sin egen kropp, hur det är att vara feminist idag, hur mycket kritik man som feminist får möta (och förväntas tåla) och mycket mer!
Alltså Lady Dahmer. Jag var totally starstrucked. Och det är ju inte så konstigt! Människan är beyond amazing. Jag älskar att hon talar klarspråk och är tydlig med sina åsikter utan att skämmas ett dugg (varför ska man liksom?).
Efter över två timmars samtal och frågor från publiken var denna kväll slut. Det kramades, skrattades och fotades.
En fantastisk kväll! Jajamen, jag ska säga det igen: FANTASTISK! ♀♥ Det känns urbra att kunna samlas i ett så pass tryggt rum och diskutera viktiga frågor, som dessutom aldrig kan vara för små eller för stora. Allt hänger samman, som det pratades mycket om under kvällen. Och visst är det så.
MEN. Det kommer ett stort MEN. Idag kikade jag in på Lady Dahmers blogg och blev bara så paff. Några människor som under gårdagen närvarade under panelsamtalet ställde något orelevanta och rent av off frågor i ett sånt här sammanhang. Inget konstigt med det egentligen om man är ny som feminist eller allmänt nyfiken, som Lady Dahmer skrev. Men många av oss kände sig både kränkta och obekväma. De fick i alla fall utförliga svar på sina frågor som handlade om huruvida "vi feminister" tycker att mannen eller kvinnan ska betala på dejter, om det kan vara så att lika många män blir misshandlade av kvinnor fast de inte vågar anmäla och om det inte finns några fördelar med könsroller.
Idag har det dock visat sig att dessa människor filmat hela panelsamtalet och väckt misstankar bland publiken runt omkring dem genom att tissla och tassla. En av dem, en kvinna, sägs dessutom planera att skicka filmen till en känd antifeminist som hon har haft kontinuerlig kontakt med sedan länge. Läs mer på Lady Dahmers blogg där jag själv läst om det hela.
Alltså jag blir helt paff. Att man inte ens ska få vara ifred i ett så pass tryggt och kärleksfullt rum som det vi under gårdagen befann oss i. Att det ens på allvar finns människor som vill förstöra och göra sig lustiga över något som de inte ens besitter kunskap kring. Fast egentligen är väl inte det i sig något nytt alls... Men jag trodde inte att den typen av okunniga och bittra människor intresserade sig av något sånt här. Och vad tusan ska de göra med filmen?
Det är både otäckt och kränkande. Fast filmen kommer å andra sidan inte visa något annat än en samling med kompetenta, fantastiska och peppande människor som slår ett slag för mänskliga rättigheter, antirasism, rätten till sin egen kropp och ett jämlikt samhälle. De får gärna visa upp filmen! Den visar bara att den feministiska kampen pågår precis just nu och att feminismen växer så att det knakar! ♀♥
Min Pride-helg fortsatte på lördagseftermiddagen! Lotta hämtades upp på vägen mot stan och sen bar det av till Dynamo ännu en gång.
Dagen till ära hade jag på mig en hyfsat nyfyndad kjol med små svalor på. Himla fin om ni frågar mig! Och rosa kappan, förstås. Lotta var vacker som en vårdag i sin blårutiga klänning och en urtjusig, kort jacka som jag är sååå avis på.
Flisan hängde också på! Världens finaste och bästaste systeryster (tillsammans med lillasyster Alice, förstås!). Jag är så stolt och glad över att hon ville följa med på galej den här viktiga helgen.
Även Flisan var sjukt fin med sin blomsterkrans på knoppen. Det är nog förresten bara jag som fortfarande kallar henne för Flisan... Men hon kommer nog alltid vara en Flisan för mig!
Mina Dojjan-skor passade denna härliga vårdag. Vi satt och filurade på trappen en stund innan vi gick in.
Sen drog vi på en stand up-show med Matilda Berggren! Flisan och jag fixade regnbågsarmband under tiden vi väntade. Dom blev så jäkla fina att vi nog måste börja sälja dom exklusivt i nån dyr smyckesbutik.
Här mötte vi upp Evelina som styrt och fixat med olika aktiviteter hela dagen!
Efter showen åt vi både hamburgare och sen också fika! Värsta mat-turnén.
Ojojoj vilken lyx!
Jag sörplade på en chai-latte.
...och Flisan fick en brilliant idé. Jag kommer dock inte ihåg vad det var... Det dök upp så himla många den här dagen!
Regnbågsnaglar hann jag förresten aldrig att fixa! Men Lotta var snajdig som vanligt och matchade det egenpysslade armbandet. Efter nån timmes fika var det förresten dags för musikalen Kränkt. Sjukt bra!
På kvällen förfestade vi hemma hos Lotta innan själva förfesten. Sen drog vi på Pride-efterfesten vid midnatt och dansade hela natten lång! Solen hade redan börjat gå upp när jag klev innanför ytterdörren hemma i Sonstorp och än idag hittar jag glitter-rester i håret (och Martin i skägget...). Precis som det ska va!
Det här var verkligen den bästa helgen på länge! Så mycket kärlek, skratt, dans, glitter och kloka människor överallt. Och bubbelvin! Mmm... Bubbelvin. En kärleksfest utan dess like, helt enkelt! Jag längtar redan till nästa år. Tusen tack, alla fantastiska människor som jag hängt med!
I fredags eftermiddag samlades jag, Lotta, Evelina och Evelinas mamma på gamla busstationen i Norrköping, tillsammans med hundratals andra peppade människor! Lotta och Evelina hade urtjusiga klänningar på sig och finfina flaggor i hand.
Jag hade min rosa kappa. Det kändes så himla rätt en dag som denna!
Vid 18 avgick Norrköpings fösta Pride-parad-tåg! Vi gick nästan längst fram i tåget och hundratals människor hakade på.
Vi gick bakom den tjusiga och färgglada Pride-vagnen.
Jag viftade med min regnbågsflagga.
Vi knallade gate upp och gate ner (sagt med min bredaste östgötska).
Budskapet var tydligt! Så himla mycket kärlek ♥
Vi tågade ner för Kungsgatan innan vi anlände vid vår slutdestination...
Dynamo!
Vi stannade hela invigningen och lyssnade på tal och dikter innan kvällen slutade med hamburgare och Pride Comedy på Trappan. En sjukt lyckad parad om ni frågar mig! En himla massa glada, peppade människor som vill vara med och kämpa om en bättre och mer rättvis värld där man får älska och vara vem man vill!
Gårdagen var toppen! Asbra parad med sjukt många glada och fantastiska människor! Idag fortsätter roligheterna hela eftermiddagen och avslutas med efterfesten! To be continued...
Östgötar och andra i närheten! Ni vet väl om att det nu vankas Norrköping PRIDE? Ikväll är det parad 17:30 och invigning klockan 19 som gäller för mig innan vi drar till både föreläsningar, stand up-shower, fester och annat galej som planerats resten av helgen.
Man kan såklart hitta på en himla massa skoj och viktigt den här helgen - spana bara in programmet HÄR. Hoppas att ni kommer! Heja gärna om ni ser mig ♥♀
Nummer fem och sju är helt klart två favoritsätt som bör beprövas snarast! Typ om några veckor. Eller så bär man helt enkelt sitt mensskydd i handen. Ja, det blir nog enklast så. Fast det är ju roligare om man gör det som Wolverine i coola poser!
Det är så mycket jag vill skriva om det här med mensskydd och skam. Men jag tror nog att alla vuxna människor är extremt medvetna om att:
♀ Kvinnor blöder vanligtvis ur snippan i ungefär en vecka, en gång per månad.
♀ Kvinnor behöver därför någon form av mensskydd. Typ tampong, binda eller menskopp. Man behöver dessutom som kvinna byta detta skydd flera gånger per dag. Typ inne på toaletten.
♀ Mens och mensskydd är något av det mest naturliga som finns i denna värld och inte en enda tjej ska behöva skämmas över det ett jäkla dugg.
Idag har jag påskpyntat med både fjädrar, björkris och blåbärsris. Alltsammans har jag hittat ett stenkast från ytterdörren. Fjädrarna kommer från våra hönor som har tappat dom naturligt och riset knipsade jag av i utkanten av trädgården. Påsk- och pingstliljorna växer vilt lite överallt härikring efter att gamla lökar spritts ut.
I år har jag funderat mycket kring det här med djurvänligt pynt. Jag tänker främst på färgade köpefjädrar som finns i nästan varenda matbutik så här års. Ni vet, såna där färdigpackade i klara färger med en tunn ståltråd runt. Dom är ju rätt festliga och fina! Jag har själv använt några paket genom åren innan jag började fundera på var dom faktiskt kommer ifrån!
Ofta står det "Made in China" på paketen och i dom allra flesta fallen kommer dom från kalkoner i Asien och USA. Efter larmet 2009 om fåglar som plockats levande om och om igen tills dom slaktades eller rent av plågades till döds slutade man i många butiker sälja produkter som innehåller äkta fjädrar och dun. Superbra initiativ, tänker jag! Men redan året efter började dom flesta butikerna återuppta försäljningen av bland annat påskfjädrar. I många fall säger man att fjädrarna garanterat har plockats från döda fåglar eller att dom är en biprodukt från slaktkalkoner.
Detta duger inte för mig! Få har väl undgått att se hur bland annat höns och kalkoner behandlas, speciellt i länder där man ofta saknar regler för "human" hantering av djuren. (Se gärna gårdagens klipp från svt om påskfjädrar HÄR.) Dessutom skickas nästan alla fjädrar till Kina för att behandlas, paketeras och färgas. Jag tycker inte att dessa fjädrars långa resa från plågad kalkon till färgglatt pyssel och pynt är värt dom där guldtiorna inne på mataffären!
Hur ska man gå till väga då om man vill påskpynta djurvänligt? Alla har såklart inte tillgång till egna, glada höns på bakgården! Och alternativ som syntetfjädrar existerar knappt i dagens läge. Titta in på bloggen under morgondagen vetja så ska jag visa er några alternativ!
Ofta är det ju så att man helt enkelt inte tänker så mycket på såna här saker förrän det kommer på tal, så ha inte dåligt samvete om du har ett paket fjädrar liggandes hemma! Vi måste alla bli bättre på att kritisera och granska, så kom igen nu så hjälps vi åt! Om ni fiffiga läsare har några förslag så kommentera gärna så tar jag med dom i listan!♥
Nu tycker jag att alla delar denna sjukt peppiga video gjord av Isabelle Pedersen och Louisa Thorselius! Visst kommer det väl att bli ett rosa år i år! ♥
Denna video får mig att tänka på mig själv och varför jag är feminist. När skedde mitt feministiska uppvaknande liksom? Som svar på det kan jag bara säga att jag nog alltid har varit feminist. Det känns så naturligt och självklart! När jag var yngre visste jag dock inte riktigt vad jag skulle kalla mig för och var jag skulle stå rent politiskt. Men nu finns det liksom inga andra alternativ! I en galen värld som denna är det så himla självklart att feminismen behövs. Det är förresten helknäppt att inte fler människor är feminister och håller med i det självklara tänket kring lika rättigheter för alla människor, tänker jag.
Nu i vuxen ålder har jag dessutom haft turen (eller kalla det ödet!) att få lära känna fantastiska Lotta. Min awesome feministkompis med hjärtat på det rätta stället! Det är så jäkla skönt att ha en människa som hon i sitt liv ska ni veta. I maj ska vi såklart på Norrköping Pride och sedan träffa bästa Gudrun. Det kommer att bli en sjukt bra, rosa vår! Det känner jag på mig.
Nu tycker jag att vi listar upp hela TIO bra saker med oss själva! Tio saker som gör oss till dem vi är. Tio saker vi är extra bra på och som vi ska vara stolta över! Vad gillar DU bäst med dig själv? Vad tycker DU att du är extra bra på? När livet rullar in i en gråzon kan det vara toppen att påminna sig själv om att jo, jag är ju för tusan megabra och hur fin som helst!
Jag utmanar alla som klickat sig hit och känner att de behöver extra pepp just nu ♥
Jag är svinbra på att göra lemoncurd! Jag är faktiskt en hejare på att baka överlag.
Jag lagar sjukt goda hamburgare med hembakat bröd, klyftpotatis och riktigt god coleslaw.
Jag gillar mina läppar. Dom är putiga och himla pussvänliga, har jag hört!
Jag är bra på att skriva och uttrycker mig oftast bättre (och kolkare) när jag kan sätta mig ner och skriva i lugn och ro.
Jag har fina ben. Jo för tusan, jag gillar verkligen mina ben! Bleka som snö och lite sticksiga emellanåt.
Jag ställer upp närhelst jag kan och tycker om att göra folk glada!
Lillskrutten. Jajamen, han räknas! Mitt livs bästa och stoltaste ögonblick var när vi fick se honom för första gången. Vårt alldeles underbara lilla barn som växer upp alldeles för snabbt, om ni frågar mig. Och tänk! Jag har för tusan fött barn. Vilka superkrafter man besitter!
Jag (okej... "VI") har gjort det himla fint och hemtrevligt här hemma. Om det är något jag är sjukt stolt över så är det vårt hem.
Jag är för det mesta bra på att säga ifrån. Jag tror dock att många andra, liksom jag själv (!), behöver träna lite på det! Ibland måste man bara sätta ner foten och säga nä, det här är inte okej! eller nej, jag har faktiskt ingen lust just nu., oavsett hur många som fnyser och tittar snett.
Jag är bra på att vara kreativ när det gäller det mesta! Jag tycker om att klura på lösningar och att både rita och pyssla.
Där var mina tio braiga saker som jag gillar med mig själv! Se så! Peppa dig själv och påminn dig själv om hur jäkla bra du är! Vardagliga saker, stora som små. Fundera på det åtminstone vetja ♥
En liten tisdagshälsning till sådant som känns kasst just nu. Patriarkatet (as usual liksom), mensförrakt, stormvädret, bråk, bitterhet, huvudvärk, mass-dödsdomar, försvunna flygplan, brist på sylt till våfflorna, skuldsättning och känslan av att vara otillräcklig. Smått och gott, helt enkelt!
Det är som sagt tur att jag har finfina läsare här på bloggen ♥
"Bilden beskriver min flickvän jättebra. Men det betyder ju inte att jag behandlar henne sämre" - detta mina vänner är nog något av det mest sinnessjuka jag hört. Fast det är inte det värsta.
Att en närstående (ja, han var det i alla fall) idiot dessutom drar igår jordens diskussion hurvida detta är en "naturlig position" för kvinnan när jag kommenterar att jag inte ser det roliga med dessa sexistiska bilder som han delar dagligen, så får jag fan nog. Denna människa påstår bla. att det alltid har vart så att kvinnan stannat hemma och skött hushållet och barnen medan mannen arbetar, och att det minsann har funkar jättebra! För det är ju liksom naturligt att kvinnan servar mannen och fixar med såna hushållsgrejer (Jamen visst det finns ju såklart inbäddat i generna, tänker jag!). Dessutom har ju denna persons farmor och farfar levt så hela sina liv och inte lider ju dom för det. Inte ens när den ena (oftast mannen) går bort först och lämnar den andre (kvinnan) kvar med näst intill existensminimum att leva på eftersom att hon aldrig har fått chansen att arbeta?, tänker då jag.
Denna person har dessutom mage att påstå att kvinnor inte är offer. Inte för fem öre. Visst att 98 % av alla som anmäler våldtäkter är kvinnor och att 99 % av förövarna gällande våldtäkt mot tjejer under 15 är män, men vadå? Det är ju inte kvinnorna som är offren i denna situation enligt den mycket påläste grabben som argumenterar så fint. För män kan ju faktiskt också bli våldtagna! Denna person tror dessutom på fullaste allvar att denna våldtäktsstatistik, alltså ren fakta, kommer från att tjejer ljuger och påstår att de blivit våldtagna för att de ångrat sig efter sex. Det höga antalet våldtäkter mot kvinnor beror alltså på att kvinnor ljuger så förbannat. Men då så! PJUH! Då kan vi andas ut. Allt var ju bara på låtsas och egentligen finns det knappt några våldtäksmän.
Jag bjuds även in att pröva på hans jobb, så att jag har en chans att förtjäna respekt (och lika lön) så som män får när de lyfter tungt och jobbar med maskiner. Gärna, säger jag. Jag skulle äga på att svetsa och bygga saker. Vi tjejer tjänar ju dessutom tydligen mindre pengar eftersom att vi medvetet väljer sådana jobb! Så vi får helt enkelt skylla oss själva att vi inte jobbar hårdare, enligt denna högst intelligenta människa. Fast å andra sidan ska vi kvinnor hålla oss till dammsugning, tycker han. Liksom sådant vi kvinnor är bättre på rent naturligt.
Jag sa att han i framtiden kan tänka sig för när han lägger upp bilder på nakna kvinnor som särar på benen tillsammans med någon kränkande text om kvinnans "naturliga position", eller när han delar texter som den ovan, eftersom att han faktiskt har en dotter. Han kan ju föreställa sig att det lika gärna skulle kunna vara hon på bilderna i framtiden och att det är hon som förväntas "give him (någon) some head". Då är det plötsligt inte lika roligt längre. Fast vadå, tänkte han. Hon kan ju faktiskt välja själv när hon växer upp, hur hon vill bli behandlad. Hon kan ju välja ett bättre yrke och en utbildning som leder till en bra och rättvis lön!
Denna fantastiskt pålästa person tycker slutligen att "vi feminister" (som uppenbart hatar män och bara vill ha någonting att gnälla om) kan samlas i grupp och "gå till motattack" med strapon för att jämna ut oddsen. JAG är dessutom den i diskussionen som har skev mans- och kvinnosyn, tycker denne.
När jag sedan länge lämnat konversationen pågår fortfarande debatten. Ett gäng vänner (ja, dom är män) har uttryckt sina åsikter och numera diskuterar man på ett skrattar i grupp-och-dunkar-varandras-ryggar-broderligt-sätt bla. att kvinnor har ett eget ansvar när det gäller våldtäkter och andra våldsbrott. Feminister är fortfarande dumma i huvet och hittar på saker för att ha något att gnälla om, tydligen.
Så... Ja ni, vad ska man säga? Hur reagerar man på att en närstående uttalar sig så här? En närstående som både har en dotter, flera systrar och en mamma... Hur ska man reagera? Det absolut naturligaste (eftersom att jag är kvinna OCH feminist) vore väl att ringa och falskanmäla en våldtäkt som hämnd. Fast nja, det har jag inte tid med! Nu ska jag gå och dammsuga innan Lotta kommer.
Tack snälla blogg och fantastiska läsare för att jag har en plats där jag kan skriva av mig och dela mina tankar! ♀ ♥
Härmed lovar jag att aldrig mer i hela mitt liv vara den som vänder ryggen till för att kväva mina tankar och åsikter. Härmed lovar jag att aldrig mer tolerera eller ignorera rasistiska, homofobiska eller sexistiska skämt, oavsett hur många som skrattar. Oavsett hur många som dunkar varandra i ryggen och hejar på. Oavsett vilka som kollar snett och tänker att jag bara är en lättretad feminist som har fått för lite kuk. Jag tänker inte vara den som sitter still och undrar varför ingen gör något, varför inte världen förändras. Härmed lovar jag att aldrig mer vara den som håller käft.
"Alla dessa gånger. Då jag inte varit människa. Utan ett stycke kropp att värdera och bedöma.
Som schysta killkompisen som säger sig älska starka tjejer, som möter mig på stan och stirrar på min kjol och säger ”Är inte det där en lite väl promiskuös kjollängd”
Eller när jag går genom klassrummet och alla plötsligt börjar asflabba, för att en kille har sträckt ut handen i luften och låtsas smeka min rumpa och stöna högt. När en tjejkompis fräser att han ska sluta svarar han bara men hon ber ju typ om det och en annan kille fyller i ja med den där rumpan så… Och det konstiga är att det är jag som känner mig som en idiot.
Eller när jag får en kanna vatten kastad över mig under ett vattenkrig på högstadiet och läraren tar in mig och inte killarna i klassrummet och undrar vad det jag håller på med. Är det hormonerna som spökar, Clara? Är du kär? Det här är så olikt dig.
Eller när mannen med en hög chefsposition hamnar bredvid mig på en middag och sitter och smeker min nakna överarm och fumlar med händerna efter halsbandet som dinglar mellan mina bröst. Och som blir så kränkt när jag säger ifrån att han börjar imitera allt jag säger med bebisröst.
Eller på utvecklingssamtalet när min fröken säger till mamma att Claras kläder sänder ut fel signaler. Jag vet att hon inte är en sådan där flicka – men pojkarna tolkar det så när hon ser ut som hon gör. Och jag skäms så fruktansvärt över att jag gjort mig själv till åtlöje. Att jag inte haft vett att dölja min knoppande tonårskropp.
Eller när män som är äldre än min pappa synar min kropp uppifrån och ner och fastnar med blicken just under naveln och säger att jag är söt, men verkar sur. Varför är du så sur Clara – tål du inte en komplimang?
Alla dessa gånger då jag inte varit människa. Utan ett stycke kött att värdera och bedöma. Då min kropp och det blotta faktum att jag är en kvinna vänts emot mig.
Och så finns det folk som fortfarande undrar varför jag kallar mig feminist?" - Ett urdrag ur ett inlägg skrivet av braiga UnderbaraClara
Jag behöver inte tillägga så mycket mer än att det som Clara skrivit är helt awesome. Men nu kanske några av er tycker att "Vadå, det där är väl inte så farligt?". Jo, detta är inte okej någon stans. Här om veckan fick jag förresten ett meddelande på Facebook, skickat av en för mig okänd man. Han skrev bland annat:
Din fula äckliga fitta du ser fan ut som en cp skadad idiot. lol tror du att du är snygg lebb fitta? Kommer du ihåg mig hahaha tittar på din bild och bara skrattar usch vilken tönt tror att du är snygg och är rockabilly tjej hahaha du är äckligt ful bruden en sa till mig att du knullar alla som säger hej till dig lol vill du ha stor kuk fuck skulle aldrig knulla en så ful sugga som dig vadå avtändande haha fack you whore
Och så tycker folk på allvar att feminismen och jämställdheten har gått för långt (hur nu något kan bli FÖR jämställt?). Nä, det har verkligen inte gått för långt. Vi har bara kommit en liten bit på den långa och krokiga vägen.
Igår gjorde jag en surdeg efter konstens alla regler. Jag hade förberett en fördeg på vår bubblande surdegsgrund som gotttat sig och växt i kylen i flera veckor. Själva degen har kalljäst i kylskåpet hela natten men nej, det gick inte vägen! Inte en gnutta större. Jag fick tipset att knåda om den och tillsätta jäst. Vi får se om den går att rädda! Vi väntar med spänning.
Idag är jag förstås även trött på bakåtsträvande, misstolkande och förnekande antifeminister. (Vem är inte det, menar jag?) Men som tur är så sprider sig både kärlek, kritik och rättelser av feltolkningar via bloggar och andra sociala medier. Och snabbt går det! Reaktionerna är starka och tydliga. Himla bra tycker jag! Om ingen reagerar så händer ju inget och falska hemskheter fortsätter att spridas kring feminismen. Utan reaktioner får skeptikerna aldrig veta sanningen om feminismen och dess grundpelare. Det mesta handlar ju trots allt om okunskap och rädsla, tror jag.
Men heja oss! Och heja mina peppande bloggläsare! Tillsammans kan vi krossa patriarkatet. Tillsammans kan vi kämpa för alla människors lika värde och rättigheter. Tillsammans är vi starka ♥
När jag läste detta på Blondinbellas blogg kände jag bara... NÄ. NÄ FY FAN. Denna inflytelserika affärskvinna har verkligen noll koll.
På första punkten känner jag bara att... Ja, det är väl klart att denna människa är moderat och kapitalist, det förvånar mig inte ett dugg. Och sen att feminister är ett gäng arga, manshatande kvinnor som inte rakar benen eller "tar hand om sitt utseende" vet jag redan att hon tycker. Att vi dricker rödvin känner jag dock inte till! Det kanske är en ny innegrej bland feminister? Att samlas i grupp, pimpla rödvin och hitta på saker att klaga på. Typ kassa löner, våldtäkskulturen, ojämställdhet och annat hittepå.
När det kommer till feminism så kan jag faktiskt inte annat än att hålla med världens bästa Jonas Gardell: "Nån frågade om jag är feminist. Men naturligtvis är jag det, kära du. Valet står ju mellan att vara feminist och idiot." De som känner sig hotade av detta och tar illa upp känner uppenbarligen inte till speciellt mycket om feminismen eller dess grundpelare. Lika rättigheter och möjligheter för alla, oavsett kön, läggning eller etnisk bakgrund är väl inga konstigheter? Håller du med om detta? GRATTIS! Du är feminist. Maktobalansen som existerar i världen innefattar (för mig) allt från orättvisa löner till debatt kring håriga armhålor. Allt spelar roll och inget är oviktigt. Denna obalans måste rubbas. Den måste krossas. Det enda jag kan hålla med henne om är att jag som feminist är kränkt. Riktigt jävla kränkt av detta hittepå som denna gång är skapat av en inflytelserik och dessutom framgångsrik, ung kvinna som inte har någon koll på ämnet alls.
När det gäller ordet hen så tror jag att många skrattar rått åt landet Sverige, som är så fruktansvärt besvärat av detta ord. Finnarna tycker nog att vi krånglar till det onödigt mycket genom att ha två ord för samma sak - Människor. Folk. Personer. Oavsett snopp eller snippa så är vi ju faktiskt just det. Jag menar... Hur ofta är könet egentligen relevant? Jag tänker absolut inte begränsa mitt ordförråd till enbart hon och han. Det finns helt enkelt ingen vettig anledning till det.
"Jag tycker att det är en form av barnmisshandel att neka de rätten till sitt kön.", säger Blondinbella. Neka rätten till sitt kön? Jag tycker att det (näst intill) är en form av barnmisshandel att neka ett barn rätten att själv utforska och upptäcka sin identitet och sin könstillhörighet. Jag menar... Varför ska vi måla in ungen i ett hörn redan från början? Varför begränsa och hämma?
Gillis kanske kommer att vilja klä sig i klänning när han är stor nog att välja själv, tänker jag. Klänning är ju faktiskt himla tjusigt, så det vore inte så konstigt! Och mamma har ju klänning hela tiden. Och suck... Att det ännu en gång ska handla om att begränsa sitt barn efter sina egna, själviska mallar som dessutom är ofrivilligt inbankade i huvudet. SLUTA BEGRÄNSA! Ta inte bort, utan lägg till möjligheter. Vidga dina vyer så blir livet bra mycket roligare, säger jag.
Slutligen så känns hela grejen med kungafamiljen helt uråldrigt och dammigt. Nej, jag vill avskaffa monarkin och rätten att ärva makt, inflytande och en himla massa cash (typ en del av mina cash).
Gör det tydligt är rubriken till hennes inlägg. Det enda som hon har tydliggjort är hur opåläst hon är. Tyvärr.
EDIT: Läs detta braiga inlägg skrivet av en vän till Bella. Läs speciellt länken hon tipsar om! Himla bra.
Ja men visst! Det är ju tydlig vad grannen vill och det är väl klart att hon ska få ta hans bil! En tyst överenskommelse kan ju inte misstolkas.
Lärdomar av den senaste tidens våldtäktsdomar: Passa dig för att småle för i helvete. Se inte så jävla glad ut. Skyll dig själv om det får konsekvenser. Det räcker med att en av parterna är med på överenskommelsen.
You're watching television. You're watching the news. You're being pumped full of fear; there's floods, there's ADIS, there's murder... Cut to comersial. Buy the Acura (en bil). Buy the Colgate. If you have bad breath, they're not going to talk to you. If you have pimples, the girls not going to fuck you. And it's just this campaign of fear and consumption. And that's what I Think it's all based on - the whole idea of "ceep everyone afraid, and they'll consume". - Marilyn Manson
Om du inte rakar dina armhålor så är du okvinnlig. Om du inte rakar ditt underliv så är du äcklig. Du ser inte ut som de renrakade tjejerna i porrfilmerna. Du är alltså... fel. Onormal. Tjejerna på filmerna är idealet. Du vill väl vara som idealet? Du vill väl vara som tjejen på reklamen som sitter i ett badkar och förföriskt rakar benen?
Kvinnor började att ansa sitt kroppshår redan efter andra världskriget. Strävan efter en bebislen och hårfri kropp uppstod av en enda anledning - någon ville tjäna pengar och hittade på något nytt. Såklart. Så börjar det alltid. Cash is king, som det heter. Media visar oss saker som vi bara måste ha, men som vi inte visste fanns.
Bilden på vackra Sophia Loren dyker för tillfället upp lite här och var i diverse Facebookgrupper. Man vill hylla henne och många Ååååå och Aaaah florerar. MEN. Ni vet ju dessa som känner att de bara måste kommentera: Hon är jättevacker MEN hennes håriga armhålor är inte så fina. Hon skulle vara vackrare utan allt hår! MEN det är ju bara va JAG tycker. Ni vet. Ungefär så. Och visst får man tycka så! Men sen när detta ifrågasätts dyker det upp kommentarer som: Men jag tycker det personligen! Det handlar inte om att jag är uppväxt med det idealet, utan att jag har VALT att tycka så. Mina barn kommer ju inte att påverkas av vad jag tycker och av vad jag gör! Ungefär så.
Nu undrar jag ju såklart vilken planet dessa människor är uppvuxna på. För själv föredrar jag rakade ben framför orakade, men av den enkla anledningen att det numera finns inbankat i våra huvuden sedan flera generationer tillbaka. Jag har inte valt att tycka så. Det bara finns där. Redan som liten pumpades min, liksom din, hjärna full av lockande och skinande reklamer för rakhyvlar och vax. Mamma förvarade en rakhyvel överst på badrumsskåpet och det var inget konstigt med det. Den har alltid funnits där och jag har aldrig ifrågasatt. Idealen ärvs och dom yngre generationerna apar efter. Som det alltid har varit!
Alla får såklart tycka precis vad de vill! Men okunskapen kring såna här saker stör mig något enormt. Välja saker, det gör vi ju alla hela tiden, dygnet runt. Men vi alla har ju påverkats något enormt av vår omvärld.
Jag tycker om långt hår på tjejer. Varför? Troligtvis för att 99% av alla filmbrudar, modeller och sångerskor har långt hår. Det har i många hundra år ansetts vara vackert och är ett ideal i många kulturer. Sen kanske andra tycker helt tvärt om. Och det är ju bara bra att alla tycker olika. Jag vill dessutom gå ner i vikt för att bli mer nöjd med mig själv. Varför (förutom att bli hälsosam och gå ner i vikt "på köpet")? Jo, det är väl ganska självklart!
Tänk om alla kändisar och stjärnor började raka av sig håret under ett par årtionden! Helt flint, hela bunten. Skulle vi ändra oss? Ja, knäppt exempel, jag vet. Men ni fattar vad jag menar i alla fall.
Såna här tankar florerar i mitt huvud såhär en helt vanlig nyårsdagsonsdag. Vi får tycka och göra som vi vill och stå för det, men vi måste börja fundera kring varför vi tycker som vi gör. Man behöver inte ändra åsikt för det, absolut inte. Men vi måste bli mer medvetna. Varför tycker du som du gör? Varför rakar du dig under armarna?
Nu blev det ett sånt här bittert jag-vet-bäst-inlägg. Men ja. Nu blev det så! ♥
Jag blir så fruktanvärd provocerad av både köphets och slöseri, men framförallt blir jag så ledsen och till och med lite äcklad av lättsamt skryt kring detta. Detta ska ha och ska ha som florerar kring oss alla. Detta hemska skryt kring nya prylar och materiella saker. Denna strävan efter att ha det bästa och att på något sätt därigenom bli den bästa. Jag förstår mig inte på detta underliga fenomen - att visa upp det man har, lättsamt skryta om det och liksom skylta med sitt ja, jag vet ju att det här inte är bra eller nödvändigt, men jag måste ändå visa att jag kan köpa om jag vill-beteende.
Jag kommer att göra allt jag kan för att skydda Henry från detta vansinne. Eller skydda... Jag ska lära honom om det, berätta varför det inte är hållbart eller sunt. Han ska aldrig någonsin bli bortskämd med prylar och skrytsaker. Hellre i så fall skämma bort med kärlek och trevliga vardagssaker tillsammans. Jag ska aldrig någonsin göra honom till barnet med ett överflöd av prylar. Hur många barnrum har man inte klivit in i och nästan drunknat i prylar? Nästan så att barnet själv knappt ta sig fram bland alla saker. Och vi vet ju alla hur många leksaker ett barn faktiskt leker med och tycker om - knappt en handfull.
Många föräldrar verkar vilja kompensera med leksaker när något annat fattas i ett barns liv. Man kan inte köpa kärlek, men många är villiga att försöka. Och självklart skryta om det också. Annars är det ju ingen idé, om man inte kan visa upp det för andra! Dessa falska fasader och detta ska ha-beteende vittnar ofta om trasiga förhållanden, brist på kunskap och en jäkla masa ignorans.
Här på bloggen visar jag upp en himla massa saker, det försöker jag inte hymla med. Men jag känner absolut att jag kan göra det med ett gott samvete.
Heja UnderbaraClara! Här kan ni läsa något fantastiskt bra skrivet.
"De allra flesta svenskar anser att män och kvinnor bör dela på arbetet som finns i ett hem. Stryka, tvätta, laga mat och sköta barn om det finns några. Så varför finns det fortfarande de som aldrig skulle kunna tänka sig att ge en docka eller en leksaksspis i julklapp till en pojke? Ska vi inte uppmuntra små pojkar likväl som flickor till dessa rollspelslekar som är en övning inför vuxenlivet? Varför ser inte folk sambandet här? Blondinbella har till exempel stolt klargjort att hon inte kommer köpa några dockor till sin son. Ändå förväntar hon sig att hennes man ska dela barnledigheten med henne och ta lika stort ansvar för deras barn..."
Jag håller med till hundra procent och måste dessutom tillägga att BlondinBella verkar vara en riktig bakåtsträvare. Som så många andra i vårt avlånga land...
Jag och Martin försöker självklart att tänka på sånt här och gör vårt bästa för att Henry ska få en uppväxt fylld med möjligheter snarare än begränsningar på grund av sitt kön! För mig är det viktigt att se på honom som en individ och ett barm, inte endast som en pojke. Det är dock inte alltid lätt med tanke på hur barns kön nästan alltid har spelat en avgörande roll när det kommer till uppfostran och begränsningar. Det har pågått i så många år att det nästan är inkarvat i huvudet på oss alla...
Ikväll tänker jag på julen. Jag tänker på hur bra vi har det när jag sitter här och äter kladdkaka. Samtidigt är jag fruktansvärt arg på den vidriga värld vi lever i. Fast ja, allt är ju inte hemskt. Men när man läser om våldtäktsligor som öppet skryter om sina bravader och kommer undan med det, och offer vars klädval ifrågasatts så blir man lite matt i tankeverkstan.
Ilskan bubblar dessutom upp på nytt när trist gubbe på Återvinningscentralen svarar på mitt mejl där jag lagt fram en rad idéer på hur vi ska kunna satsa på mer återbruk i stället för att förstöra sakerna och låta dom brinna upp och grävas ner. Hans svar var nåt i stil med att second hand-behovet inte är så pass stort att det är värt att spara hela och fina möbler och dylikt, och att de "måste" förstöra saker för att stöldrisken är stor på nätterna. Vadå, så folk konkar iväg på soffor och skåp som de klättrar med över stängslet?, tänker jag. Oh så vitt jag vet är second hand-intresset enormt. Så mycket som jag loppar vet jag att man ofta får armbåga sig fram bland prylar och hålla sig framme för jämnan om man vill åt dom möbler och andra ting som är populärast och mest eftertraktade. Alltså... Jag orkar inte med gråa trista, bakåtsträvare just nu. Jag försöker i alla fall förändra saker!
MEN! Min lagom ilskna insändare, typ samma som det här inlägget, var med i NT igår. Heja mig!
Tur att jag har min fantastiska familj, mina vänner och er fina bloggläsare som lyser upp min vardag! Heja er!