Ang. föregående inlägg
Lyssna på detta som handlar om återbruk och varför det är olagligt att "stjäla" från t.ex. soprum! Vad tycker ni om detta slöseri? Varför konsumerar vi som vi gör när vi redan lever över våra tillgångar? Förstår inte folk, liksom på allvar, att vi inte kan leva så här?
Det är som de säger väldigt enkelt att råda bot på det här, men problemet är att ingen tjänar tillräckligt mycket pengar på det. Det mesta är för billigt och kvantitet är viktigare än kvalitet. Är pengar viktigare än planetens överlevnad?
En krönika om återbruk och slöseri
Jag är en riktig loppisälskare! Att handla på loppis är förstås bra både ur miljösynpunkt och rent ekonomiskt, och visst är det kul att göra ett riktigt fynd! Hela mitt hem är fyllt med second hand-prylar och främst är det 1950-talet som intresserar mig. Jag kan faktiskt stolt säga att varenda möbel utom sängen är köpta second hand! Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Det känns bra i själen och plånboken tackar mig.
Varje år slängs dock enorma mängder fullt fungerande och hela prylar, möbler och kläder på våra soptippar. Ting som många andra mer än gärna skulle öppna sina hem för och bli otroligt glada över. Detta tär såklart utan tvekan på vår redan skadade planet som snart har slut på resurser - kanske inte idag och heller inte i morgon. Men snarare än vi vill tro.
Vi lever i ett samhälle där vi konsumerar enorma mängder, det är ingen nyhet. Vi köper nytt som vi sedan slänger innan det ens har tjänat sitt syfte, för att sen kunna ersätta med ytterligare nya ting som vi behandlar på samma sätt. Vi lär våra barn att detta är okej, att man alltid kan köpa nytt.
Förr tog man hand om saker på ett helt annat sätt. Om ett plagg gick sönder, lagade man det. Om en möbel blev risig, renoverade man den. Man fick lära sig att ta hand om sina saker, ärva i flera generationer och ge till bättre behövande. Idag hamnar det mesta i containrarna på tippen.
Så fort prylen du slängt når containern och landar med en duns, är det soptippens ägodel. Ingen får ta något därifrån, det är stöld. För att försäkra sig om att ingen försöker ta till vara på dom hela sakerna händer det ofta att personalen förstör dom. Porslin krossas och möbler knäcks itu. Hela, fungerande saker förstörs och ingen kan riktigt förklara varför. Det bara är så det är helt enkelt och så kommer det att fortsätta. Om ingen är beredd att kämpa för att göra skillnad, förstås.
Allt det här vet de flesta om. Jag vill dock göra skillnad och slå ett slag för återvinningen! Hur då?, tänker du. Jo, ALLA soptippar och återvinningscentraler borde ha en avdelning där man som kund kan få ställa sina hela och fullt fungerande saker, så att någon annan kan få nytta och nöje av dom. Kund?, tänker du. Ja, vi är ju soptippens kunder, och kunden har ju alltid rätt! Jag som kund kräver förändring. Jag kräver att detta slöseri upphör och att vi som faktiskt värnar om miljön, vill göra skillnad och rent av älskar second hand-prylar får chansen att ta vara på det som andra inte längre vill ha. Som kund ska man få lämna in saker på denna avdelning. Saker som man inte längre vill ha eller har nytta av. Personalen ska dessutom kunna rädda saker från containrarnas djup och lämna in dom på samma ställe. Inget ska krossas eller förstöras. Allt ska få en andra chans.
Idag lever vi i ett konsumtionssamhälle där vi slänger bort vår miljös framtid. Hjälp mig göra skillnad och kräv förändring på era lokala återvinningscentraler. Dom ska ju vara till för just det - återvinning.
Tänk på detta: Våra barn ärver inte planeten av oss. Det är vi som lånar den av våra barn.
Halloween-tider
Jag behöver inte säga mycket mer än att ni borde spana in de grymma brudarna nedan!
Det här klippet har delats många många gånger och det förtjänar att delas ytterligare en miljon gånger så att ingen missar budskapet.
Monster.
torsdagstankar - tid
Vi lever i en tid där vi saknar just det... tid.
Vi springer för våra liv till tunnelbanan fast en ny kommer om två minuter. Vi köper snabbris som blir färdigt 3 minuter snabbare än det vanliga. Vi köper 5-minuershårfärg och vi använder snabbinpackningar. Vi opererar oss smala och testar alla nya dieter för att snabbt gå ner i vikt. Vi köper cremer som tar bort rynkor - snabbt förstås. Vi lockas av reklamer som utlovar snabbare resultat och kortare väntetider. Det ska gå snabbt att tillverka produkter. Dessa ska sedan gå snabbt att använda och det ska gå fort att göra sig av med dom när man har tröttnat. Våra skogar får inte tid att läka. Vår miljö får ingen tid att återhämta sig. Tiden har tagit över våra liv.
Vi människor är så måna om att allt ska gå fort och raskt att vi missar att stanna upp emellanåt och faktiskt leva. Stress är numera en dödsorsak. Det är en del av vår vardag. Vi skyndar oss ständigt för att hinna någonstans, för att hinna göra något annat. Vad är vårt mål? Vart är vi på väg?
Vi har inte tid för våra barn, våra familjer, våra vänner, våra jobb eller för oss själv. Vad har vi egentligen tid för? Har tid blivit en bristvara eller rent av en lyxprodukt?
Kvalitet får göra plats för tid. Kvalitetstid. Vad är det? Världen är kortsiktigare än någonsin.
Är det svårt att faktiskt ta sig tid, stanna upp och ta ett djupt andetag?
Ett långt inlägg om julen
Snart är den här igen... Julen. Jag kände att det va dags för ett inlägg som jag har tänkt på ganska länge. Hoppas att du som har vägarna förbi min blogg har tid och lust att läsa den här något luddiga texten som jag tycker är otroligt viktig! ♥
Julen för mig är en fantastisk högtid på många sätt och av olika anledningar. Det är en tid att samla familjen, dricka glögg, laga mat, pyssla och skratta tillsammans. I min familj planerar vi och är förväntansfulla flera månader innan julafton varje år. Jag älskar att stå i köket med mamma, dagarna innan jul, och rulla köttbullar, förbereda Janssons frestelse, fixa med julskinkan, koka knäck och smutta på en mugg rykande varm äppelglögg.
Vi har ett speciellt schema på julen. Det har liksom alltid varit så. Först öppnar vi paketen i julstrumpan och äter frukost i form av risgryngröt och skinksmörgås. Sen förbereder vi julmaten, klämmer lite på julklapparna under granen i smyg och gör oss i ordning. Innan Kalle Anka äter vi mat och efter programmet öppnar vi julklappar. På kvällen myser vi med tända ljus, pratar, äter kex och ost, dricker glögg och skrattar tillsammans medan de yngsta leker och pysslar med sina julklappar.
Jag kan dock inte prata på julen utan att nämna det trista med denna annars så fina högtid. Min familj, liksom de flesta numera, firar inte jul med Jesus i åtanke, utan för att det är en tradition som är himla mysig och rolig. Det förekommer såklart en hel del julklappar mat och skoj, som i de flesta hemmen i vårt avlånga land. Man vill gärna tro att alla familjer har det så här bra, men så är det tyvärr inte alls. För många är det en otrygg och sorglig högtid, både innan, under och efter julen.
Julen handlar dessutom alldeles för mycket om det materiella. Det ska köpas en himla massa julklappar som kostar en jäkla massa pengar och orsaker en hel del ångest hos många. Det är som med många av våra mest uppmärksammade högtider numera - Alla hjärtans dag, julafton och halloween för att nämna några. Butikerna utnyttjar såklart detta och vi konsumenter går på alla deras knep. Vi handlar och shoppar tills vi stupar. Pynt och presenter. Mat och dryck.
Denna julklappshets sliter såklart inte endast på plånboken och psyket, utan även på miljön. Vår jord klarar inte av denna överdrivna och onödiga konsumtion längre, det vet nog varenda kotte vid det här laget! Oavsett om man väljer att göra något åt saken eller ignorera problemet så är vi alla en del av det.
Jag tillhör den grupp med människor som älskar att ge bort presenter och julklappar. Reaktionerna, tacksamheten och glädjen är ju helt fantastiskt. Och visst är det roligt att själv bli bortskämd med gåvor? Det ska vi inte sticka under stol med.
Nu tänker jag att det måste finnas en lösning på det här problemet - att vi konsumerar alldeles för mycket och att det finns de som inte ens har mat på bordet medan vi fokuserar på det materiella, MEN att det samtidigt är himla kul att ge bort presenter.
Jag och Martin har under våra gemensamma jular pysslat ihop egna julklappar till familjens vuxna i form av t.ex. lyxigt badsalt och godsaker i fina burkar. Vi har även gett bort UNICEF-gåvor som vaccin, myggnät och rent vatten i form av ett intyg på att man har bidragit till något bra. Detta har uppskattats och säkert fått några att tänka till lite extra. Dock har vi även gett bort lite "roligare" julklappar, om vi ska uttrycka det så (ja, visst är det dumt). Saker som folk vill ha och har önskat sig, helt enkelt.
I år tänker jag så här... Jag tänker köpa varenda jäkla julklapp på loppis eller second hand, utöver julklapparna som hjälper någon annan (UNICEF t.ex.). Varför inte, tänker jag. Jag köper ju redan det mesta på loppis och hittar alltid fantastiska och fina saker. Så varför inte fortsätta med det även nu när det är jul? Bra för plånboken och bra för miljön. Allt behöver inte vara loppis och allt behöver inte vara nytt, men i år vill jag vara extra tydlig. Jag vill tydliggöra att det inte är ett dugg fel med begagnade prylar och att jag är himla stolt över att fynda på loppis. Alla mina favoritplagg och favoritsaker är ju loppisfyndade, det vet mina fina läsare vid det här laget.
Varför har jag inte gjort detta tidigare då? Det är inte speciellt många i min omgivning som tycker om loppisprylar lika mycket som jag själv, så det har helt enkelt inte blivit av. Tyvärr finns det flera i min omgivning som är helt anti-loppis och tycker att det är både blä och usch. Men nu ska jag allt visa dom! I annat fall får de vara utan, helt enkelt.
Loppis- och second hand-julklappar för en bättre miljö och tillvaro. Vilka är med mig? Någon stans måste vi ju börja! Åtminstone någon enstaka liten klapp kan väl få vara loppisfyndad? Jag kanske till och med har en hel drös med läsare som redan är jätteduktiga detta? Jag slår vad om att det finns ett par stycken i alla fall! Snälla, låt mig i så fall få veta via en liten kommentar, så blir jag jätteglad! ♥
Ps. Jag tycker förresten själv om att få second hand- och loppisfyndade presenter! Det är så personligt, unikt och megafint.
Jag tänker börja spana redan nu!
Det är väl bäst att vara ute i god tid för en gångs skull...
en alldeles egen
Det pirrar till i magen av förväntan när man kör in på den där okända, slingriga lilla vägen. Vart leder den? Vad kommer jag att hitta? Det är tredje, kanske till och med fjärde gången på en och samma dag som en handskriven liten skylt vid vägkanten visar vägen. Ändå spricker man nästan av förväntan och nyfikenhet. Väl framme synar man noga varenda liten pryl och vrå som stället har att erbjuda. Ibland hittar man tusen intressanta grejer. Har man otur hittar men inte en enda. Men jakten fortsätter! Den tar liksom aldrig slut. Favoritställena håller man gärna för sig själv. Den innerst kretsen kanske får veta... Om de håller tyst förstås. Man återvänder vecka efter vecka tills den lilla skylten vid vägkanten försvunnit. Kanske ställs den ut på samma plats nästa år?
Jag längtar redan efter kommande sommar. Då tänker jag nämligen ställa ut en alldeles egen skylt vid vägkanten. Kanske kommer några nyfikna fyndjägare förbi och tar sig en titt... En del kanske återkommer om och om igen tills sommarens slut. Å, jag hoppas!
Min loppistokiga mamma vill också vara med och sprida planer, så självklart får hon också vara med. Tillsammans ska vi ha en fin och trevlig liten loppis hemma hos mig. Kalasboden blir perfekt! Som om den vore gjord för det ändamålet. Pom poms i taket, fina prylar, kläder, möbler och fina dekorationer... Vackra ägg från glada och frigående höns kommer också att finnas till försäljning. Innan man åker vidare kan man ta sig en kopp kaffe och något gott att mumsa på. Jag hoppas och längtar!
Hoppas att vintertiden snart är förbi!
important stuff
Du måste se det här klippet! NU! Ja, DU! NU!
Världens bästa. Alla borde se det här klippet. Jag skulle aldrig kunna uttrycka mig lika bra som tjejen i videon, så spana in videon och lyssna på vad hon har att säga!
Någon som jag
Ibland är det trist att vara ensam. Det är lustigt det där... Hur man kan vara ensam när man är omgiven av fina människor. För det är jag! Jag är omgiven av underbara människor, men det finns ingen som jag. Det är lite trist att inte ha några vänner som gillar vintage eller retroprylar som jag. Ingen som vill gå på vintagemässa, event eller ha retropicknick i parken. Ingen som gillar att rulla upp håret på spolar och göra 40-/50-talsfrisyrer. Ingen som vill lära sig om och utforska 50-talet, vintage och retroprylar och kläder. Det är väl så när man bor i en liten håla som Finspång... Men jag är ganska lycklig ändå. Jag kanske hittar någon som jag en vacker dag ♥
♥
.
Fitta
"NÄ! SKREV HON VERKLIGEN FITTA?" Aa, det är nämligen inget dåligt.
Något jag stör mig extremt mycket på är användningen av "kvinnliga" ord som skällsord/dåliga ord. Typ ord som "fitta" eller"tjejig". Slår man i lilltån eller vill skälla på någon som man, skriker man helt enkelt "fitta!". Om man dessutom vill trycka ner någon kille rejält kallar man honom "tjej" eller "fjollig".
Vad jag vet så finns det nog ingen, man eller kvinna, som tycker att fitta, det kvinnliga könet, är något dåligt. Sex och barnafödande är väl två anledningar till det. Varför ska man då använda ett ord som representerar något bra, till något dåligt? Det är väl ingen som vrålar "våldtäktsman!", "cancer!" eller "krig!" när hen vill uttrycka något dåligt. Dom orden representerar saker som varenda funtad människa ogillar, så why not?
Pojkar lär sig tidigt att följande saker är dåligt och skämmigt:
- rosa
- "flicksaker" så som nagellack, hästar/hästsaker, dockor och klänningar
- "tjejigt beteende" (allmänt försiktig och snäll?)
Det finns fler exempel på detta, men vi nöjer oss så. Man hånar tidigt pojkar och fnissar åt dem samtidigt som man säger "är du tjej eller?". I tonåren kallar killarna varandra för "fjolla" och syftar på något tjejigt och alltså skämmigt. Klarar man inte av vissa saker på t.ex. gympan säger man "va ingen tjej nu!". Gympaläraren säger sällan (läs: aldrig) ifrån eller kommenterar detta. Många tjejer skrattar med, hejar på och få reagerar negativt.
Även ordet "feminist" är numera negativt laddat. "Feminister har bara fått för lite kuk", här man ofta. Vet folk vad de pratar om? Jag tror inte att speciellt många vet vad en feminist är, utan antar att det är något dåligt med tanke på den negativa laddning ordet har fått.
Ja ja... Det kommer alltid att finnas idioter. Jag ska dock göra allt för att se till att vårt barn inte ser kvinnor eller tjejer som något dåligt, oavsett om vi får en son eller dotter!
Det är det här jag snackar om...
Det lönar sig att klaga
När vi precis hade hämtat hem vår nya barnvagn, efter en hel del väntan och stul, upptäckte vi att den var trasig. Vi fick åka in till Norrköping ännu en gång och där vi blev vi tvungna byta ut hela chassit med tanke på att vi inte har tid att vänta flera veckor på en liten (men viktig!) plastdel. Vi kände oss inte speciellt bra bemötta och personalen visste inte riktigt vad de skulle göra när vi kom, trots ett samtal till butiken dagen innan. När vi kom hem upptäckte vi ännu ett fel. Den här gången hade personalen som bytte ut chassit missat en inställning som gör att påverkar stänkskärmarna och hur vagnen fälls ihop. Självklart blir vi sjukt irriterade med tanke på allt som har krånglat innan.
Dessutom hade vi beställt en bilbarnstol samtidigt som vi beställde vagnen. Anledningen till att vi fick vänta extra innan vi fick hämta ut alltsammans var att just den inte hade kommit, trots att vi beställde både bilbarnstol och vagn för över tre månader sen... Vi fick i alla fall nöja oss med en bilbarnstol av samma modell, fast i en annan (snarlik) färg, med tanke på att vi inte har tid att vänta på den andra. Vi ska ju trots allt ha barn om två veckor och personalen visste inte när den andra skulle levereras till butiken.
När vi hämtade ut våra varor fick vi dessutom ingen ordentlig genomgång på hur man monterar bilbarnstolen på ett korrekt sätt i bilen. Detta ska tydligen vara en standardrutin enligt personalen själva, men de hade tydligen ingen tid för oss den dagen. Vi fick en snabbgenomgång av vagnen som tog knappt en minut och kände oss allmänt stressade och dåligt bemötta.
Med tanke på allt detta skrev jag ett mejl till huvudkontoret som sedan vidarebefordrade det till butiken i Norrköping. Jag hade nämligen ingen som helst lust att personligen kontakta butiken ytterligare en gång med tanke på hur dåligt vi har blivit bemötta innan. Idag fick jag i alla fall ett samtal från butikschefen som bad så hemskt mycket om ursäkt och förklarade hur jag själv skulle ställa in vagnen så att den fälls ihop på ett korrekt sätt. Hon tackade mig även för att jag har tagit mig tid att skriva det där mejlet och hon tyckte att mina synpunkter var bra. Vi fick även kompensation för besväret i form av ett presentkort på 500 kr. Det tackar vi för!
Det lönar sig alltså att "klaga". Jag har själv jobbat inom ett (eller faktiskt två) serviceyrke(/-n) och har flera gånger känt att; NEJ! Kunden har fan inte alltid rätt! Men jag har även erfarenhet av att kunden visst har rätt och att man då får rätta sig efter denne och göra det bästa av situationen. Jag är i alla fall glad att butikschefen tog sig tid att ringa upp mig och dessutom var snäll nog att ge oss kompensation! Det är viktigt att man står på sig och att man dessutom gör det på ett snyggt sätt. Skrik och allmänt taskig attityd vinner man inget på! Vill man bli tagen på allvar, och dessutom slippa skämmas ihjäl nästa gång man besöker butiken/företaget, får man helt enkelt vara trevlig och förstående. Alla kan göra fel!
Denna ständiga amningsdebatt
Underbaraclara säger det med sådan finess och fuck-you-attityd att ingen i hela världen kan göra annt än att hålla med. Om någon trots detta fantastiska blogginlägg tycker att ammande mammor och deras bebisar ska gömma sig och amma på toaletten så... fuck you, helt enkelt. Du har fel och om du stör dig så jävla mycket - blunda.
Amningsdebatten har pågått länge och jag blir lika irriterad - och provocerad - varje gång frågan dras upp, oftast av någon okunnig ickeförälder som inte har en aning om vad hen pratar om. Folk pratar om att ammande mammor lika gärna kan gå in på toaletten och amma om man befinner sig på t.ex. ett café eller en restaurang. Man pratar om att mammor måste "sköta det snyggt", vad nu det innebär... "Ja, men man behöver ju inte flasha brösten helt och hållet och slänga runt med dom!". Hmm... Jag har då aldrig sett någon ammande mamma flasha brösten och dessutom slänga runt med dom. Har dessa människor ens sett en ammande kvinna? Vet folk över lag ens hur det går till när man ammar en bebis?
Även bebisar måste ha mat, precis som du och jag. Ofta dessutom! Om bebisen blir hungrig när man befinner sig på ett café... Ja då får man helt enkelt amma bebisen om man råkar vara en ammande mamma. Varför ska bebisar ha mindre rätt att äta? Och varför ska en ammande mamma känna skuld när hon ska mata sitt barn? Varför är bröst så provocerande när det gäller just amning? En reklamskylt inne på ett café, föreställandes en halvnaken modell iklädd bikini, skulle knappast provocera speciellt många... Eller en kvinna med mycket urringning, t.ex. Men skymten av ett bröst under amning är av någon anledning mycket provocerande och stör visst väldigt många. Handlar allt detta om sexualiseringen av kvinnobrösten? Dom är ju trots allt, först och främst, till för att ge föda åt våra barn. Det verkar majoriteten av dessa amningsmotståndare ha glömt. De flesta av oss har ju faktiskt någon gång legat i vår mammas famn och fått mat genom amning. Tänk på det!
Ammning borde vara det mest naturliga i hela världen, precis som att föda barn eller äta mat! Jag tänker minsann inte gömma mig i någon vrå och skämmas när vår bebis är hungrig. Om hen behöver mat, så ska hen självfallet få mat - oavsett om vi befinner oss hemma, på promenad eller på ett café.
33 jävligt bra anledningar.
"Varför feminism behövs" listar 33 utmärkta anledningar till att feminismen behövs i dagens samhälle. Jag skulle posta länken på Facebook så att andra kan ta del av och läsa den. Men gick det? Nääääää, såklart inte! Den har blivit blockerad av Facebook, troligtvis för att någon av facebookgubbarna anser att den är stötande eller något. Eller så har den blivit anmäld av ett gäng griniga män som inte ens har läst en enda av dessa anledningar.
Det här är väl jäääävligt bra anledningar?
Jag tänker genast; tänk om vi får en dotter? Är detta den värld vi vill presentera henne för? - en värld av kvinnoförryck, våld, sexism och ojämställdhet? Tänk om hon blir våldtagen? Tänk om hon blir utsatt för våld? Värst av allt... Ska hon växa upp och tro att det är okej? Ska hon behöva finna sig i det?
Eller... Tänk om vi får en son? Ska han växa upp och tro att det är okej att behandla kvinnor som det svagare könet? Kommer han att kämpa för jämställdhet? Tänk om han behandlar flickor/kvinnor illa? Tänk om han tar åt sig av allt som en del idioter i min omgivning säger och gör?
Kvinnosynen är inte som på 50-talet, där kvinnan skulle stå i köket medan mannen försörjde familjen. Eller som ännu tidigare, där kvinnan inte hade några rättigheter alls. Inte i Sverige i alla fall. Men i många andra länder är kvinnosynen tyvärr skrämmande lik den från förr - Kvinnor har inga rättigheter, de får stryk om de öppnar munnen och mannen bestämmer allt i och utanför hemmet.
Ska man verkligen behöva vara rädd för sitt eget barn skull (innan hen ens är född dessutom)? Rädd för att vi lever i en sjuk, ojämställd värld som majoriteten av de styrande och högt uppsatta ledarna - MÄNNEN - inte vill ändra på? Kvinnor har kämpat i århundraden för sina rättigheter och vi lever i ett modernt och väl utvecklat samhälle. Ändå pratas det mer om t.e.x. rasism än om ojämställdhet. Båda dessa samhällsfrågor är precis lika viktiga och handlar om lika rättigheter, men en kvinnas rättigheter är tydligen inte lika viktiga? Lika rättigheter ska väl vara självklart, oavsett kön eller hudfärg? Tydligen inte...
Vi lär våra döttrar att hålla sig borta från "fula gubbar" och att "pojkar retas bara för att de är kära i dig". Kvinnan som blev gruppvåldtagen får skylla sig själv! Hon var ju faktiskt full OCH lättklädd. Även kvinnan som blev slagen i hemmet av sin man får skylla sig själv! Hon skulle inte ha varit så uppkäftig. Tjejen som fick alla dom där nedlåtande och kränkande kommentarerna får också skylla sig själv. Den där bilden var ju faktiskt ganska utmanande och hon var ju rätt tjock.
Varför lär vi inte våra söner att inte våldta, slå eller förnedra kvinnor? Är det så självklart att de kommer att växa upp till bra och förståndiga killar, som kommer att hamna i bra sällskap och inte påverkas av grupptryck? Är vi så naiva? Varför är det flickorna som lärs upp, redan från början, till att vara det svagare könet. Vi tjejer ska akta oss och ständigt vara på vår vakt - annars får vi helt enkelt skylla oss själva.
När jag gick på gymnasiet fanns det en "elevens val"-kurs som hette Självförsvar för tjejer. Där fick tjejer helt enkelt lära sig självförsvar. Ifall att de skulle stöta på några fula gubbar liksom... Det är väl jättebra, MEN... Varför fanns det ingen kurs för killarna? Kanske en "lär dig respektera kvinnor"-kurs? En kurs som gör att tjejerna en dag känner att de inte behöver gå nån jäkla självförsvarskurs?
Ja ja... Jag kan babbla på om deta i evigheter. Jag får helt enkelt konstatera att det finna en hel del idioter (de flesta råkar vara män) i min närhet som kommer att bidra till att mitt barn kommer att få en snedvriden kvinnosyn. Det kan räcka med speciella kommentarer eller att man postar en "feminister har bara fått för lite kuk"-bild på Facebook. Mitt barn kommer att påverkas, mer eller mindre. Jag får helt enkelt finnas här och se till att hen påverkas på så sätt att hen blir fast besluten att göra skillnad och sätta stop för helvetet. Som förälderkan man inte göra mer än sitt allra bästa.
Glada höns!
Idag är jag extra glad över att vi har egna höns här hemma. Glada höns som får ströva fritt på tomten när vi är hemma och som har tuppar som ser efter och uppvakar dem! De kan picka i sig färskt gräs, insekter och matrester när helst de vill, sandbada i solen och koppla av tillsammans i skuggan. De värper oftast var sitt ägg varje eller varannan dag, i ett av de värpreden som sambon har snickrat ihop åt dem.
Tyvärr så har långt ifrån alla höns det så här bra... Speciellt lidandes blir hönseri-hönorna som behandlas som produkter, inte som levande varelser. Detta dök upp på Djurens Rätts Facebooksida idag:
Det här är ingen rolig bild, och vi försöker överlag vara försiktiga med obehaglig bilder. Men: detta är Livsmedelsverkets bild från en transport av uttjänta vä...rphönor på väg till ett slakteri i Vara häromdagen. Hundratals värphönor kvävdes till döds under transporten. En obehaglig påminnelse om den verklighet djur lever i, även om det är jobbigt att se.
GÖR SKILLNAD!
Värphönor skickas till slakt efter ungefär 1,5 år - då är de inte lönsamma i äggproduktionen längre. Varje år dör ungefär 160 000 kycklingar i Sverige under transporter. Genom att inte äta djur behöver djur inte transporteras till slakterier. Beställ ett kostnadsfritt vegopaket: www.djurensratt.se/bestall-gratis-vegokit. Surfa in på www.vegokoll.se för tips, inspiration och recept. Gör skillnad för djuren varje dag genom att bli medlem i Djurens Rätt på www.djurensratt.se/stod-oss.
Visst är det hemskt?! Inga hönseri-hönor lever ett värdigt liv, oavsett vad som står på äggkartongen... Gomma Ägg skryter om att deras burhöns har sittpinne och "inredd bur", men de talar minsann inte om att varje bur är så liten att hönan knappt kan vända sig om, eller att hönorna bor så pass trångt att de pickar varandra blodiga pga. stress och brist på utrymme.
Bojkotta dessa ägg och gör skillnad! Kanske borde vi börja sälja lite ägg här hemifrån! Det var ingen dum ide! Här kan man i alla fall se med egna ögon att alla höns har det fruktansvärt bra och slipper lida!
Våra hönor har det i alla fall riktigt bra!
Vad sägs om gröna frukostägg?
En katt ska inte kosta mindre än lådan den skiter i
Som ni kanske redan har läst, hittades lilla Betty i ett fågelbo tillsammans med sin syster. Dom var magra och mamman hade ingen mjölk att ge dem. Båda två har växt upp hos mina föräldrar och sedan tog vi hem lilla Betty till oss för att se hur det skulle fungera. Vi har nu testat att ha henne boendes med oss här hemma, tillsammans med vår andra katt och våra två hundar, men det blir helt enkelt för mycket för oss... Därför bestämde vi oss för att låta Betty flytta till ett permanent hem där hon kan åldras tillsammans med en ny familj.
Igår la jag ut en ennons på en Facebooksida för djur där jag berättade hennes historia. Jag skrev också att jag gärna ser att Betty hamnar hos en familj på landet som har tid för henne. Prislappen hamnade på 500 kr, eftersom att jag tycker att Blockets rekommendation på lägstapris för att höja katters värde är kanon.
MEN... Det dröjer inte länge innan man får en kommentar om att 500 kr är för dyrt och att ingen kommer att nappa om hon ska kosta så mycket. Jag svarade då att en kattlåda kostar runt 200 kr, plus kattsand för en hundring... Ska en katt alltså kosta mindre än sin toalett? 500 kr för en byrå eller att lägga på sitt hår är för de flesta inget problem, men att betala 500 kr för en fyrbent livskamrat som kommer att älska dig villkorslöst är tydligen för dyrt? Hmm...
Katter är relativt lättskötta, kostar inte många kronor alls i dagens läge och lever länge. Dessa egenskaper leder till spontanköp, att katten inte kastreras och att det är lätt att lämna bort eller avliva den när man har tröttnat. Övergivna sommarkatter finns det gott om numera. Folk tänker att det kanske vore trevligt med en katt ute på landet, men sen när familjen åker hem från sommarstugan då? Vart tar katten vägen? Bristen på kastrering leder dessutom till att många katthonor snabbt förvandlas till kattungefabriker för att sedan långsamt litas ut, både psykiskt och fysiskt.
Vart vill jag komma med det här? Jo, en livskamrat i form av en katt borde egentligen kosta betydligt mer än 500 kr, oavsett om den har stamtavla eller inte. Jag tycker därför att man inte borde lämna iväg kattungar hur som helst för småpengar eller t.o.m. gratis. En katt kostar pengar. Tillbehör, eventuella veterinärsbesök och mat tillkommer utöver kostnaden för katten. Visst finns det underbara människor som faktiskt inte har råd att betala 500 kr för en katt, men hur ska dessa kunna betala för t.e.x. ett veterinärbesök, en kastrering eller mat i upp till 15 år?
Jag har själv skaffat katt när jag var yngre för att jag tänkte att de är söta och lättskötta. Jag bodde i min första lägenhet och tänkte väl att det vore kul med lite sällskap. Kattungar är ju dessutom sååå söta och keliga. Jag skaffade mig en kattunge och det gick till en början bra. MEN... Det fungerade helt enkelt inte i det långa loppet och jag kunde inte ha henne kvar. Jag hade inte tänkt på hur mycket jobb en katt faktiskt innebär och det gick ju framför allt ut över katten...
Tänk på det här nu! Är 500 kr verkligen för mycket pengar när det gäller en fyrbent kamrat som kommer att finnas vid din sida i minst 10-15 år? Jag tycker faktiskt inte det. PUNKT.
♡
Det finns en dag för er män också
Jajamen! Den 19:e noveber. Varför har inte den uppmärksammats då? Jo, för att den inte behövs på samma sätt som den internationella kvinnodagen. Om den dagen hade varit onödig, så hade den väl för tusan inte uppmärksammas alls?
Kvinnor har i regel bättre betyg än män i skolan, men ändå är det kvinnorna som minsann ska få nöja sig med lägre löner och sämre bemötande? Den ekvationen går inte riktigt ihop, eller hur? Vi lever inte längre på 1800-talet, så varför är det fortfarande så här? Världens kvinnor är ju uppenbart upprörda, men ändå händer det inget? Männen styr fortfarande världen när det gäller det mesta, så kanske är det en av anledningarna - att ingen av dem bryr sig tillräckligt?
Ja ja... Jag ville väl mest poängtera att det visst finns en dag för alla män också. Ingen verkar tro det, men har man inte tagit reda på fakta så har man ingen rätt att klaga heller. Så... shut the fuck up och fira båda dagarna! :)
Dagens kloka ord
