Kvinnor började att ansa sitt kroppshår redan efter andra världskriget. Strävan efter en bebislen och hårfri kropp uppstod av en enda anledning - någon ville tjäna pengar och hittade på något nytt. Såklart. Så börjar det alltid. Cash is king, som det heter. Media visar oss saker som vi bara måste ha, men som vi inte visste fanns.

 

Bilden på vackra Sophia Loren dyker för tillfället upp lite här och var i diverse Facebookgrupper. Man vill hylla henne och många Ååååå och Aaaah florerar. MEN. Ni vet ju dessa som känner att de bara måste kommentera: Hon är jättevacker MEN hennes håriga armhålor är inte så fina. Hon skulle vara vackrare utan allt hår! MEN det är ju bara va JAG tycker. Ni vet. Ungefär så. Och visst får man tycka så! Men sen när detta ifrågasätts dyker det upp kommentarer som: Men jag tycker det personligen! Det handlar inte om att jag är uppväxt med det idealet, utan att jag har VALT att tycka så. Mina barn kommer ju inte att påverkas av vad jag tycker och av vad jag gör! Ungefär så.

 

Nu undrar jag ju såklart vilken planet dessa människor är uppvuxna på. För själv föredrar jag rakade ben framför orakade, men av den enkla anledningen att det numera finns inbankat i våra huvuden sedan flera generationer tillbaka. Jag har inte valt att tycka så. Det bara finns där. Redan som liten pumpades min, liksom din, hjärna full av lockande och skinande reklamer för rakhyvlar och vax. Mamma förvarade en rakhyvel överst på badrumsskåpet och det var inget konstigt med det. Den har alltid funnits där och jag har aldrig ifrågasatt. Idealen ärvs och dom yngre generationerna apar efter. Som det alltid har varit!

 

Alla får såklart tycka precis vad de vill! Men okunskapen kring såna här saker stör mig något enormt. Välja saker, det gör vi ju alla hela tiden, dygnet runt. Men vi alla har ju påverkats något enormt av vår omvärld.

 

Jag tycker om långt hår på tjejer. Varför? Troligtvis för att 99% av alla filmbrudar, modeller och sångerskor har långt hår. Det har i många hundra år ansetts vara vackert och är ett ideal i många kulturer. Sen kanske andra tycker helt tvärt om. Och det är ju bara bra att alla tycker olika. Jag vill dessutom gå ner i vikt för att bli mer nöjd med mig själv. Varför (förutom att bli hälsosam och gå ner i vikt "på köpet")? Jo, det är väl ganska självklart!

 

Tänk om alla kändisar och stjärnor började raka av sig håret under ett par årtionden! Helt flint, hela bunten. Skulle vi ändra oss? Ja, knäppt exempel, jag vet. Men ni fattar vad jag menar i alla fall.

 

Såna här tankar florerar i mitt huvud såhär en helt vanlig nyårsdagsonsdag. Vi får tycka och göra som vi vill och stå för det, men vi måste börja fundera kring varför vi tycker som vi gör. Man behöver inte ändra åsikt för det, absolut inte. Men vi måste bli mer medvetna. Varför tycker du som du gör? Varför rakar du dig under armarna?

 

Nu blev det ett sånt här bittert jag-vet-bäst-inlägg. Men ja. Nu blev det så! ♥