Henry ska tidigt få se med egna ögon var mat kommer ifrån // i år ska vi odla som aldrig förr!
Just nu längtar jag något oerhört efter att få sticka ner dom där första fröerna i jorden, i våra faluröda och nysnickrade odlingslådor! Olika salladssorter, spenat, örter, kryddor, rädisor, bönor... En himlans massa gottigheter helt enkelt! Stora tomatplantor ska få frodas i krukor på vår soliga trapp, bland vackra blommor och slingrande krasse. Och vi får inte glömma bärbuskarna! Såna ska vi plantera bredvid odlingslådorna. Krusbär, vinbär och kanske till och med amerikanska blåbär. Martin tänker odla Västeråsgurka i år igen som sedan ska läggas in efter konstens alla regler. Förra året överraskades vi av slanggurka som allihop växte till enorma, gröna falukorvar. Lite groteska nästan... Men väldigt goda!
Jag ser fram emot att Henry på allt stadigare ben ska kunna följa med och plocka färska grönsaker, bär och rotfrukter som vi sedan tillagar till middag eller mumsar på direkt. Han ska tidigt få se med egna ögon var mat kommer ifrån och se hur mycket det krävs för att odla fram den. Jag kan tänka mig att maten både blir roligare att äta och spännande att sköta om. Jag hoppas på det bästa!
Jag ser fram emot att Henry på allt stadigare ben ska kunna följa med och plocka färska grönsaker, bär och rotfrukter som vi sedan tillagar till middag eller mumsar på direkt. Han ska tidigt få se med egna ögon var mat kommer ifrån och se hur mycket det krävs för att odla fram den. Jag kan tänka mig att maten både blir roligare att äta och spännande att sköta om. Jag hoppas på det bästa!
En måndag på landet - hästgos, hemligheter och en rosa kvällshimmel.
Den senare delen av eftermiddagen har jag och Lillskrutten spenderat i trädgården.
Vi spanade på hästarna som traskar omkring precis intill och gav dom varsin tuss med färskt gräs.
Herr Kanin fick sig ett knippe han också.
När Henry somnat i sin vagn smet jag in i boden och började styra med hemligheter. Eller ja... En liten hemlighet. Inget extravagant eller stort, men något eget och mysigt.
På landet kan man skutta omkring i rosa stövlar fastän solen strålar.
Nu är det kväll och Skrutten sover tryggt i sin säng. Martin och jag väntar på att vår goda gryta ska puttra klart och alldeles nyss gick solen ner bakom grannens hus. En himla mysig dag, om ni frågar mig!
Trädgårdssysslor
Medan Henry har myst och sovit i sin vagn har jag räfsat, städat och röjt i trädgården. Det är ett ton kvar, men nu har jag kommit en bit på vägen i alla fall! Utemöblerna släpade jag ju ut igår så nu är det bannemej vår på riktigt.
Efter några svettiga timmar i solen var det dags för lunch! Himla lyxigt att kunna sitta ensam och blicka ut över trädgården med radion spelandes i bakgrunden! Stekta ägg är dessutom något av det godaste som finns i frukost- och lunchväg tycker jag!
Att dom dessutom kommer från dessa glada gör ju inte saken sämre!
Dom rufsiga med lockade fjädrar är mina favoriter!
Så himla festliga!
Precis som vi njöt dom så liven av dagens troligtvis sista strålar! Åh, va jag älskar livet på landet ♥
Vår i pysselrummet
Ännu en fantastiskt fin vårdag! Solen lyser upp pysselrummet och det kliar lite i fingrarna. Jag vill pyssla! Men med vad..? Efter fjällen-resan ska jag bannemej köpa papper och grejer så att jag kan rita och illustrera. Det var så himla länge sen!
Jag lovar att visa er mer av pysselrummet vid ett annat tillfälle! En hel del har ju förändrats sen sist! Vad tycker ni om mattan förresten? För en tid sen låg den ju i vardagsrummet, men den passade inte in där. Frågan är om den passar in här! Jag är fortfarande lite skeptisk men den får ligga kvar ett tag till.
Strax ska jag ut i solen, släppa ut hönsen och se om jag och Henry kan hitta på något. Kanske är det läge att rensa i boden! Köket ser ut som skrutt men det kan vi ta en annan dag...
En tisdag i solen
I förmiddags anlände Linnea till vår soliga lilla by! Jag fixade pannkakor och sen satte vi oss i solen och njöt tills långt efter lunch. Hönsen hallåade och det kändes alldeles idylliskt!
Pannkakor med sylt och grädde kan väl aldrig bli fel? Dom slank ner en efter en tills magen blev helt full.
Henry satt bredvid och såg skeptisk ut. Fast emellanåt skrattade han upp sig och försökte flörta till sig en bit pannkaka.
Väl inomhus var han dock glad trots sin elektiska möss-frilla.
En måndagsförmiddag
En måndagsomelett med broccoli, champinjoner och tomat. Vi hade visst slut på ägg idag men no problemo! En tur till hönshuset och sen var lunchen säkrad. Hur fantastiskt är inte det?!
Krokusarna har vaknat ur sin dvala och trängt upp genom det torra gräset. Våren är verkligen här!
Solen visade sig en kort stund. Nu är den gömd bland kyliga moln. Barbapappa-jackan har premiäranvänds under två dagar nu!
Trötta vovvar.
Hemmets vårigaste kruka - en pastellgul Gunilla från Uppsala Ekeby. Gamla flaskor med lite grönt i vet ni ju att jag gillar!
Sammetslena små tussar från skogen
I söndags mådde jag verkligen kasst! Jag har aldrig varit med om maken! Migrän och magont hela dagen. Det slog till som en käftsmäll men sen försvann det lika snabbt igen. Jag misstänker starkt att det beror på maten vi åt...
För att piggna till gick jag och lilla familjen en långpromenad som började på slingriga grusvägar och sedan fortsatte genom både skog, blötmark och till och med över ett gärde eller två... På vägen lämnades inte bara smärta och migrän, utan vi fick även med oss något hem! Ett tydligt tecken på att det snart är dags att hänga in vinterkapporna och ta fram nättare skor. Ett knippe fluffiga och sammetslena videkissar, som numera bor i diverse vaser och flaskor i huset. Tänk att något så enkelt kan vara så fint.
Förresten! Nu tänker jag vara lite hemlig och avslöja att det händer något spännande här hemma på lördag! Fast jag säger såklart inte vad det är riktigt än! Jag vill ju vara lite hemlig... ♥
Kissemiss
En ståtlig katt. Lite fisförnäm sådär.
Han vet hur man drar till med ett riktigt kamera-leende.
...och hur man ser lite sådär poetisk, fundersam och filosofisk ut.
Det är Pepsi det!
Vinter på riktigt
Idag är marken vitpudrad till tusen! Grenarna hänger tunga från träden och buskarna ser ut som stora, fluffiga moln. Hundarna fick en smärre chock när de klev ut i den kalla snön. Värre var det förra året när det vid det här laget var 40 cm snö här hemma och dom knappt syntes, förutom ett par öron och en liten svansspets som stack upp bland snövallarna. Åh, Henrys första snö är det ju förresten! Nu är det vinter på riktigt och julkänslan log ner som en bomb.
Så jäkla skönt förresten att det är ljust och fint nu när snön äntligen har anlänt! Men snart får det allt räcka. Lagom är bäst.
Sina allra finaste leenden
När kameran åkte fram drog Mika på sitt allra finaste lilla leende!
Mysan gjorde likadant...
Fulingar ♥
Söndagssysslor på första advent
Tiden går fort! Att det redan är första advent har väl ingen missat? Det blåser storm här hemma idag, men solen värmer skönt! Medan Martin agerar tomte på en liten julmarknad pysslar och städar jag här hemma. För en liten stund sen kom jag hem från en promenix med hundarna. Henry var såklart också med och åkte runt i sin vagn bland granar och slingriga småvägar. Vi kom hem med vagnen full av smågranar som ska sättas stora vaser och granris att lägga på trappen.
Strax ska jag placera några hyacinter i våra Familjen Lök-vaser och leta efter en stor fin gren att ta in och göra något fint av. Hur det blir får ni se vart efter!
Idag är det lite kyligt, så gårdagens 10-kronorsfyndade halsduk åkte på! Vantar var det dock för varmt för, men det är bäst att ha dom i närheten.
Martin tog en snabb bild på mig innan det var dags att ta emot önskelistor och nappar.
Haha Lotta påminde mig om att det kanske ser ut som att jag har varit och snattat på en granplantering! Men det har jag såklart inte gjort. Dom är ärligt snattade från vägkanten.
Vinterfrost och utlottning av julklapp
Burr! Idag känns det att vintern har anlänt. Frosten har haft ett fast grepp om äppelgrenarna hela dagen och gräset har gnistrat så där drömmigt som på film. Den här tiden på året knastrar det ständigt i spisen, så här inne har vi det riktigt varmt och mysigt. En kylig och mörk kväll som denna är det förstås extra mysigt att höra hur det knäpper från köket. Pepsi ligger på en stol och putsar sin päls medan hundarna gnager på varsitt grisöra. Henry börjar bli en riktig vilding nu, så han rullar omkring lite överallt! Till jul tror jag absolut att han kan krypa! Vänta bara.
På tal om jul... Jag ska klura på något bra så att ni fina läsare får chansen att vinna en fin liten julklapp! Jag säger till när det är dags, jag lovar!
Pluggvecka
Puh! Den här veckan har jag verkligen fullt upp med matteplugg. Tre prov inom loppet av en vecka blir ingen lätt match. Förhoppningsvis får jag tid över till annat också! Loppande till exempel! Och mystid med Henry och Martin förstås.
På tal om loppis! Här om dan fyndade jag några fina plåtburkar, bland annat en gammal Marabou-burk som jag fick gratis för att den saknade lock och en annan megafin med en massa färgglada blommor på. En hel hög med framtida kak-/pyssel- och prylburkar fick följa med hem för en blygsam summa. Dom kan vi kika på någon annan dag! Tillsammans med dom andra småsakerna som fick följa med samtidigt.
På tal om loppis! Här om dan fyndade jag några fina plåtburkar, bland annat en gammal Marabou-burk som jag fick gratis för att den saknade lock och en annan megafin med en massa färgglada blommor på. En hel hög med framtida kak-/pyssel- och prylburkar fick följa med hem för en blygsam summa. Dom kan vi kika på någon annan dag! Tillsammans med dom andra småsakerna som fick följa med samtidigt.
En glimt av min uppfräschade hårfärg och min nyfyndade 70-talsklänning som jag kan visa er mycket bättre under morgondagen.
Lömska, men ack så vackra, herr Räv har varit på besök igen!
Husets hjärta - vårt retrokök
Klyschigt men sant - köket är verkligen hjärtat i vårt hem. Här spenderar vi mycket tid, både som familj och när vi har besök. Jag bakar mer än gärna godsaker vid vår Perstorps-bänk och blickar ut över hästhagarna och den vackra skogen bakom dom. Under vinterhalvåret knastrar det ständigt i vedspisen och det stora skafferiet blir svalt som ett kylskåp.
Vi har ett riktigt lantligt bondkök! Det är stort, rymligt och enkelt. Det finns en himla massa förvaringsutrymmen och skåp som både gömmer undan och visar upp prylar och husgeråd. Dom gamla luckorna är lite nötta och inget är perfekt, men det är lite av tjusningen med rummet!
Här behöver vi inte trängas. Alla får plats och vi bjuder gärna till kalas! Som jag har sagt förut - jag vill ha ett kök som man blir glad av. Ett kök med kalaskänsla!
Jag har visat er en hel del detaljer i det här färgsprakande rummet, men inte några överblicksbilder. Nu är det väl ändå dags att visa hur vi har det i vårt kök! Vi tar oss en titt:
Jag har visat er en hel del detaljer i det här färgsprakande rummet, men inte några överblicksbilder. Nu är det väl ändå dags att visa hur vi har det i vårt kök! Vi tar oss en titt:
Här kan man skriva upp viktiga saker! Handdukskrokarna nedanför har suttit i en klassisk ägghusvagn.
Innanför dörren hittar man vårt väl gömda kylskåp och källsorteringslådor.
Snart byts tallrikshyllan ut mot en stringhylla.
En stringhylla behövs i varje rum och kan väl aldrig bli fel!
Här får många plats när det vankas fika, kalas och middagsbjudningar.
Om inte våra många extrastolar räcker till har vi ju en fantastisk pinnsoffa!
Den har ni ju sett förut, men visst är den fin!
Brickorna får snart sällskap av den nyligen fyndade julbrickan.
Den fantastiskt turkosa, lilla spegeldörren leder till det stora skafferiet.
Jag ska visa er nya bilder på det någon dag när det är nystädat där inne!
Den megayndade pallen för 75 pix har fått ta plats här borta och ersatt en annan pall som är i behov av renovering. Förklädet är från 1950-talet och kostade inte många kronor alls.
Det stora vedspisen är perfekt när det vankas middagar och till julafton, tänker vi.
Pysselrummet lockar i rummet intill.
Vi behöver absolut inte trängas här inne!
Kryddhyllan i plast var sprejad svart när vi flyttade in, så den fick bli rosa för att matcha resten av köket!
Hösttankar
Fåglarna sjunger en sista sång medan löven faller gula till marken. Dom sista äpplena släpper sitt fasta grepp kring grenarna och möter marken med en duns. Frosten färgar omgivningen silvervit när minusgraderna kommer smygandes på natten. Röda bär lyser bland dom vissna grenarna och väntar på fasanen som återvänder varje vinter för att äta upp dom. Den första snön har redan fallit och snart pudras marken vit av glittrande kristaller. Vi virar in oss i varma filar, blundar och hoppas att sommaren återvänder.
Min stickade 40-talsväst passar perfekt till brallorna! Nu måste jag bara hitta en snajdig blus att ha till.
Västen har jag köpt på en av mina favoritloppisar för 40 pix. Byxorna fyndade jag på Hans och Greta för en blygsam summa här om dan och väskan har jag ärvt av gammelfarmor Anna.
Besök från skogen
På väg till vedboden hörde jag en smäll i fönstret. En liten fågel hade tagit sig in i boden bredvid och kunde inte ta sig ut. Stackaren var helt yr och låg platt på golvet med öppen, flämtande näbb. Pepsi kom genast springandes när han såg mig och slickade sig girigt om munnen när han fick syn på fågeln. Vid det här laget har han säkert mumsat sig hundratals fåglar, men den här lille krabaten skulle han inte få ta! Jag la den i en kartong och bar in den i värmen. Efter en stund piggnade den till och var redo att flyga hem. Den flög upp och satte sig på en necessär som stod på bordet i pysselrummet och tog sig en ordentlig titt på otäckingen som tagit in hen i det läskiga huset. Jag tog upp den, ställde mig på trappen och kastade upp den i luften. Snabbt flög den iväg och satte sig i ett äppelträd. Den var nog glad över att slippa mig och få komma ut i friheten igen.
Idag har jag och Henry myst hela dagen. Jag känner mig inte helt kry och pigg, så de behövdes verkligen! Lillskrutten ger mig ny energi och kraft i vardagen ♥
Hoppas att er måndag har varit bra och givande!
en alldeles egen
Det pirrar till i magen av förväntan när man kör in på den där okända, slingriga lilla vägen. Vart leder den? Vad kommer jag att hitta? Det är tredje, kanske till och med fjärde gången på en och samma dag som en handskriven liten skylt vid vägkanten visar vägen. Ändå spricker man nästan av förväntan och nyfikenhet. Väl framme synar man noga varenda liten pryl och vrå som stället har att erbjuda. Ibland hittar man tusen intressanta grejer. Har man otur hittar men inte en enda. Men jakten fortsätter! Den tar liksom aldrig slut. Favoritställena håller man gärna för sig själv. Den innerst kretsen kanske får veta... Om de håller tyst förstås. Man återvänder vecka efter vecka tills den lilla skylten vid vägkanten försvunnit. Kanske ställs den ut på samma plats nästa år?
Jag längtar redan efter kommande sommar. Då tänker jag nämligen ställa ut en alldeles egen skylt vid vägkanten. Kanske kommer några nyfikna fyndjägare förbi och tar sig en titt... En del kanske återkommer om och om igen tills sommarens slut. Å, jag hoppas!
Min loppistokiga mamma vill också vara med och sprida planer, så självklart får hon också vara med. Tillsammans ska vi ha en fin och trevlig liten loppis hemma hos mig. Kalasboden blir perfekt! Som om den vore gjord för det ändamålet. Pom poms i taket, fina prylar, kläder, möbler och fina dekorationer... Vackra ägg från glada och frigående höns kommer också att finnas till försäljning. Innan man åker vidare kan man ta sig en kopp kaffe och något gott att mumsa på. Jag hoppas och längtar!
Hoppas att vintertiden snart är förbi!
vackra höst
Det stora lönnträdet har skiftat färg. Alla löv bildar tillsammans ett enormt virrvarr med eldiga, vackra färger. Orange, rött, brunt och gult samsas med dom få gröna bladen som återstår. Det allt mer gulnade gräset täcks sakta av dom vackra lönnlöven och alla äpplen har fallit till marken. Snart lindar vi in oss i värmande filtar, tänder ljus och dricker mängder av te till ljudet av den sprakande brasan i köket. Jag längtar efter röda läppar, den perfekta kappan och mysiga fikastunder i höstrusket. Den fantastiska färgsprakande hösten har anlänt!
Nu är det dags att klä vårt hem i höstens alla färger!
Rävjäkel
Idag är det en sorgens dag. En rävjäkel har på två dagar tagit alla våra ankor. Idag norpade han de två sista, PÅ FEM MINUTER! Helt sjukt. De tre sista stackarna smet ut när jag öppnade dörren till hönshuset och fem minuter senare var de borta. Från köksfönstret såg jag hur räven sprang från området kring hönshuset med en vit anka i munnen. Jag sprang efter och försökte få hundarna att se den, men det var hopplöst. Hundarna fattade noll och jag såg inte vart den tog vägen. Stackars små ankor! Det kom ett par tårar när jag insåg att alla nu är borta.
Men inte nog med att den tog allihop! En stund senare kom den tillbaka och nosade runt vid hönshuset. Jag stod knappt tio meter från den och hundarna var ute med mig, men ändå smög den fram. Den såg mig gott och väl men ändå var den fräck nog att sticka in huvudet i hönshuset! Som tur är så är hönshuset indelat i flera små rum, så räven kunde inte norpa åt sig någon höna. Åh, jag hoppas ändå att åtminstone en anka lyckades flyga iväg när räven kom och att den kommer hem igen snart...
Klart att räven också behöver mat, men den kan väl låta bli våra husdjur...
En dag på landet
Idag har vi städat åt alla fjäderfän här hemma. Det tar lite tid, men de måste ju också få det städat och fint emellanåt!
Tro det eller ej, men höns är otroligt rogivande! De går runt och sprätter bekymmersfritt, letar efter mat och sandbadar när de får chansen. Tupparna ser efter sin flock och lockar på hönorna när de har hittat något gott att äta. Hönsmamman är duktig och ser efter sina kycklingar.
Jag är så himla tacksam över att Henry får chansen att växa upp på landet bland djur. Å, tänk nästa sommar! Henry kan följa med och hämta färska ägg, mumsa på nyplockade äpplen och leka med hundarna i trädgården. Jag längtar redan!
En fin och solig eftermiddag på landet!
I hönshuset kan man hitta skojiga saker!
