Det pirrar till i magen av förväntan när man kör in på den där okända, slingriga lilla vägen. Vart leder den? Vad kommer jag att hitta? Det är tredje, kanske till och med fjärde gången på en och samma dag som en handskriven liten skylt vid vägkanten visar vägen. Ändå spricker man nästan av förväntan och nyfikenhet. Väl framme synar man noga varenda liten pryl och vrå som stället har att erbjuda. Ibland hittar man tusen intressanta grejer. Har man otur hittar men inte en enda. Men jakten fortsätter! Den tar liksom aldrig slut. Favoritställena håller man gärna för sig själv. Den innerst kretsen kanske får veta... Om de håller tyst förstås. Man återvänder vecka efter vecka tills den lilla skylten vid vägkanten försvunnit. Kanske ställs den ut på samma plats nästa år?

 

Jag längtar redan efter kommande sommar. Då tänker jag nämligen ställa ut en alldeles egen skylt vid vägkanten. Kanske kommer några nyfikna fyndjägare förbi och tar sig en titt... En del kanske återkommer om och om igen tills sommarens slut. Å, jag hoppas!

 

Min loppistokiga mamma vill också vara med och sprida planer, så självklart får hon också vara med. Tillsammans ska vi ha en fin och trevlig liten loppis hemma hos mig. Kalasboden blir perfekt! Som om den vore gjord för det ändamålet. Pom poms i taket, fina prylar, kläder, möbler och fina dekorationer... Vackra ägg från glada och frigående höns kommer också att finnas till försäljning. Innan man åker vidare kan man ta sig en kopp kaffe och något gott att mumsa på. Jag hoppas och längtar!