Om att bli vän med en tiggare
På mataffären där vi nästan alltid handlar finns en lortig, skäggig farbror med rufsigt hår. Han sitter oftast utanför entrén med en gammal pappersmugg och tittar skamset ner i marken. Han är inte härifrån och pratar inte så värst mycket svenska, utan bruka le och säga thank you, på knackig engelska när ett mynt dimper ner i muggen.
Ni som bor i Finspångstrakterna vet nog vem han är. Någon av er kanske till och med har gett honom en peng då och då. Men de flesta går förbi utan att ens ge honom en endaste blick. Många skyndar förbi och drar barnen intill sig. Andra lyfter ögonbrynen, fnyser och viskar om "dom där ligorna". Tiggarfarbrorn drar sig undan men sträcker fram muggen emellanåt till de som möter hans blick. Ytterst få gånger skramlar det till.
För några år sen hade jag nog inte jag heller ens övervägt att skänka en endaste krona. Inte för att jag inte har velat, utan för att man helt enkelt inte gör sånt. Ingen i min omgivning har gjort något sådant vad jag kan minnas, och de flesta jag känner fnyser åt bara tanken på att ge en femma emellanåt. (Tiggarna är ju trots allt med i enorma ligor som tjänar multum, you know.). Men ju äldre jag blir, desto mer tänker jag på världen och människorna runtikring mig. Jag tror att vi alla blir mer medvetna om hur olika livet kan se ut för människor runt om i världen ju äldre vi blir, men många väljer att blunda. Vi lever ju trots allt i lilla landet lagom där alla sköter sitt och håller sig på sin kant. Men ärligt talat. Vi vet alla att ingen lever och sitter sådär vecka efter vecka om de hade något annat val.
Jag brukar ge farbrorn mina kundvagnsmynt och småpengar som skramlar i portmonnän. Han ler sorgset varje gång och mimar ett tack. När han ser mig komma gåendes vinkar han och nickar hälsande. Tidigare idag, när Henry och jag handlade efter dagis, fick han dessutom en kasse innehållandes en smörgås, något att dricka och lite fikabröd. Jag tänker att det gör tillvaron drägligare när det både regnar och blåser. Folk tittade förvånat och rynkade pannan, men det känns bra i hjärtat. Han sitter ju trots allt där dag ut och dag in, från öppningsdags tills affären stänger vid nio på kvällen, oavsett väder och vind. Jag har sett honom skamset äta en torr baguette utan något på. En annan gång pillade han ut majskorn från en burk och åt sakta sakta. Och framför honom kommer människa efter människa ut med fulla kassar och besvärade blickar. Han sträcker hoppfullt fram sin mugg mellan tuggorna och ler försiktigt med smulor i mustaschen.
Alla har tid och råd med ett leende. tänker jag. Alla har möjlighet att vara vänliga och medmänskliga. Man ger pengar eller något annat om man vill. Eller så struntar man i det. Jag vet att det kan kännas skämsigt fastän det inte borde vara det, men man bara gör det. Jag lovar, det känns skönt i hjärtat efteråt.
Han log extra stort idag, pussade mig på handen och gav mig en kram. Han sa av någon anledning förlåt med darrig röst och tackade mig sedan på engelska. Henry log blygt mot honom och jag försökte småprata. Jag vet inte om han förstod, men det gör ingenting. En blick säger mer än tusen ord.
Riktigt fint gjort och fint skrivet. Du fick mig att tänka till en gång extra om dessa "tiggare". Jag är en av dom som snabbt går förbi. Har nu insett att det är ett dåligt beteende. Ett leende kan man minst ge. Jag ska skänka lite pengar nästa gång jag ser någon tiggare. Tack för att du öppnade mina ögon och fick mig att tänka bredare. Tack.
TACK! Isabella så bra att du skrev detta!!! Människor behöver generellt sett visa andra människor MER medmänsklighet. Det är ju ändå människor vi pratar om även om de så vore fattiga och smutsiga.
Underbart, tiggare är människor!
Valdigt bra skrivet Bella. Jag vet vem mannen du skriver om ar - du har beskrivit honom sa bra. Nar jag var hemma i somras kopte vi en stor pase mat at honom och gav en slant. Jag blev sa himla ledsen nar jag var hemma och hamnade i en diskussion med nagra som var helt oforstaende infor tiggarnas situation och borjade tjafa om deras iphones och ligor och fan vet vad. Trottsamt och idiotiskt. Jag sa "har kommer ni med era stora pasar mat och aker hem till era villor i en dyr bil. Ni aker pa semester till Thailand och koper juklappar for tusentals kronor. Och ojar er over att det sitter en fattig manniska med en telefon som ar relativt ny?" Jag fortsatte med att saga att anledningen att ni reagerar sahar ar for att det kanns OBEKVAMT for er att se tiggaren, att ni inte vill paminnas om livets javlighet nar ni precis handlat er nagot gott till kvallen. Manniskan som sitter dar gor dig OBEKVAM och darfor reagerar ni med forakt. Nagra holl med mig, andra tittade sammanbiotet bort och holl inte med alls. Ledsamt!