Ibland är det trist att vara ensam. Det är lustigt det där... Hur man kan vara ensam när man är omgiven av fina människor. För det är jag! Jag är omgiven av underbara människor, men det finns ingen som jag. Det är lite trist att inte ha några vänner som gillar vintage eller retroprylar som jag. Ingen som vill gå på vintagemässa, event eller ha retropicknick i parken. Ingen som gillar att rulla upp håret på spolar och göra 40-/50-talsfrisyrer. Ingen som vill lära sig om och utforska 50-talet, vintage och retroprylar och kläder. Det är väl så när man bor i en liten håla som Finspång... Men jag är ganska lycklig ändå. Jag kanske hittar någon som jag en vacker dag ♥