Obehagligt? ...eller bara sant?

Dom är tecknade, men obehagliga ändå.
 
Känns det likadant när du ser bilder av djur i samma poitioner? Inte? Varför? "Inte samma sak..? " Vad är skillnaden? Människan är också ett djur  - nämligen det grymmaste av alla.
 
 
 
 
 
 
Jag kunde inte låta bli.

Things that cause rape


Vi styrs av rädsla


Denna skam

Jus nu sitter jag och kollar på ett program som handlar om religion, skam, sex och skuld.
 
Tjejer opererar sig för att mödomshinnan ska återställas så att de blir oskulder igen, i alla fall i mannens ögon. Det finns ingen så kallad mödomshinna som sägs ska gå sönder vi första samlaget. När man tänker efter... Om det nu fanns en hinna som stänger till slidan, hur skulle i så fall mensblodet kunna rinna ut? Enkel logik. Det som man pratar om när man säger mödomshinna är egentligen den öppning där slidans yttre del övergår i den inre delen av slidan. Öppningen kan ha en oregelbunden form och öppningens kant kan vara lite veckig eller flikig. Detta skiljer sig såklart från person till person och ja, en del blöder första gången de har sex, men det är mycket ovanligt. Det beror helt enkelt på att slidan kan vara stram, att man inte är upphetsad eller att man är spänd och nervös.
 
Varför pratar man då om mödomshinna och att tjejen förväntas blöda vid första samlaget? Det handlar endast om att kontrollera tjejens/kvinnans sexualitet. Ett annat exepmel på detta är att man säger till tjejer att inte ha sex förän de har träffat "den rätta". Man predikar även om att oskulden är ren och att den ska "ges" till någon speciell. Runt om i världen ljuger tjejer om sin oskuld för att slippa skam. De erbjuds operationer som ska "rädda dem" från att dra skam över sig själva, men framför allt över sin familj. Att tjejer som inte blöder under bröllopsnatten har dödats eller straffats genom att syra har kasats över dem är tyvärr inte helt ovanligt idag. Av den anledningen förstår jag att dessa tjejer väljer att ljuga. De ljuger inför sin gud för att rädda sig själva.
 
En man i detta program som ofta höll föreläsningar om bla. onani, sex mm visade en undersökning där man hade frågat människor om när de hade debuterat när det gäller sex, onani, oralsex, pornografi mm. Man delade upp de som svarat i en religiös och ickereligiös grupp. Det visade sig att det knappt var någon skillnad mellan gruppernas svar, men att den religiösa gruppen onanderade betydligt mer samt tittade på pornografi. Ändå, när han på sina föreläsningar frågade sina åhörare om de någon gång onanerade eller inte, svarade ALLA religiösa att de aldrig höll på med sådant, medan en publik med endast ickereligiösa ärligt räckte upp handen och svarade ja. Den största skillnaden mellan de två grupperna i undersökningen var att den religiösa gruppen kände betydligt mer skam och skuld än den ickereligiösa.
 
I programmet visade man även hur det har dykt upp grupper där religiösa män och kvinnor som onanerar eller ofta tänker på sex kan söka hjälp för sitt "problem". Detta fick mig att tänka på ett annat program jag såg för en tid sedan. Det handlade om homofobi, framför allt i Jamaica där det inte är helt ovanligt att homosexuella män hånas, torteras och t.o.m dödas. Rappare predikar fritt i sina sånger om hur de homosexuella männen ska dödas och utrotas. Där finns hjälpcenter där homosexuella män "botas" från sin så kallade sjukdom. Självfallet är det en religiös grupp som håller i det hela... Det värsta av allt är väl ändå att det är förbjudet, enligt lag, att vara homosexuell som man. Detta kan straffas med upp till tio års fängelse eller straffarbete. Kvinnor nämns dock inte i lagen, men även de är en utsatt grupp. Lagen förbjuder heller inga hatbrott eller diskriminering av homosexuella. Man kan alltå inte straffas enligt lagen för att man t.e.x misshandlar, hotar eller diskriminerar en homosexuell man.
 
Jag kan inte tänka mig att program så som Fråga Olle skulle tillåtas att visas i alla delar av världen. Här ses det som barnförbjuden, lärorik och rolig torsdagsunderhållning. I andra delar av världen (och även här, beroende på vilken religion och kultur man är en del av) skulle väl folk trilla av pinn om de fick se hur människor faktiskt uttrycker sig sexuellt. Att en del kvinnor t.e.x föredrar att dominera män, och att det finns män som tycker om det, är väl absurt och fasansfullt i dessa människors ögon. Män som har sex med män, som dessutom visas upp på tv, skulle väl vara droppen som fick bägaren att rinna över. Att man ser så lätt på det i den här delen av världen gör nog inte saken lättare att förstå...
 
Religion handlar altså om att ljuga och att styra människor. För mig, som ickereligiös, är detta knappast någon nyhet. I det här fallet handlar det om människors sexualitet och den skam som kommer med den. Det är heller ingen nyhet att det är just tjejer/kvinnor som drabbas hårdast när de gäller detta sjuka kontrollbehov. Varför ska vi, framför allt tjejer, skämmas över vår sexualitet? För de som inte vet det, så är det genom sex vi normalt skapas. Sex behövs alltså för att vi, och andra arter, ska överleva. Jag tror, eller snarare VET, att sex behövs för att vi ska kunna fungera som människor i vardagen. Visst, en del kan säkert leva i celibat (för att de själva vill?), men majoritetan av människorna här på jorden har sex för sitt eget nöjes och välmåendes skull.
 
När jag tänker på hur liknande saker präglar människor på olika platser och inom olika religioner runt om i världen känner jag mig nöjd, självklart inte för att andra får lida, utan för att jag slipper. Jag själv, min familj och mina vänner slipper handskas med liknande struntprat i vår vardag. Vi styrs inte av någon religion som fyller oss med skam och onaturliga tankar dagligen. Med onaturliga tankar menar jag tankar som förtrycker vilka vi är, vilken sexuell läggning vi har och hur vi uttrycker oss sexuellt. Sex är ju nämligen något av det mest naturliga som existerar! jag kommer inte att tillåta att vårt barn utvärderas efter t.e.x sin läggning. Jag kommer att vara stolt oavsett om vårt barn är gay, transsexuell eller straight - det spelar fanemej ingen roll!
 
PUNKT

Plus size? Vart fan då?

Är folk, på fullaste allvar, helt sjuka i huvet? Ibland kan jag inte låta bli att kika på Kissies blogg och igår hittade jag den första bilden nedan plus en text om att modellen, Kate Upton, är så himla snygg TROTS att hon är en plus size-modell. Är det bara jag som är blind och inte ser på vilka ställen på kroppen som är plus size? Jag tycker nämligen att hon är smal. Liksom "modellsmal" eller vad man ska kalla det. Jag såg även att andra kommenterade och höll med om att modellen är snygg TROTS sina kurvor. Vilka kurvor undrar jag? Spana in Kim Kardashian, där ser ni kurvor. Jag har väl lika lite rätt som alla andra att döma utseende, men kom igen! Visst, hon har väl lite större tuttar än de typiska catwalkmodellerna som styrs av pojkkroppsidealet... Men plus size? Kurvor? Vart?
 
Vilken storlek räknas i så fall jag till då? +++++++ size med extra allt eller?
 
 
Men jahaaaa! Förlåt dumma dumma mig. Det här är ju normal size, till skillnad från den åh, så kurviga plus size-modellen ovan. Silly me.
 
 
Om jag hade haft en stor blogg med en massa läsare dagligen (haha I wish...), så hade troligtvis hatmejlen regnat över mig. "Du är bara avundsjuk för att du själv är stor", "Den smalaste är snyggare än dig i alla fall" osv... Det är så vi människor funkar tydligen, det har vi alla sett någon gång i livet. Killar vill väl förresten knappast ha en ranglig planka till flickvän eller ens som engångsligg, så det sorgliga är ju att det är tjejer som skapar dom här sjuka idealen och inbillar varandra att det är normalt. Shut the fuck up och ät en bulle i stället.
 
Vikthets hit och dit. Var hälsosam och kroppsmedveten för din egen skull i stället! Det är hett till skillnad från att se ut som en vandrande pinne.

Salamiansiktet

Idag är jag sjukt svullen i hela ansiktet! Jag är liksom ganska pluffsig och helt rödfläckig. Man kan ju tro att jag hamstrar mat i kinderna... Fläckar har dykt upp vid flera tillfällen, speciellt när jag har kräkts och fått anstränga mig och ta i riktigt mycket. En del av alla märken kan ju vara spruckna blodkärl men inte allt väl? Jag ser ut att ha en massa finnar eller acneärr, men det är det ju inte. Under ögonen är jag riktigt röd men huden känns inte irriterad eller så. Jag har även fått ett skumt, rött sträck vid ena mungipan som har funnits där i ett par dagar nu. Typ som Jokern... Det är ju lite skumt att dom kommer tillbaka och sen försvinner om och om igen.
 
Finns det någon som känner igen sig? Vad kan det vara?
Bilden är ju tyvärr jättekass men en del av alla prickar/fläckar syns....
 

Reglerna är tydliga

Under de senaste dagarna har jag funderat en del kring könsroller, genus, och hur jag faktiskt vill uppfostra vår lilla bebbe. Jag är livrädd för att vårt barn ska växa upp i en värld där man tvingar på hen (i stället för "han/hon"hela jäkla tiden) en steriotyp bild av hur pojkar respektive flickor ska vara. Jag ser framför mig hur en son, år efter år, får bilar och vapen i födelsedagspresent av familjemedlemmar, vänner och bekanta. Kommer en flicka att överösas med rosa Barbiedockor, hästar och köks-/städprylar? Jag föreställer mig hur det kommer att se ut på dagis, baserat på hur jag själv har upplevt dagismiljön - både som liten och i dagsläget. Flickorna sitter och pysslar, ritar eller leker med nallar och dockor. Pojkarna leker med bilar, brottas, stojar och skriker.
 
Nu tänker du säkert "Men vadå? Barnen väljer ju själva!". Gör de verkligen det? Självklart är pojkar och flickor genetiskt olika, men förutom vårt yttre så påverkas vi mest av miljön. Om en pojke skulle uppfostras som en "typisk flicka" på en öde ö, så skulle han garanterat gilla att leka med dockor, ha långa flätor och klä sig i klänning. Barn är fruktansvärt chanslösa. De suger upp information som svampar och påverkas av miljön och personerna i den. Det är ingen slump att rosa är en flickfärg och att pojkar leker krig och brottas.
 
"Låt pojkar vara pojkar" och "Äsch, det var ju bara ett pojkstäck" hör man ofta. Man kan säga att pojkar uppfostras till att vara stökiga, överaktiva och högljudda. Flickor uppfostras snarare till att vara stillsamma, omhändertagande och att hålla ordning på pojkarna.
 
Under större delen av min barndom har jag lekt i skogen, byggt kojor och spelat tv-spel - typiska grabbaktiviteter. Jag snaggade lillasysters Barbiedockor och "spolade ner dom" i den tillhörande docktoaletten. Jag började sminka mig först i åttan och innan högstadiet kunde jag inte bry mig mindre om hur jag såg ut... Jag spenderade pappa-helgerna vid sjön och fiskade. Min bästa vän under större delen av min barndom var den jämnårige grannpojken. Jag kommer ihåg hur vi träffades i korsningen där vägarna till våra hus delade sig. Ingen introducerade oss för varandra, vi hittade varandra ändå och blev bästa vänner direkt. När vi till slut hade växt ifrån varandra, en bit in på mellanstadiet, började jag leka med några flickor i klassen. Jag var fortfarande en pojkflicka som föredrog att leka i skogen, men jag hittade ändå min väg in i tjejernas värld.
 
I högstadiet blev reglerna tydliga. Tjejer ska vara tjejer och pojkar ska vara pojkar. Grupperingarna var givna - tjejerna höll till i mindre grupper, noggrant fördelade, medan killarna var en del av en enda stor grabbklubb. Umgicks man som tjej med killgänget så var man antingen tuff eller en slampa, ibland lite både och. Killarna valde alltid träslöjd. En enda tjej gick på träslöjden och blev alltid lika retad för det... Hon var ingen typisk tjej-tjej och blev varken accepterad av tjejerna eller killarna. I klassrummet satt killarna längst fram och var stökiga och högljudda. Lärarna skrattade ofta åt deras påhitt och"den som skriker högst får ordet" var snarare regel än undantag.
 
I vilket fall så blev det redan då tydligt för mig att gränsen mellan killar och tjejer var enorm. Tidigare, under den första delen av min barndom, var gränserna luddigare. Jag såg inte mig själv som en pojkflicka, utan som en helt vanlig flicka med en bästa vän. Som alla andra liksom. Nu i efterhand har jag fått retsamma kommentarer och pikar för detta och jag skrattar ofta bort det. Men va fan... Jag är stolt över vem jag var! Varför ska jag någonsin behöva skämmas över vem jag väljer att vara, bara för att jag inte följer den sk. normen?
 
Jag hoppas i alla fall att jag kan ge vårt barn en bra uppväxt, oavsett om det blir en pojke eller en flicka! Vi är alla en del av den här världen, och vill man förändra något så får man se till att själv bidra till den förändringen.
 
Tack och hej, leverpastej!

Att leka Gud

 
Vad gör vi människor egentligen...? Jag vill i alla fall inte ha en räkstjärts-schäfer eller en sönderavlad hundstackare som knappt kan gå... Friska hundar avlivas (dödas är det rädda ordet) för att de t.e.x. saknar ett par strån med hår på "det rätta stället". Man avlar på hundar som är uppenbart sjuka bara för utseendets skull. Idioter.  
 
Som ni kanske märker så är jag på krigsstigen idag! Det är farligt att fastna på Youtube.

Nyare inlägg