Jag har sen högstadiet varit fast i en cirkel av fönande, plattande, lockande och tuperande. Annars måste jag ju dras med helknasigt hår, fullt med konstiga, halvdana "lockar" lite här och där som ju står rakt ut åt alla håll! Ett riktigt skatbo! Ja, det har jag i alla fall gått och trott i närmre tio år... Men döm om min förvåning när jag här om dan hittade ett helt gäng med tjusiga lockar! Fuktgivande hårolja och lite uppåtkramande med händerna gjorde visst susen när håret fick självtorka. Jag blev positivt överraskad men tänkte att det nog var en engångsförteelse. MEN ICKE! Dom är här för att stanna. Och nu lovar jag att vårda och älska dom slitna små stackarna som jag ju både aktivt bekämpat och dessutom glömt bort under en herrans massa år. Välkomna tillbaka, fina små lockar!

Min hårfärg är förresten helt fantastiskt fin just nu! Lavendellila och lagom pastelligt. Passar utmärkt till mina återfunna lockar, om jag får säga det själv.