Här kommer alla känslorna på en och samma gång

 
Min valdag började lite stressigt, men framåt kvällen tog jag min valsedel och for iväg till vallokalen. Jag blev glad när jag såg F!:s gula valsedlar bland alla andra och tänkte att om den feministiska rörelsen har letat sig ut ända hit till, till mitt ute i ingenstans, så finns det hopp! Jag lämnade ifrån mig kuverten och begav mig mot stan för att valvaka hemma hos två av de bästa som finns. Det var pirrigt ända in på slutet men efter att fler än hälften av alla röster räknats stod det ganska klart - Rösterna räckte inte till. F! kom inte in i riksdagen.

Allt kändes tungt, som om vi gick in i en mörk, tjock dimma. Vi kom alltså inte in, efter allt detta slit? Vi såg hur Gudrun försökte uppmuntra och vara stark i tv. Vi såg hur nedstämda de var på den förut så peppiga F!-valvakan. Sen ser vi Jimmie Åkessons stora flin och vill bara spy. TRETTON PROCENT?! Hur fan är det möjligt? Jag plockade ihop mina grejer, vi kramades och sen åkte jag hem.

På radion pratade de förstås om valresultatet. Det blir troligtvis en rödgrön regering med Löfven i spetsen. Rasisterna är de stora vinnarna i det här valet. En tår rullade ner längs min kind och jag bytte kanal. "Här kommer alla känslorna på en och samma gång", ljöd ur de skräniga högtalarna och det var precis så det kändes. Är alltså 13% av alla grannar, dagisföräldrar, vänner, bekanta och arbetskamrater en känner rasister? Nej, jag vägrar tro på det. Det ligger snarare missnöje och okunskap bakom rösterna. "Vi lever ju faktiskt i en demokrati och Sverige vill uppenbarligen ha SD", läste jag på Facebook. Nej. Bara nej. Det måste ligga något annat bakom. Alla dessa människor kan ju inte vara för ojämställdhet, diskriminering, kvinnoförtryck och rasism på riktigt.

Jag vill glädjas åt F!:s fantastiska framgångar som ju är ett faktum, och jag vill kunna vara positiv och ta nya tag. Men det är fyra år kvar tills nästa val. FYRA ÅR. Då kommer jag att vara 26 år. Henry har fyllt fem. Hur kommer han att påverkas under dessa år? Mitt mammahjärta brister. Jag är rädd.
  

Kommentarer
Josephine Foto säger:

Som tur är kommer inte din lilla Henry förhoppningsvis påverkas allt för mycket. Så länge han är liten har du större möjligheter att "skydda" honom. Min största är fem år nu och jag märker att det är nu det börjar. Nu börjar han ta sig ut på egen hand, han umgås mer och mer med andra vuxna och barn utan mitt sällskap. Nu börjar han påverkas av andra värderingar än de som är våra. Och jag KAN inte stoppa det, jag måste låta honom ta sig ut i världen på egen hand. Det enda jag kan göra att stärka honom så mycket jag bara kan hemifrån, att VARJE DAG prata om kärlek, solidaritet och vikten av att alla får vara med ALLTID och lita på att det räcker.

Han matas ständigt av kommentarer om vad han har på sig och vilken frisyr han har o.s.v. Men aldrig någonsin har han gett vika för den han är. Han har människor runt sig som ger honom de allra bästa förutsättningarna för att få vara de vildhjärta han är och sitt fria sätt att tänka.

Om ett år börjar han f-klass och då börjar den riktiga utmaningen, men jag måste bara lita på att hand grund och de förutsättningar vi ger honom är starkare.

Henry kommer få möta skit, men jag är övertygad om att du och din familj kommer kunna ge honom starka och fina värderingar och stå pall med.

Svar: Jag hoppas verkligen att jag kan "skydda" mitt barn från dom patriarkala strukturerna och alla könsnormer som u är oundvikliga som det ser ut nu. Jag tror absolut att din taktik fungerar och att man bara kan göra sitt allra bästa hemifrån! Jag oroar mig främst för andra vuxna och hur de påverkar SINA barn och hur Henry ev. kan ta efter. Men om vi är starka här hemma så kommer han förhoppningsvis kunna stå emot och säga nej.
Jag hoppas verkligen att er äldsta står pall och fortsätter att vara den han är nu! Små barn frågar mycket och är nyfikna, men är oftast helt fördomsfria. Men uppåt i åldrarna börjar utmaningen, som du säger...

Tusen tack för dina starka ord! Det värmer i tider som dessa <3
Bella

2014-09-15 | 12:13:12
Bloggadress: http://fotografjosephine.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback