Underbaraclara har tidigare skrivit flera toppeninlägg om ämnet - att faktiskt nöja sig och vara glad för det man har. Jag har tänkt mycket på det här den senaste tiden och det blir allt mer självklart.

 

Så som samhället ser ut nu pumpas vi dagligen fulla med nonsens-propaganda som säger åt oss att konsumera mera. Vi ska jobba mer för att sedan kunna tjäna mer pengar, som vi såklart ska spendera. Man rättar mun efter matsäcken, helt enkelt. Tjänar man mer så spenderar man mer. Och det tycker ju vårt konsumtionssamhälle om.

 

Vi bär alltid med oss tanken på att det aldrig duger eller räcker till. Alltid vill vi ha mer. Bättre. Större. Dyrare. Vi lär oss från tidig ålder att "sikta högt" och att alltid sträva mot något bättre. Vi inbillar oss själva att vi genom att alltid sikta högre vinner motivationen att fortsätta. Men var är vi på väg? Och till vilket pris? Vem får betala? Ja, den som har en fet plånbok och jobbar 70 timmar i veckan såklart. Men också världen runtikring oss. Vår miljö. Människans ständiga strävan efter det större tär något fruktansvärt på vår värld. Och på oss själva. Att hela tiden tänka att det man har inte duger. Att för jämnan sträva efter en nyare bil, ett större hus och ett mer välbetalt jobb. Vilken ångest. Och när tar det slut, om man alltid kan få något bättre? När kan man tillåta sig själv att vara nöjd?

Det ligger nämligen något fult i att nöja sig. Man blir liksom en latmask som inte har några mål i livet. En trist jävel som nöjer sig med sin gamla volvo, sin levnadsstandard och sitt 7-16 jobb. Strävar man inte ständigt efter det bättre så passar man inte in i samhällsnormen och den gjutna form vi förväntas passa in i. Man blir en bakåtsträvare. En fattiglapp som inte kan boka en spontan resa till Thailand hur som helst. En utstött som inte har ett lika flashigt åk som kompisarna. En miljömupp som tror att hen kan göra skillnad på egen hand.

Men tänk vilken frihet man får om man stannar upp och nöjer sig. Kanske inte ekonomiskt (som är å, så viktigt i dagens samhälle), men rent själsligt. Man behöver inte stressa över att man borde jobba mer fastän tiden inte räcker till. Man måste inte tävla med grannarna om vem som har den flashigaste poolen eller den snabbaste bilen på sin uppfart. Men behöver inte känna pressen över att ungarna ska ha dom senaste teknikprylarna för att hänga med de andra i skolan. Om man nöjer sig får man genast mer tid att spendera på sin familj och sina vänner - det som är viktigt i livet. Hitta dom små guldkornen i vardagen och ta vara på dom. Förgyll ditt liv med små enkla medel. Det är så jäkla viktigt.

 

Jag tittar ut i vår trädgård och är så himla nöjd över våra höns som går där i regnet och pickar. Jag är så förväntansfull över våra odlingslådor som sakta gror. Jag är nöjd med vår gamla volvo som tar mig dit jag behöver åka. Jag är så glad över det liv jag har med min lilla familj och mina vänner. Jag är så tacksam över vår min lilla son som förgyller mitt liv tusen gånger om. Det är sann glädje och ro.

Jag önskar att fler kunde nöja sig med det de har. Att fler kan stanna upp och känna att de duger. För miljöns skull och för att vi alla inte ska gå under i denna stressiga och hektiska värld där vi strävar efter något som aldrig har ett slut. En jakt efter ett mål som aldrig kan uppnås. Vi har bara ett liv, så ta vara på det. Du och ditt liv duger alldeles utmärkt. Och tänk på dem som kommer efter oss och vilken värld vi vill att de ska vakna upp till.

 

Det är inte våra barn som ärver planeten av oss, det är vi som lånar den av våra barn.