Den där karl alltså. Han som jag länge var så himla nyfiken på. Han som stal mitt hjärta fastän han inte riktigt vågade, eller ens viste vad han skulle göra med det. Knasbollen som hade åtta akvarier i sin tvårummare på andra våningen, i det där knallgula Vänsterparti-huset på andra sidan gatan. Han som lagade en läskigt rinnande blodig pepparstek till mig på vår första träff. Äsch, kanterna är godast, sa jag. Mannen som jag ville rymma långt bort med. Mitt framtida barns pappa. Han som jag ville flytta ut på landet och starta ett liv ihop med. Jag visste redan då. Och titta... Nu står vi här, hand i hand. Det blev vi två ♥