Vi har bott här sen i mitten av juni förra året. Javisst kan man det! Jag har rotat fram några bilder från somras:

 

 

 

 

 

Vi har pratat om det och någon gång i framtiden kommer vi att gifta oss. Vi vill att Henry ska vara något äldre så att han också får glädje av själva bröllopet och kan delta på ett helt annat sätt än nu. Jag tror verkligen att jag och Martin kommer att vara tillsammans livet ut och jag smygplanerar redan hur bröllopet kan komma att se ut! Bröllop är ju så fantastiskt vackra och romantiska, så jag kan inte låta bli...

 

 

 

Ärligt talat så är jag ingen sparare, men å andra sidan är jag ingen slösare heller. Det kanske verkar som att jag handlar och spenderar en himla massa, men tänk på att det är billiga loppissaker som oftast kostar en tjuga eller två. Men många bäckar små... Ja, det stämmer ju! Så fort jag kommer igång och börjar jobba igen finns det flera saker som vi skulle vilja och behöver spara till! Att ha pengar på sparkontot är förresten alltid ett plus i fall att det skulle hända något oväntat. Det är lite tabubelagt att prata om sin ekonomiska situation, men det är ett viktigt ämne som påverkar oss alla, vare sig vi vill eller inte.

 

Övervåningen består av två stora sovrum, en hall med balkong och en himla massa förvaringsutrymmen. I Henrys rum finns det en lite diskbänk en liten vedspis och ett stort skafferi. Jag kan tänka mig att det någon gång har bott en äldre person där som har bott tillsammans med familjen i huset. Diskbänken behövs när Henry ska måla med vattenfärger och pyssla, tänker jag. Så den får vara kvar! Skafferiet är en perfekt förvaringsplats för leksaker, kläder och annat som inte behöver finnas framme hela tiden.

Vårt sovrum är fult gult med blå bård. Ja, jag älskar ju gult... Men inte mossigt gula 90-talstapeter. Uscha! Där kan vi inte måla om förrän fönstret är bytt. Samma gäller i Henrys rum, som har beige-gula tapeter med små blommor på. Men det kommer bli jättefint när det är klart! Vitt och eventuellt inslag av turkost eller gult som bas har vi tänkt i båda rummen.

 

 

 

 

Nej, vi tränar inget speciellt med våra hundar. De kan en rad med tricks som de kör med när det vankas godis, men mer än så har det inte blivit! Kanske i framtiden. Båda är unga, energiska och faktiskt ganska lättlärda när det gäller det mesta.

 

Jag älskar att laga mat och jag älskar att äta mat! Ett av livets sanna nöjen, enligt mig. Här hemma lägger vi ner mycket tid på matlagning och lagar nästan alltid mat från grunden. Jag är riktigt bra på att laga mat, om jag får säga det själv (och skryta lite!). Bakning är också en av mina starka sidor.

 

En vanlig dag när jag är ensam hemma med Henry så är jag dock slarvig när det gäller mat! Jag har aldrig varit någon frukostmänniska, trots att jag älskar frukost, och lunch är jag ännu sämre på att göra i ordning. Det är så himla trist att äta själv, tycker jag. Jag äter ofta en matig omelett mitt på dagen. Det är snabbt, mättande och gott! Fetaost, bladspenat, tomat och champinjoner är favoritingredienser på den fronten! Nu när Henry blir äldre och växer så det knakar försöker jag dock att införa lite rutiner så att han kan vänja sig. Snart ska ju han äta både frukost, lunch och mellanmål innan Martin kommer hem från jobbet.

Middagar är roligare att laga tycker jag! Då har ju Martin kommit hem och kan mysa med Henry en stund medan jag lagar maten. Jajamen, i vårt hushåll är det jag som sköter matlagningen. Det brukar bli bäst så haha. (Martin brukar få för sig att experimentera hejvilt. Sist han fick fria händer slutade det med köttfärssås med grillkorv i... Fast äsch han är ju i alla fall innovativ.)

 

Jag försöker att utesluta pasta, ris och bröd så ofta det går. Vi äter en hel del vegetariskt här hemma, vilket känns väldigt bra, både för kroppen, djuren och miljön. Just nu är jag insnöad på rödbetor! Rödbetor i ugn, rödbetsbiffar och rödbetor i sallad. Aubergine är också en favorit!

 

Emellanåt äter jag såklart det jag är sugen på, oavsett hur nyttigt eller onyttigt det är. Hemgjorda hamburgare är något av det godaste jag vet! Och åtminstone en kväll i veckan blir jag megasugen på choklad eller något sött och spontanbakar en kladdkaka.

 

Jag tränar faktiskt ingeting! Förut gick jag och Martin en riktig lång promenad varje kväll, men sen vi flyttade ut på landet har jag blivit feg (och lite lat)! Jag är nämligen himla mörkrädd och nu blir det ju bara mörkare och mörkare. Här ute är det kolsvart och det finns inte en enda gatlykta i sikte. Uscha! En period sprang jag någon gång emellanåt, men nu var det ett tag sen sist Jag skulle dock vilja börja träna när Henry har blivit lite äldre! Det är aldrig för sent att börja, tänker jag. För tillfället får det dock duga med hundpromenader och loppis-motion!

 

Vitt som bas är himla bra, tycker jag! Då är det lätt att variera detaljerna och byta ut små färgklickar här och där. Jag skulle satsa på textilier, kuddar och plädar för att tillföra lite färg. Dessa är lätta att byta ut när man tröttnar eller om man inte trivs. Inte kostar det speciellt mycket heller. Jag förespråkar såklart loppisar och second hand i första hand! Kom ihåg att man kan göra mycket med små medel.

 

Jag ett stort fan av att färgmatcha. Här hemma är det gult, turkost och rosa som gäller. Vi har t.ex. vitt som bas i vardagsrummet, plus en grå soffgrupp och teakmöbler, men jag har tillfört turkosa och rosa detaljer som binder ihop rummet. En gul kruka i ett fönster, en enstaka gul kudde och någon annan gul detalj på en hylla kan liva upp ett annars vitt rum. Välj en, två eller högst tre färger som du tycker om och håll sig till dessa, är mitt tips om du är rädd att det ska se rörigt ut! Till vitt är det himla fint med pastellfärger, tycker jag! Det ger en lugn och rolig helhet som fortfarande har kvar fokusen på det ljusa och fräscha. Rostiga föremål, t.ex. gamla plåtburkar, är också ett kul och enkelt knep för att få in lite gammalt i inredningen.

 

Hoppas att du har fått någon idé om hur du kan göra om och inreda där hemma!

Hur kom ni fram till er sons namn? :)

Min morfar, som jag tyvärr aldrig fick chansen att träffa, hette Henry. Min pappa heter dessutom det i andranamn. Vi gillar äldre namn och tycker att just Henry är ett himla fint och passande namn för vår lilla skrutt. Visst ser han ut som en liten Henry!

 

 

 

Innan mammaledigheten arbetade jag inom hemtjänsten här i Finspång. På gymnasiet utbildade jag mig dock till frisör och har även arbetat som det. Nu vet jag inte riktigt vad jag vill syssla med! Jag tänker så det knakar var och varannan dag!

 

 

 

Haha ja, är det något jag håller rekordet i härikring så är det väl ändå antalet hårfärger! Jag började färga mitt hår på högstadiet och fick hjälp av mamma, som alltid har peppat mig och gjort mig fin i håret. Hon har hjälpt mig att färga håret rosa, svart, lila, blått och allt däremellan!

 

När jag började plugga till frisör tog såklart inte lusten att färga håret slut! Snarare tvärt om. När jag började gymnasiet hade jag svart hår och när jag tog studenten var det vitt. Däremellan hann jag ha både rött, lila, rosa, brunt och lila hår! Förändring är kul, tycker jag. Jag, liksom de flesta andra, uttrycker mig genom mitt utseende. Det är ett sätt att berätta vem man är och vad man gillar.