Ja, det verkar ju som det i alla fall. Jag är ingen förälder - än - men jag kan inte undgå att märka att (många) föräldrar inte uppfostrar eller disciplinerar sina barn när andra ser på. Är det rent av fult att göra det? Tycker andra föräldrar att man har skitungar som inte kan uppföra sig bland folk om man måste disciplinera dem när man har gäster?

 

Jag och min sambo har pratat om det här flera gånger eftersom att många vuxna i vår närhet har en tendens att låta sina barn (barnbarn, syskonbarn...) komma undan med i stort sett vad som helst när andra vuxna är i närheten. Skrik och kaos ska inte vara vardagsmat när man har gäster eller själv är gäst hos någon. Självklart är småbarn högljudda men det finns gränser... Jag kan inte tänka mig att dessa föräldrar låter sina barn leka och stoja hur högljutt och kaotiskt som helst på hemmaplan. Det borde ju vara ännu viktigare att lära sina barn att man ska ta det lite lugnt när man har gäster eller är hembjudna till någon annans hem. Att lära sig vikten av respekt är för mig viktigt! Respekt för sina föräldrar. Respekt för sina barn. Respekt för de äldre. Osv osv...

 

Det finns nog inget värre när man har bjudit hem gäster, än att föräldrarna låter sina barn skrika och stoja oavbrutet. Man är ju dessutom lite feg när det gäller att säga till andras barn att lugna ner sig. Det är nämligen inte helt ovanligt att man får irriterade blickar riktade mot sig om man säger ifrån eller rent av ryter ifrån när det har gått alldeles för långt. Barn vet att de kan tänja på gränserna när föräldrarna är upptagna med sina gäster, eller umgås med andra vuxna över huvud taget.

 

Varför ska det vara så svårt att säga ifrån? Kanske beror det på att dessa föräldrar är rädda att andra ska se dem som stränga föräldrar som konstant skäller på sina barn. Men ingen förälder vill väl ses som den som har ouppfostrade skitungar? Kanske beror det på att man som förälder vill få det att verka som att man har kontroll på situationen, och därför låtsas man som om ingenting händer, som att man tillåter beeendet och att det är okej.

 

Såna här frågor får mig att undra hur jag kommer att bli som förälder. Jag själv vill gärna tro att jag kommer att göra revolt och bli en supermamma som klarar allt - no problemo! Fast nja... Så kommer det inte att bli. Alla ser på saker och ting med egna ögon. Alla gör misstag efter misstag för att sedan (förhoppningsvis) lära sig av dom och tänka på det i framtiden.