Vi kunde inte hålla oss! Under en skogspromenad igår eftermiddag fick vi syn på en perfekt liten gran. Vi tänkte att ja, men en liten liten gran kan vi väl ändå ha? Den kan stå någon stans så att Henry inte når den! Martin säger förresten att den är uppnosig, och jag är nog beredd att hålla med honom. Grenarna pekar liksom uppåt på ett fint sätt, menar han med det. Men jaja nog om det! Så här ser den ut numera, helt klädd i vackert gammalt julpynt som jag har fyndat på loppis.