Henry. Denna lilla skrutt som en gång legat och guppat omkring i min växande mage. En busig liten individ som får mitt hjärta att hoppa över ett slag när han ler sådär på sned. Han är glad nästan jämt, skrattar och spexar. Hans blå ögon lyser av bus nästintill hela tiden! Han har dom mjukaste och gosvänligaste små äppelkinderna jag någonsin varit med om. Hjärtat värker av kärlek till detta lilla barn. Tänk att det är vårt lilla barn! I sex månader har vi kunnat hålla honom i famnen, snosa honom i nacken och gosa honom till sömns. Men det känns fortfarande alldeles lustigt! Och alldeles alldeles underbart. Kärleken till honom är det vackraste jag vet ♥