Någon dag eller två senare bjöds det på svingod mat hemma hos mig. Tortillas med falafel, en massa grönsaker, groddar, champinjoner och stark tomatsås närmre bestämt! Martin och Henry gjorde mig sällskap i retroköket och vi åt så det stod härliga till. På mina nyloppade Prunustallrikar dessutom, dagen till ära.
Det var verkligen det godaste på länge! Och så löjligt enkelt dessutom. Sen den dagen har jag ätit exakt detta cirka tusen gånger! Eller ja. I alla fall tre gånger.

 

Det händer inte allt för många spännande saker här i bygden, men i lördags var det minsann folksamling i Bruksparken! Jag stressade hem från dagens första arbetspass och slängde på mig den färggladaste stassen jag hade. Eller kanske inte... Men håret i alla fall nyfärgat, färgglatt och uppsatt i en, om ni frågar mig, himla tjusig frisyr! Swirl i luggen och svinrygg med rosor i nacken.
Så varför denna uppståndelse? Jo, det var nämligen dags för den årliga bilutställningen! Dagen till ära lyste solen på oss, och det var varmt och skönt. Min fina själsfrände mötte upp mig och tillsammans hann vi strosa några varv kring området, bland vrålsnygga bilar och tjusiga människor. Efter en knapp timme i parken var det dags att åka tillbaka till kollegorna och jobba i ett par timmar innan det var dags för nästa galej. 
Strax innan 21 var jag ombytt och klar igen. Jag hämtades upp i pappas Pontiac och sen bar det av till hembyn där det vankades rockabillyfest på dansbanan. Jag både dansade bugg (fastän jag a-l-d-r-i-g dansar), skrapade upp mitt knä och drack alldeles för många (fast nä, lagom) shots, och överlag blev det en finfin dag med mycket sol, skratt, vin och fina bilar. Trots några irritationsmoment under kvällens gång somnade jag och frugan nöjda och glada hemma hos mig, lagom tills solen började skina igen och en ny dag sommaruppenbarade sig.