Här om dagen fick jag för mig att jag borde skaffa mig ett stort träd av något slag. Ett som kan få växa tills det når taket och som liksom spretar lite sådär lagom vilt. Ja, ett träd skulle jag bannemej ha!
Jag måste erkänn att det nog var nog under mitt mest intensiva Pinterest-scrollande som tanken dök upp. Cirka varenda ett av alla snajdigt inretta hem med vintagekänsla som jag fastnade för har nämligen en himla massa stora gröna växter och träd. Hur jäkla fint som helst! Måste genst skaffa ett, tänkte jag. Sagt och gjort. Jag hade megatur och det dröjde inte länge innan jag hittade ett slags Araliaträd på en lokal köp- och säljsida. 300 pix lyckades jag envist pruta ner priset till och samma dag baxade jag och syrran in det i bilen. Det var preciiiiis att det fick plats med sina ståtliga 210 centimetrar. Någon kvist fick stryka med på kuppen, men äsch! Den vackra växten kom i alla fall hem till mig och nu står det där i hörnet och ser allmänt snajdigt ut. 

Jag börjar förresten komma iordning här hemma. Lite i taget. Bilder kommer såklart att dimpa ner här på bloggen allt eftersom!



Hoppas att allt är bra med er, fina bloggläsare! ♥

 

 

 

 

 

 

 

 

 

...och en äppellåda. Och några tyger.

Här om dagen susade jag förbi en sommarloppis när jag åkte omkring i jobbbilen. Jag hade besökt samma loppis tidigare - för två somrar sen mer exakt - och kunde inte låta bli att stanna till ännu en gång så snart jag arbetat färdigt för dagen.
Det var en himla tur kan jag lova! Loppisen levererade precis lika bra som sist och jag strosade omkring bland gamla kläder, hemvävd tyger, porslin och allehanda kuriosa. Jag plockade på mig de klänningar som såg ut att vara i min storlek och fick betala mellan 20-30 pix styck för dem. Det kan en ju leva med. Smörasken kostade några tior den med och högen med tidningar betalade jag samanlagt 20 spänn för. Dom är svinroliga att bläddra i! De flesta är mönsterkataloger och ett fåtal innehåller stickbeskrivningar från 50-/60-talet. Jag själv kan ju inte sticka för fem öre, men jag har vänner som kan! *Blink blink*. Mamma är dessutom en fena på att sy och göra egna mönster, så henne ska jag allt övertala till att sy upp en klänning eller två när tiden räcker till. Eller tre. Kanske tio.

Jag ångrar dock att jag inte köpte några hemvävda tyger som de tidigare generationerna på den gården både färgat, spunnit och vävt själva. Ullen kommer dessutom från egna får som betat på ägorna för omkring 70 år sen. Kvalitén var kanon och dom var sååå vackra. MEN. Jag syr ju knappt (läs: ingenting alls för tillfället) och jag befinner mig mitt i flytt och totalrensning av allt jag äger och har. Nä, någon måtta får det ju faktiskt vara. 


På tal om någonting helt annat så fyllde jag tjugotre i tisdags förra veckan. Jag har helt glömt bort att ens nämna det. Så kan det bli när det är kaos i både huvudet och hemmet...

 

 

 

 

 

 

Jag har väntat på badväder i cirka en evighet. Sol och värme i kombination med en gnutta ledighet. Istället har jag fått regn, kyla och snudden på storm. Men nu..! Nu är äntligen sommaren här på riktigt och det verkar som att den faktiskt tänker stanna ett tag.

Det som den senaste tiden har fått mig att längta lite extra mycket är den färgglada godingen ovan. Ja, bikinin alltså. Den har legat och väntat på sommarvärme och en kropp att pryda den senaste veckan, och nu har det äntligen blivit dags! Idag tog jag mod till mig och knäppte några (läs: många) bilder medan nyfikna grannar sneglade mellan persiennerna på andra sidan gatan. KROSSA ALLA JÄVLA KROPPSKOMPLEX! Ja, ungefär så kände jag.

Det är Emmy design som står för denna urtjusiga skapelse, och jag måste säga att detta är ta mig tusan det bästa badplagget jag någonsin ägt, helt utan en massa fjäsk och hitte på. Jag är verkligen så himla nöjd! Passformen och materialet är toppen och vintagekänslan går inte att ta miste på. 

Tusen tack fina ni för min nya bikinikropp! ♥