Ödet

Idag har jag börjat tro på ödet...
 
Jag har länge trånat och letat efter en äkta vintage stringhylla. Loppisar kan ta minst 500 kr för en repig, halvrostig stringhylla om den är vintage. Dom få jag har hittat är antingen paxade eller trasiga...
 
Vart vill jag komma med det här? Jo det ska jag tala om för er! Ikväll går jag ut i garaget för att visa mamma en gammal trampsymaskin som pappa hjälpte mig att släpa hem i förmiddags... Vad får vi syn på?! Jo, en perfekt stringhylla som sitter fastskruvad med ett par rostiga skruvar, MITT PÅ VÄGGEN!
 
Varför har vi inte sett den tidigare?! Varför har inte Martin, som vistas i garaget betydligt oftare än jag, sett den hänga där och berättat för mig?! Hur länge har den hängt där?! Har någon brutit sig in en mörk vinternatt och skruvat upp den?!
 
Och hör här! Passande nog låg det en perfekt skruvmejsel bara en liten bit ifrån den! Det var nästan som att hyllan viskade "Skruva ner mig! Ta in mig till värmen!". Självklart kunde vi inte lämna stackaren där ute i mörkret, alldeles kall och ensam. Raskt skruvade vi ner den och nu planerar jag vart den ska hänga! Den förtjänar en hedersplats i vårt hem. Jag misstänker att den perfekta platsen finns i vardagsrummet! ♥ Nu är jag sjukt nöjd!
 
 
Ååå, vilken underbaring! Med spindelnät och allt... En tvätt och sen är den redo att visas upp i sin fulla prakt.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback