Idag har vi sovit alldeles för länge. Frukost har vi inte hunnit med än. Eller frukost och frukost... Lunch heter det nog så här dags. Sjuklingen behöver dock sova ut så mycket han bara kan så att alla krämpor tar sitt pick och pack och försvinner! Helst utan att smitta mig dessutom.

 

En unge i minuten visas på fyran just nu. Jag ser framför mig hur jag ligger där om ett par månader och skriker för full hals medan stackars Martin nervöst matar mig med Snickers. Om han är nervös för barnets skull eller för att jag ska lyckas slå ihjäl honom under själva födseln vet jag inte. Det kanske blir en lugn förlossning ändå? En del ligger ju helt knäpptysta och blundar under hela förlossningen. *Plopp* säger det bara.